Hagströms Krönika #18, Vecka 18, 2021.
Äntligen gör vi matchprogram igen!
När coronan slog till förra våren hamnade vi som ligger bakom Supportrarnas Matchprogram i en svår sits. Vi hade redan sålt in våra egna säsongskort som berättigar till att hämta ut ett matchprogram i samband med match – men hamnade i en situation där publik inte var tillåten. Skulle vi ändå göra tryckta matchprogram och skicka ut till de som förbeställt (ca 330 stycken) 15 gånger under säsongen? Vi kom fram till att det vore förödande för arbetslusten att göra så. Det skulle innebära att en stor del av det ideella arbetet blev att administrera utskick. I och med att säsongen komprimerades fick vi dessutom ibland två hemmamatcher på en vecka.
Vi brinner för att skapa Sveriges bästa matchprogram, men även att vistas i matchmiljön som gatuförsäljare. Att kuvertera, etikettera och jobba med adresslistor kan visserligen ge känsla av ”tomteverkstad” och skapa en samhörighet men bara om det handlar om enstaka tillfällen. Vi insåg att vi skulle riskera att krokna, och att det dessutom var tveksamt om det är värt att trycka program till en väldigt begränsad kundkrets.
Vår lösning blev att skapa Supportrarnas Magasin. Dels blev det en bra ersättning till dem som förköpt vårt säsongskort, men framför allt gav det en kick åt oss själva. En kulturtidning om Hammarby! Något man drömt om att få läsa. Eller göra. Fyra tidningar fick vi ut under året med och kände att ”det här vill vi fortsätta med”. Faktum är att vi efter närmare 200 matchprogram var lite trötta på formen. Ett matchprogram är av sin natur rätt hårt mallat, det finns ett antal beståndsdelar som helt enkelt måste vara med och för att arbetsgången ska funka kan man inte göra alltför mycket avsteg från det tidningsbygge man bestämmer sig för innan säsongen.
Med Supportrarnas Magasin kom en helt annan frihet. Här kunde vi jobba på ett helt annat sätt och låta bildsvep bre ut sig om det kändes befogat. Innehållsmässigt fick det vara spretigt – var någon skribent sugen på något specifikt och udda fanns plötsligt utrymmet och möjligheten. Vi kunde göra en genomgång av samtliga musikutgivningar med Hammarbytema på vinyl, vi kunde experimentera med omslagsidéer, det blev ett grönvitt matreportage och så vidare.
En annan intressant effekt av det ofrivilliga coronauppehållet är att vi fått tillbaka suget att göra matchprogram igen! När det blev klart att Hammarby kommer att spela Cupfinal den 30 maj kändes det självklart att vi ska bidra till upplevelsen på vårt sätt, detta oavsett hur många som får chansen att se matchen på plats. Spånandet kring cupfinalprogrammet slutade i att vi nu gör vårt mest omfattande satsning hittills. Den 60-sidiga tidningen blir ett samlarobjekt och en värdig guide till en av de största matcherna som Hammarby spelat på länge. Vi har chans att vinna en titel för tusan!
Ur innehållet: Intervjuer med båda lagens tränare inför matchen, rejält porträtt av Jón Gudni Fjóluson, snack med Leo Bengtsson i motståndarlaget. Artiklar om våra tidigare cupfinaler: 0-1-förlusterna 1977, 1983 och 2010 samt damernas båda cupsegrar 1994 och 1995. Listor över våra främsta cupmålskyttar och samtliga cupmatcher från 1941 och framåt. Sammanställning av möten mellan Hammarby och Häcken genom åren. Givetvis också laguppställningar, porträttgalleri och aktuell statistik.
Programmet går redan nu att beställa i Supportrarnas Matchprograms webbshop (skickas ut från 21 maj). Det kommer också att säljas utanför arenan och på Södermalmskrogarna samt i 69:ans Spel & Tobak på Götgatan och i butiken Planet Football i Arenagången. Vi räknar med att befolkningen i Bajenland kommer att hjälpa oss att göra detta till vårt mest sålda matchprogram någonsin – och än en gång visa vilken kraft som finns i Hammarbys supporterrörelse.
Listan – Bäst i Bajenland just nu: Champagnefotboll på Kanalplan.
1 Hammarby-KIF Örebro minut 55: 1-0 Hanna Folkesson
2 Hammarby-KIF Örebro minut 58: 2-0 Emilia Larsson
3 Hammarby-KIF Örebro minut 61: 3-0 Emma Jansson
4 Hammarby-KIF Örebro minut 77: 4-0 Madelen Janogy
5 Hammarby-KIF Örebro minut 86: 5-0 Elsa Karlsson
Läst/sett/hört: I måndags var det Pressfrihetens Dag. Denna inträffar 3 maj varje år och syftar till att hedra de uppoffringar som gjorts runt om i världen för pressfrihet, yttrandefrihet och en självständig och pluralistisk press. Typ oberoende matchprogram. En konkret effekt av dagen är att Pressbyrån säljer tidskrifter för halva priset denna dag vilket fick mig att investera i tidningarna SKRIVA och EXPO. Sistnämnda är en publikation som synar rasistiska rörelser och anti-demokratiska tendenser i samhället. I praktiken mest högerextremism men även hot mot demokratin från islamism och andra politiska schatteringar.
Tidningen SKRIVA är har hittat en intressant nisch. Väldigt många gillar att skriva och har ambitionen att publicera sig i någon form. Det här är tidningen för alla som vill komma vidare med sitt skrivande, en stor del av tidningen är guidebetonad med konkreta tips som tillhandahålls på ett lustfyllt sätt. Man riktar sig inte enbart till dem som drömmer om att slå igenom som skönlitterära författare – även den som bloggar eller skriver dagbok känner sig troligen hemma i SKRIVA. Alla möjliga aspekter på skrivandet tas upp – författarintervjuerna är (förstås) inriktade på själva hantverket, en redaktörspanel berättar hur förlagen tänker och tipsar om vad författaren bör tänka på i kontakten med dem, juridikspalten tar upp frågor kring avtal och vad man får och inte får skriva. Ett roligt inslag är ”redaktören redigerar” där ett inskickat manusutkast granskas hårt med rödpenna. Intressant att se hur en hård men rättvis och konstruktiv redaktör resonerar kring gestaltning och annat. Och modigt av de personer som skickar in text som de riskerar att få dissad ordentligt (även om kritiken i grunden så klart är konstruktiv).
I det nummer jag köpte vill jag framhålla en kort intervju med skådisen, regissören och ljudboksinläsaren Lo Kauppi som bland annat berättar om när hon skulle läsa in sin egen bok och blir irriterad över alla fel och upprepningar. Hon har också ett intressant resonemang om språkbruket i Vårberg på 1970-talet, som i dag kan låta rätt nedlåtande. Men kontentan är att man inte i efterhand kan uppfostra en boks karaktärer utan låta dem prata som de gör. Jag gillar också författaren/lastbilschauffören David Ericssons inställning som den kommer fram i blocket om arbetarlitteraturens återkomst: ”Jag värderar en chaufför precis lika högt som en känd författare. De har precis lika stor plats i mitt liv”.
Veckans vinyl: Minnet kan svikta och det är även lätt att missuppfatta saker. Dessutom är det lätt hänt att man i efterhand förstorar upp saker och gör dem till något annat än de var. Jag vet inte hur många ex-fotbollsspelare jag intervjuat som trott att de gjorde avgörande målet inför fullsatta läktare – när det i själva verket var 3-0-baljan i en match som slutade med seger 4-1 på en halvfull arena.
Med det sagt kan det alltså vara så att jag minns fel eller har missuppfattat situationen. Men jag tror jag såg första konserten med det som skulle bli Weeping Willows. Detta skedde på Tantogården, som då var ett bra spelställe i Stockholm, i mitten av 90-talet. Magnus Carlson hade lånat punktrubaduren Stefan Sundströms kompband Apache vid detta tillfälle och gjorde covers iklädd vit kostym. Bland annat smörindränkta versioner av Sundströms egna låtar. I efterhand kändes det nästan som att Magnus kidnappade Stefan Sundströms musiker och förvandlade dem till sitt eget band med en helt annan inriktning. Rätta mig om jag har fel, Magnus!
Weeping Willows och Magnus Carlson som soloartist är därefter något jag följt genom åren. I perioder något mindre intensivt dock, men på senare år med större intresse och det kändes som en bra grej att lägga till Magnus senaste album på födelsedagsönskelistan. Ett av paketen signalerade ”LP-skiva” och mycket riktigt låg ”A Nordic Soul” innanför presentpappret. Tack kära familjen!
På denna platta gör Magnus några covers, bland annat en av mina favoritlåtar: ”Beggin´” som först framfördes av Frankie Valli and the Four Seasons. Versionen är helt okej, rätt trogen originalet, men jag ser det mest som en hommage till ett av de musikaliska uttryck som skapat artisten Magnus C. Egentligen är det intressantare att Magnus tidigare gjort en svensk version av låten: ”Jag ber dig”. Kolla gärna videon som är rätt kul. En grinig Magnus Carlson går omkring på stadens gator och sjunger högt ut sin smärta, till irritation för omgivningen.
Dödsannonsligan. En annons med klubbmärke under veckan, tillhörande en manlig hammarbyare. Aktuell ställning: Hammarby 12 (fem kvinnor, sju män) AIK 10 (1-9), Djurgårdens IF 7 (0-7), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1).
Reaktioner. Jag fick ett läsarmejl från en som kallar sig ”lätt konspirationsteoretisk supporter”.
Från senaste omgången kan jag konstatera att både aiks damer och herrar för traditionerna vidare. Traditionen att vid oavgjord ställning i en match få en straff som ger tre poäng. I damernas tvillingderby, vid ställningen 1-1, får aik straff i 79:e och vinner sedan följaktligen med 2-1. I sin match mot Älvsborg vill aiks herrar inte vara sämre. I 49:e står det 0-0 när aik får en straff som sedan fastställer slutresultatet till 1-0.
Eller är det som framgår i en Aftonbladetartikel att helgens domare är ett par? Bestämdes detta vid frukostbordet? Får det såta paret extra domarvoden från aik som tillskott till hushållskassan?
Svar: Att det förekommer mutor i svensk fotboll är dessvärre ett faktum men jag vågar mig ändå inte på att ha en uppfattning i just det här fallet, även om din frukostbordsteori är intressant. Det man kan konstatera är att damsektionen i AIK skulle ha ekonomisk möjlighet till en stödinsats åt fattiga domare om de valde att lägga sina resurser på en sådan sak. Detta efter deras corona-bluff där de påstod sig ha gått miste om en match med 20 000 åskådare när de sökte kompensation för uteblivna intäkter under pandemin. Jag påminner om att publikrekordet för klubbfotboll på damsidan är 9 413 när topplagen Linköping och Umeå mötte varandra 2008. Gnaget räknade alltså med 20 000 i en ”jubileumsmatch” mot BP i Elitettan. Stödet för AIK gällande 2020 blev därför större än någon annan klubb på damsidan. Man betalade ut detta i två omgångar, i den första vändan fick alla klubbar 43% av vad de begärt, i den andra plussade man på så att klubbarna nådde upp till 100%. För AIK:s del kom detta att innebära att stödet uppgick till 507 560 kr + 672 440 kr. Jämförelse: Damallsvenska Djurgården erhöll 42 358 kr + 56 142 kr. Grundfelet är att man inom damelitfotbollen lät klubbarna själva uppskatta sina förluster och köpte deras drömsiffror rakt av. I herrfotbollen gjorde man den mer rimliga bedömningen att grunda kompensationen på tidigare publiksnitt.
Det var allt för den här gången. Om en vecka är krönikan tillbaka, även då utan störig popup-reklam. Hörs!