Hagströms Krönika #37, Vecka 37, 2021.
Sekten Hammarby
Kommande lördag arrangeras hockeyspelsturneringen Hockey-Börje Memorial för 40:e gången. Jag startade den i en andrahandshyrd lägenhet i Jakobsberg 1982 och sedan har den hängt med mina olika boenden, med någon enstaka utflykt på annat håll. Sen förra året körs turneringen i Matchprogrammets högkvarter på Brännkyrkagatan. Jag minns att när jag och mina kompisar – många från postkontoret Stockholm Ban – var i 20-årsåldern skämtade vi om att vi antagligen kommer att träffas och spela hockeyspel om 40-50 år. Nu är vi stort sett där. Jag känner själv att uthålligheten är en av mina specialiteter. Det gäller den här tillställningen, det gäller jobbet med Matchprogrammet.
Hursomhelst, det jag vill komma till den här gången är fotbollssnacket som alltid är en del av turneringens själ. Här samlas en del av mina vänner från Bajenland, men också några AIK:are och djurgårdare. Tävlingen spelas alltid en lördag i september och ofta är det match för våra lag dagen efter. Och seriespelet är inne i ett skede där mycket står på spel. Det här kanske det tillfälle på året då jag mest snackar fotboll med andra än alla de hammarbyare som finns runt om mig i vardagen.
Och det är ett par grejer som stannat kvar i minnet från dessa konversationer. Dels en reflektion från en Djurgårdssupporter som efter att ha lyssnat på oss bajare ett tag säger: ”ni hammarbyare ska alltid göra något mer av ert lag, det är som att det är en livsstil. Jag håller på Djurgården och vill att vi ska vinna, men sen är det inte mer med det”.
Den andra reflektionen kom från en AIK-vän som sa: ”Sekten. Det är så jag och min kompis brukar kalla Hammarby”.
Antagligen tänker de beteckningen som nedlåtande, om än med en viss förundran. Jag har tänkt på det där och tycker det är en rätt bra beskrivning. Vi är på sätt och vis som en sekt, om man bortser från det uppenbart negativa och bisarra som brukar förknippas med sektliv. Det som lockar med en traditionell sekt, och som får vissa att gå med, är att uppgå i en gemenskap med stor hängivenhet och känna att man strävar mot något slags högre mål.
Jag känner att just dessa saker är en stark drivkraft i min hammarbyism och tror att det är så för många andra också. Det fina med vår sekt är att den saknar några av de uppenbart negativa företeelser som ofta kännetecknar sekten. Vi tar inte fullständigt avstånd från livet utanför sektgemenskapen, vi har ingen auktoritär ledare som vi måste följa slaviskt (och utföra sexuella tjänster åt) och vi kan gå in och ut ur sekten bäst vi vill. Det sistnämnda tycker jag är en av de bästa sakerna med fotbollssupporterlivet över huvud taget. Man kan vara hårt engagerad under en period och lära känna massor av folk på läktaren och sedan zona ut under några år (vad det nu beror på; familjeliv, jobbkarriär, fängelsevistelse eller annat) och sedan komma tillbaka. Och allt är som vanligt. Du är helt och fullt välkommen, folk runt om dig är bara glada att se dig igen.
Spår av Bajen.
Hammarbyflagga hängande utanför fönstret på Nioörtsvägen i Midsommarkransen. Den har jag inte sett tidigare under cykelturen från Fruängen. Trevligt!
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1 Premiärseger i Handbollsligan. Återkomsten till Handbollsligan blev så bra som man hade hoppats. Meriterande seger mot Lugi som tillhörde SM-semifinalisterna i våras och med ett bra tryck från 550 åskådare (=maxantalet enligt gällande restriktioner) i Eriksdalshallen.
2 Premiärseger i Svenska Futsalligan. Hammarby är regerande svenska mästare i futsal på herrsidan och dessutom vidare i Champions League. Och seriespelet började bra under fredagskvällen – seger borta mot Norrköping Futsal Klubb med 4-1.
3 Veckomatcher i Allsvenskan. Vilken veckodag som matcherna spelas ger karaktär åt upplevelsen. Känslan en söndagseftermiddag är ofta lite annorlunda än när folk störtar från sina jobb eller skolor för att se en kvällsmatch på en vardag. Nu väntar två hemmamatcher måndag+torsdag. Efter en oerhörd massa söndagsmatcher ser jag fram emot att checka ut från kontoret på eftermiddagen, ta en snabb öl och sedan sälja program mot Varberg och Blåvitt.
Läst/sett/hört.
Diana & Charlie. Elias Ericson. Seriealbum utgivet av Galago 2021.
Tjockt album (222 sidor) om ett par vänner i 17-årsåldern som lever som många ungdomar med festandet i centrum. Alkoholen flödar, men även andra droger finns med i utbudet. Det är ångest och depressioner men också eufori och svindlande kärlekskänslor. Framför allt kanske det är en skildring av skör vänskap, och de komplikationer som följer av att de båda vännerna är transpersoner och finns i en omgivning som inte alltid förstår dem. Jag är en gammal stofil och förstår ju inte heller riktigt deras värld men åtminstone klart bättre efter att jag läst albumet. Dock undrar jag lite över hur de skildrade personerna kan ha råd med all denna alkohol och andra substanser. Frågan bollades till min dotter som var familjens försteläsare av albumet. Hon hade inget bra svar men tyckte att någon av oss skulle försöka komma på något seminarium med serietecknaren och ställa frågan under täckmanteln ”frågar åt en kompis”.
Bajenpodden. Avsnitt 402.
Lite sen på bollen sällar jag mig till dem redan hyllat Bajenpoddens avsnitt med Richard von Yxkull på besök – HIF FF:s förre ordförande som nu blivit vd för Hammarby Fotboll AB. Det var fint att lyssna till en trygg och avspänd ny vd, som också var ganska rolig. Jag har ibland tyckt att Richard känts lite pressad vid till exempel årsmöten eller medlemsmöten. Här sköter han sin roll exemplariskt med förståelse för supporterperspektivet men också med kurage att säga emot och komma med andra infallsvinklar. Det avslutande låtvalet ger extra kredd i min bok: It doesn´t make it alright med The Specials. I detta fall en referens till ”Yxans” ungdomstid som skinhead.
Dödsannonsligan.
Stor utdelning senaste helgen. Två Hammarby, två Djurgården och ett AIK. Samtliga med manliga avlidna. Ställning: Hammarby 27 (5 kvinnor, 22 män) AIK 17 (1-16), Djurgårdens IF 17 (1-16), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1), Västerås SK 1 (0-1).
Veckans vinyl:
De som följt den här spalten har förstås noterat att mycket av min musiksmak rör sig kring de dynamiska åren i skarven 70-80-tal, som av en händelse de år då jag råkade vara tonåring. Den 17-årige M Hagström var nog rent rigid, och dömde ut allt som inte var tillräckligt punkigt. Eller om det var för kommersiellt för att gillas. Eller någon annan parameter, vad det nu kunde vara. Kanske ”fel sorts människor” gillade genren.
Sen dess har jag blivit bättre! Betydligt bredare i musiksmaken, och mer tolerant. Men fortfarande är det vissa genrer som troligen aldrig kommer att kunna hittas i min vinylsamling. Här är några musikstilar som du aldrig kommer att kunna få tips om i Veckans Vinyl-vinjetten:
Barbershop. Operett. Hårdrocksvarianten som bygger på gitarrekvilibrism (alltså, det finns mycket hårdrock jag gillar men just gitarronanin skyggar jag för). Dansband (jag föraktar inte på något sätt denna genre, jag vill bara inte lyssna på den). ”Svensk” gospel (alltså gospel framförd av nyfrälsta inom frikyrkligheten – gospel från amerikanska Södern där man känner historiken från slavarbete på bomullsfälten i varje ton är något helt annat). Techno. Diverse jazzvarianter som jazzrock, frijazz, fusion och liknande.Funk av den sort som enbart uppskattas av drillade musiker.A capella.
Från matchprogramsfabriken:
Supportrarnas Matchprogram proudly presents: Till matchen i Damallsvenskan 10 oktober Hammarby-AIK gör vi vårt första rena damprogram. Vi har alltid skrivit ganska mycket om Hammarbys damlag i våra publikationer, nu tar vi nästa steg och gör ett matchprogram helt och hållet tillägnat en av damlagets matcher. Vi har länge haft planer på ett damprogram, men corona och annat har satt käppar i hjulet. Nu kände vi att vi inte kan låta detta tillfälle gå oss förbi – en match för damerna på Nya Söderstadion inför storpublik förtjänar ett eget program. Vi är också i gång med den vanliga produktionen av program till herrlagets matcher i Allsvenskan, nypremiär kommande vecka till matcherna mot Varberg och IFK Göteborg. Det är inte så att vi legat på latsidan under pandemin – med magasin, cupprogram och vinylutgivning har vi hållit ställningarna – men det märktes ändå att vi var lite rostiga när vi drog i gång vanliga allsvenska matchprogram igen. Men nu känner vi att maskineriet har börjat rulla igen.