Grattis ”Spaden”! Grattis Sören!
Idag, den 27 mars, fyller två Hammarbylegender jämna år. Sören Mannberg blir 80 år och Berndt ”Spaden” Westerlund fyller 90 år. Det vill vi uppmärksamma och vi bad därför Hammarbyskribenten LåN (Lars-Åke Axedin) att skriva en betraktelse över jubilarerna.
När det gäller Sören Mannberg har jag fortfarande har väldigt starka minnen av honom trots att det gått över femtio år sedan han slutade spela i Hammarby. Han var aktiv mellan åren 1967 – 1971 (fem år). Det finns en uppsjö finna minnen och historier från hans fem aktiva år i klubben. Sören började som försvarare (vänsterback) samtliga år utom 1969 då han flyttades upp i anfallet. Det skulle visa sig vara en viktig pusselbit för att vi i förlängningen skulle få uppleva ”Hösten 70”.
Jag måste börja med att berätta att Mannberg blev Hammarbys första målskytt på det ombyggda Söderstadion den 19 maj 1967, när han kvitterade till 1–1 i den 37:e minuten mot IFK Göteborg. Som om inte det skulle vara nog så gjorde även 2–1 målet direkt när andra halvlek startade i den 46:e minuten. Matchen slutade 2–2.
Nästa nedslag är Stockholmsalliansens match mot Dynamo Moskva den 10 juli 1968. Matchen som blev Ronnie Hellströms stora genombrott och var inledningen till hans fantastiska målvaktskarriär. Sören var en av tre hammarbyare i alliansens lag, den tredje var Rolf ”Kocken” Andersson.
Efter matchen mellan Stockholmsalliansen och Dynamo Moskva visste jag att jag aldrig skulle fa? uppleva något liknande igen, och mycket riktigt ingen ma?lvakt jag har sett har i en enskild match presterat det Ronnie gjorde i den ha?r matchen. Och jag har sett många!
Jag sa tyst till mig sja?lv:
– Du kommer aldrig att glo?mma den ha?r dagen, onsdag den 10 juli 1968. Av två anledningar:
Ronnies målvaktspel och Sörens tunnel (eller tunnlar rättare sagt).
Det finns en händelse som jag burit med mig under alla dessa år. Sören Mannberg var vänsterbacken med det explosiva steget. Han kunde starta från noll och sprinta förbi en motståndare på fem röda. I den här matchen fick han bollen djupt ner i försvaret och lunkade upp med den. När Sören närmade sig mittlinjen fick han en rysk motståndare mot sig. Turbo Mannberg axade samtidigt som han slog en tunnel på ryssen och var på väg att flyga förbi honom. Då fällde ryssen ut armen och blockerade vägen. De två spelarna stötte i varandra och kom i obalans. Sören rasade ner i gräset och hamnade på alla fyra samtidigt som ryssen blev stående vinglande med ett bredbent hål mellan sina ben för att hålla balansen. Sören hade forfarande farten uppe, tog omedelbart sats och på alla fyra, pressade han sig mellan ryssens ben och förbi. Vilket innebar att på en bråkdels sekund fick vi bevittna när Sören Mannberg gjorde två tunnlar på sin motståndare. En med bollen och en med sin egen kropp. Antagligen är det Ronnie Hellströms prestation som fått denna vackra sekvens att orättvist falla i glömska.
Säsongen 1969 startade inte som önskat utan vi låg på sjätte plats efter åtta omgångar.
Den 9 juni 1969 mötte vi Råsunda IS hemma på Söderstadion och låg under med 0–3.
Men då slår ”Hammarbys räddare” till, som rubriken beskrev de efter matchen. ”Kocken” vräkte på ett skott men bollen gick snett och träffade Mannberg. Vilken sin vana trogen kom sprintande i 180.
-Jag nöp till direkt på volley, berättade Sören i tidningen. Herrejösses, hela målburen höll på att lyfta! Då var det inte mer än 20 minuter kvar att spela.
Hammarby lät Sören få fortsätta som forward och när det var 12 minuter kvar tryckte Sören in sitt andra mål. Med 7 minuter kvar hittar ”Kocken” fram med en passning till ”Lill-Hinken” och Söderstadion höll braka ihop.
Efter denna match vann vi tretton raka i serien och två kvalmatcher mot Sandåkern och Hälsingborg (som det stavades då). Utan Sören Mannbergs två mål på Råsunda hade vi kanske inte haft den omtalade hösten 1970. Under sina fem år i klubben spelade han 97 matcher och gjorde 13 mål, varav 35 matcher och 2 mål i Allsvenskan.
När det gäller ”Spaden” är det svårare för mig att komma med en personlig betraktelse. Han kom (troligtvis) till Hammarby från Karlbergs BK som hockeyspelare som centerforward och av bara farten tog han också en plats i Hammarby fotboll som högerytter. Men det kunde slutat annorlunda för hösten 1951 skrev ”Spaden” på för AIK, men det blev ingenting av med det och hösten 1952 gick han till Hammarby och blev klubben trogen till 1963 (1961 i ishockey).
Personligen anser jag att den största meriten i karriären är att Berndt var en av de mytomspunna och klassiska 54: orna som spelade upp Hammarby i Allsvenskan efter lång frånvaro. ”Spaden” var allsvensk fotbollsspelare mellan säsongerna 1954 – 1957 och 1959 – 1962. Under dessa år spelade han 116 matcher och gjorde 25 mål.
I division 2, som var serien under allsvenskan, blev det 46 matcher och 10 mål.
I representationslaget i fotboll gjorde han alltså 35 mål på 162 matcher under sin karriär, dessutom två landskamper i Sverige B.
I hockey representerade han Hammarby i högsta serien (div. 1) i nio säsonger.
Vi säger grattis till två av våra gamla hjältar som råkar fylla jämnt på samma dag!