Nu kommer filmen om Kennedys sista mål – 79′, regisserad av Andreas Bjunér. De två första visningarna sålde slut direkt. Sista chansen att se den på bioduk blir den 16 april.
Text: Per Cornell
Kennedys frispark har blivit film, hur gick det till?
– Jag satt i Berlin och tittade på matchen mot IFK Göteborg. När jag såg frisparksmålet och firandet efter kände jag att det här kunde bli min nästa film. Kennedys sista mål och hela sekvensen är som ett filmmanus. Morgonen efter bestämde jag mig och började samla in pengar. Kunde jag få in 40 000 kronor bestämde jag mig för att jag skulle köra. Jag fick in 42 000 kronor och det täckte lite av kostnaderna för nyskriven musik, grafik, soundmix och grading. Men många har ställt upp ideellt, säger Andreas Bjunér.
Varför ville du göra filmen?
– De två saker som betytt mest för mig som hammarbyare är Söderstadion och Kennedy. I långfilmen Vi är bäst ändå berättar jag om känslorna kring flytten från Söderstadion. Den här filmen, 79’, passade bättre som kortfilm och handlar om känslorna när en älskad fotbollsspelare ska avsluta sin karriär.
Hur är upplägget för filmen?
– Den är 20 minuter lång och kretsar kring ett antal supportrar och Kennedy själv och frustrationen de känner över att avskedet kanske inte blir som de hade hoppats på. Den bygger på intervjuer, återblickar och nytt material.
Vad blev reaktionen när den visades på Shoot Copenhagen Football Festival?
– Jag var inte själv på plats i Köpenhamn, men fick höra att det blev knäpptyst i salongen när han skulle lägga frisparken. Och när den gick i mål började hela publiken jubla. Festivaldirektören Svend Rybner skrev också att Kennedys mål var ett gyllene ögonblick på festivalen. Det tyckte jag var fint.
De två visningarna i Stockholm sålde slut direkt, hur kändes det?
– Jag insåg att det inte går att underskatta hur stor Kennedy är. Jag hann bara bjuda in ett fåtal av mina vänner innan det var slutsålt. Måste säga att jag blev väldigt överraskad över hur snabbt det gick
Ni har satt in en extravisning, varför?
– Av två anledningar. Nummer ett såklart att det bevisligen fanns ett stort intresse, men också för att jag under Tempofestivalen träffade den fantastiska ukrainska filmen Home Games regissör Alisa Kovalenko och producent Stephane Sioan, som erbjöd mig att visa deras film i Stockholm. I och med detta blev det verkligen läge för en specialvisning. Det finns fortfarande biljetter kvar till den visningen som förmodligen är den sista chansen att se 79′ på bioduk i Stockholm och den enda att se Home Games. Boka in 16 april på Bio Rio.