Hagströms Krönika #32, Vecka 32, 2021.
En magisk kväll
Det var meningen att veckans krönika skulle handla om att Hammarby är mer otursförföljda än andra lag men efter gårdagen känns det som att det finns mer angelägna saker att avhandla. Otursämnet skjuter vi på.
I likhet med alla andra som berörs av Hammarby är jag rätt tagen av gårdagskvällens tillställning på Nya Söderstadion. Samtidigt tycker jag det är lite svårt att skriva om själva spelet fotboll på ett bra sätt, ofta är det mesta redan sagt av andra (och dessutom på ett bättre än vad jag kan formulera – även om jag ofta tycker att det vimlar av idioti i de sociala medierna). Min nisch är helt klart att skapa berättelser omkring fotbollen – om fankultur, om sportens relevans i samhällsbygget och om dess historiska betydelse. Den typen av ingångar, plus lite nördiga spår med statistiska betraktelser.
Nu gör jag ändå ett försök att beskriva gårdagen: fan vad bra vi var!
Det var så mycket att imponeras av i laginsatsen. Jag trodde visserligen att det skulle finnas en hyfsad möjlighet att vända det jobbiga 1-3-underläget från Belgrad, men inte att det skulle ske på det här imponerande sättet. Vårt lag körde ju faktiskt över serbiska ligatrean, när vi ledde med 3-0 var det i underkant. Den här kvällen hade vi hade det mesta som krävs för bra fotboll: mod, vilja, ork, skicklighet, glädje, mentalitet. Flera supportrar jag surrade med efter matchen var övertygade att detta var den bästa match de sett Hammarby genomföra. ?ukari?ki var närmast chockade över vår fartfyllda öppning och hur forceringen bara fortsatte. Jag är väldigt förtjust i att våra anfallare jobbar så hårt i spelet utan boll – i och med att Ludwigsson, Selmani och Amoo hela tiden ligger på och sätter press tvingas motståndarmålvakt eller försvarsspelare till dåliga beslut. Sak samma när Williot Swedberg kommer in, killen är helt respektlös och ser bara möjligheter.
Det är givetvis lite bittert att när vi äntligen är med i Europaspelet så gäller en massa coronarestriktioner med publikbegränsningar och stopp för bortasupportrar. Men de här matcherna betyder ändå enormt mycket för både klubb och oss supportrar. Och lite motsägelsefullt så tycker jag att stämningen på sätt och vis vunnit på publikbegränsningen. Hade vi haft normala omständigheter så hade matcherna mot Maribor och ?ukari?ki lockat 20-25 000 åskådare och det hade varit ett grymt tryck. Men det upplägg som varit med stor spridning av de 8 000 som tillåts vara på plats så har vi fått något annat: en stämning där alla runt arenan bidrar. Lite spretigare blir det, men på något sätt mer inkluderande. Det är som att alla känt ”viktigt att jag bidrar, går inte att lita på att någon annan ska fixa atmosfären”.
Ett par av mina vänner från Långsidesklacken har tagit fram en banderoll specifikt till den här matchen: I dag är en bra dag för en magisk Europanatt. Just så!
En annan viktig sak är förstås att det ramlar in en massa miljoner för varje seger i Europaspelet, men för mig som supporter känns det irrelevant i stunden. Jag är där för att uppleva glädjen, gemenskapen och lyckan över att se mitt lag spela den fotboll jag älskar att se. Att räkna kronor är en uppgift för en annan dag och någon annan än mig, men visst inser även jag pengarnas betydelse för att bygga framgång. Axiomet ”mest pengar vinner mest” är rätt oomtvistat även om det alltid finns klubbar som överpresterar (eller underpresterar) i förhållande till ekonomiska muskler enstaka eller flera säsonger. Men min dröm om att Hammarby ska besegra FC Basel i playoff handlar alltså inte om de 33 miljoner klubben uppges tjäna vid gruppspel. Jag vill dit för att få uppleva mitt Hammarby spela mot klassiska fotbollsklubbar. Drömmen är att man ska öppna för bortasupportrar och att jag och mina vänner därmed kan vara på plats. Önsketänkande: Bajen mot någon av de stora klubbarna i England eller Skottland.
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1) Magisk Europanatt.
2) Som min kompis Per påpekade: två fotbollstitlar på herrsidan är utdelade i år – vinnarpokalen i Svenska cupen och SM i futsal. Vi har alltså vunnit rubbet som finns att fajtas om så här långt. Hammarby kan inte vinna!
3) Taket i Slakthusområdet. Fin samlingsplats för glada bajare efter Europasegrar, gäller att ta vara på den här typen av hak i gamla industriområden så länge de får finnas kvar.
4) Herrhandbollslagets träningsmatch mot Skånela i Eriksdalshallen. 300 på läktarna. Måttligt peppande men en Hammarbypublik är ju alltid engagerad. Kommentar från åskådarplats när Skånelaspelare blev utvisad två minuter: ”Skäms Erik!”
5) Hammarby i OS. Det gick inte som de flesta av oss hoppats i fotbollsfinalen men i förbifarten noterar vi intressant Hammarbyrepresentation. Förbundskaptenen i Sverige, Peter Gerhardsson, känner vi som pilsnabb forward i Hammarby en gång i tiden. Ett par andra förbundskaptener hade Hammarby som uppdragsgivare tidigt i sina karriärer – Tony Gustavsson (Australien) och Pia Sundhage (Brasilien). Pia har dessutom förra Hammarbyspelaren Lillie Persson som sidekick. Vidare hade vi på spelarsidan två från dagens Hammarbytrupp; Madelen Janogy i det svenska landslaget och Elise Kellond-Knight i det australiensiska. I Sveriges landslag också ett par ex-hammarbyare. Dels Chelseastjärnan Magdalena Eriksson, Enskedetjej som slog igenom i Bajen 2009-10. Dels Filippa Angeldal som spelade i Hammarby 2016-17.
Läst/sett/hört:
Offside, Hammarbykollen: Renons på Bajen vid en första anblick som så ofta hittar man något Hammarbyrelaterat i reportage som inte direkt handlar om vår klubb. Denna gång i reportaget ”Cirkus Linköping” som handlar om herrfotbollslaget Linköping Citys försök att nå högre nivåer. Texten inleds med att Hammarbys förre assisterande tränare Carlos Banda knyts till klubben. Man förstår att det är en miljö som det inte är helt lätt att verka i med svag organisation, oproffsiga spelare och plötsligt uppdykande nyförvärv. Under reportagets gång blir artisten Ken Ring PR- och marknadsansvarig men hinner under den korta resans gång avsluta uppdraget och försvinna till Gran Canaria där han postar instagrambilder iförd Sverigetröja. Carlos hinner också hoppa av inom reportagets tidsspann, men innan dess har vi bjudits några fascinerande scener. Bland annat när han likt en gymnastiklärare på mellanstadiet läxar upp spelarna och tvingar fram ett erkännande gällande vem som druckit energidryck innan träningen – något han betraktar som ”Bad habit”. När man ges exempel på Carlos ledarstil förstår man att det någonstans skar sig på vägen, döm själva:
På en bred whiteboardtavla på hjul hänger ett utskrivet A4-papper med en pixlig, svartvit bild på en vägskylt med två pilar. Den ena pekar åt höger, och under den står det ”Bad Habits”. Pilen intill pekar åt vänster. ”Good habits”. -Det ringar in mitt ledarskap, säger Carlos med en fokuserad blick på vägskylten. Vilken väg ska vi gå?
Veckans vinyl:
Ett av mina favoritband just nu The Dead South kommer till Stockholm Americana-festivalen 2022. Biljett inköpt. Jag firar med att lyssna en gång extra på ”Broken Cowboy”.
Dödsannonsligan.
Två veckors uppdatering denna gång. Två Hammarbyemblem, ett Djurgården. Samtliga manliga avlidna. Ställning: Hammarby 22 (5 kvinnor, 17 män) AIK 14 (1-13), Djurgårdens IF 13 (1-12), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1).
Från matchprogramsfabriken:
Angenäma problem… nu gäller det att snabbt skaka fram ett program till Hammarby-Basel den 26 augusti. Välkomsthälsning denna gång på fyra språk?! Tyska, franska och italienska grejar vi lätt men finns någon i Bajenland som kan översätta till rätoromanska?