Hagströms Krönika #16, Vecka 16, 2021.
Tankar om Super League
Nyheten om de tolv europeiska storklubbarnas försök att bilda ”Super League” engagerade sannerligen fotbollsvärlden och även jag gick i gång på nyheten – med ungefär samma åsikter som 99 procent av alla som yttrade sig. Svårt att komma med något braskande nytt i en sådan här fråga alltså och som fredagskrönikör är jag i stort sett sist på bollen i de sociala mediernas tidevarv. Jag gör ändå ett försök att sammanfatta lite av mina tankar.
Eftersom den här typen av utbrytningsidéer funnits i åtminstone tre decennier – Europacupens omvandling till Champions League 1992-93 var ju en direkt följd av några storklubbars hot om en egen europisk turnering – blev man inte direkt chockad. Det som faktiskt förvånade mig var det massiva motståndet. Det var som att Europas samlade supporterrörelse för en gångs skull lyckades göra gemensam sak med stjärnspelare och ett stort antal klubbdirektörer (sådana som inte ingick i planerna). Men att vi som ställdes utanför superklubbarnas gemenskap reagerade är ju inte så konstigt, det intressanta den här gången är det starka motståndet inifrån. Framför allt såg vi detta bland de engelska lagen där supportrar, managers och spelare vände sig mot sina egna klubbar. Man blir ju glad när Man U-fans skyltar med ett banderollbudskap om 51%-igt medlemsägande och Chelseasupportrar går ut på gatan och demonstrerar mot sin egen klubb. Och frågan om hur fotbollsklubbar ägs var ju faktiskt uppe i det engelska parlamentet under de turbulenta dagarna innan Super League definitivt sprack.
I Sverige ser vi oss ofta som hopplöst efterblivna i en alltmer professionell och kapitalistisk fotbollsvärld – men tänk om det är vi som gör det rätta? Kan vårt sätt att bedriva fotbollen snarare bli en modell att eftersträva? Jag inser så klart att en sådan förhoppning är extremt naiv men gläds i alla fall åt att Allsvenskan fått förbli något av fotbollens bakgård. Vilket betytt att vi halkat efter ordentligt i europeisk klubbranking men också gjort att vi i proportion till befolkningsmängd har fina publiksiffror och erkänt bra stämning på arenorna. Och, inte minst, en liga som är ganska öppen. Under 2000-talet har inte mindre än tio klubbar* vunnit Allsvenskan på herrsidan vilket är helt unikt i en jämförelse med de flesta europeiska länder där två-tre lag slåss om titeln år efter år.
Men åter till Super League. En del av mig hoppades faktiskt att projektet skulle gå igenom, hur vedervärdigt det än var. Med argumentet ”låt dom ha sin tramsiga tävling så kan vi andra återställa fotbollen till något mer genuint” (inget försök att vara originell – flera sådana röster hördes under veckans intensiva tyckande). Hade det skett tror jag utbrytarna bitit sig i svansen, det finns några faktorer som jag misstänker att ingenjörerna bakom Super League inte riktigt tänkt på.
- a) det ofrånkomliga i att hur bra klubbarna än är kommer några att hamna i botten av tabellen och förlora majoriteten av sina matcher. Fansen till dessa klubbar är vana vid att deras lag vinner för det mesta, kommer de att tycka att det är intressant när laget ligger sist i tabellen efter sex omgångar med två inspelade poäng?
- b) att det till och med kan bli enahanda att möta samma klubbar om och om igen? Även om det handlar om toppfotboll finns väl en mättnad över att se Man City-Real Madrid när de i slutspelet möts för fjärde gången under en säsong?
- c) I och med att inget av grundarlagen åker ur blir det ett antal meningslösa matcher på slutet (om inte gränsen för slutspelskvalifikation sätts så att i stort sett samtliga lag går vidare – vilket också reducerar tävlingsnerven).
* Klubbarna som vunnit Allsvenskan under 2000-talet: Malmö FF 7 titlar, Djurgården 4, Elfsborg 2, AIK 2, Halmstads BK, Hammarby, IFK Göteborg, Kalmar FF, Helsingborgs IF, IFK Norrköping.
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1 Hammarbyfans på och kring Kanalplan. Damlagets allsvenska hemmapremiär sågs av åtta tillåtna åskådare, men runt arenan samlades ett stort antal fans för att få en skymt av matchen genom stängslet och för att peppa laget. Och stödet gick fram, spelare hyllade fansens efteråt och fick en föraning om hur det kommer att se ut när vi får vara med på riktigt.
2 Hammarbyfans i hemmapremiären på Nya Söderstadion. Även på Tele2 gällde gränsen på åtta personer och ingen kan ju hitta en plats utanför arenan där det går att se in (om man inte använder helikopter). Men här bidrog de kroggäster som tillåts vara på plats i och med att restauranger lyder under andra regler än idrottsevenemang. Via teven gick stöttningen fram, de åtta säsongskortinnehavarna och matgästerna på läktarhyllan fick till och med fram växelsången GRÖNA – VITA – HAMMARBY.
3 Gustav Ludwigson. Vilket jäkla fynd detta är. Jag älskar forwardstypen som man tycker varit bra även när de inte gjort mål. Hellre en anfallare som har 9 mål och 11 assist när säsongen är slut än den som har 12+0. Om man nu ska välja.
4 Jón Gudni Fjóluson. Lugnet i stormen. Verkar ha varit exakt det som vår defensiv behövt, lysande värvning inför säsongen.
5 Nej till Super League. Förvisso ingen Hammarbygrej även om alla sådana här högtflygande planer i någon bemärkelse även påverkar fotbollen på vår nivå.
Läst/sett/hört: Veckans läsning förutom pappers-DN, diverse fotbollssajter, officiella Hammarbysidor, facebook och annat digitalt bestod av a) John Steinbecks berättelse Möss och människor och b) SFS-Bolletinen.
Steinbeckstoryn är en riktig klassiker och man vet ungefär vad som ska hända. Men så skickligt berättat att man ändå sugs med, med små medel bygger författaren föraningar om ett kusligt crescendo. Och ger på köpet en knivskarp bild av livet för kringresande fattiglappar som tar de påhugg som kan dykas upp under de amerikanska depressionsåren på 1930-talet. Hammarbyianakoefficient: jag tänkte säga obefintlig, men i och med att det handlar om en person som mosar gnagare blir mätvärdet inte 0,0 utan snäppet högre. Inspirerande läsning inför helgens allsvenska omgång kanske?
Mer Hammarbyiana då i senaste numret av Sveriges Fotbollshistorikers och Statistikers tidning SFS-Bolletinen. Riktigt mycket denna gång faktiskt. Framför allt fascinerar en story om när Nacka Skoglund gjorde lumpen på Rindö och spelade i ett regementslag – men var förbjuden att göra mål därför att han var för överlägsen. Skribenten har fått tag på ögonvittnen som till och med minns enstaka Nackarepliker: ”Skägga Georg, skägga” skrek Nacka till sin ytter när han ville att denne skulle göra en löprusch. I artikeln framgår också att Nacka under lumpentiden spelade match mot en annan legendar, Gunnar ”Säffle” Andersson – en spelare som i likhet med Nacka hade en stark utlandskarriär men också ett problematiskt förhållande till alkohol. Nacka avled ju vid 45 års ålder, Säffle dog som 41-åring i Marseille där han fortfarande omtalas med vördnad. Förutom lumparminnen med Nacka innehåller numret Hammarbymaterial som en genomgång av Stockholmsderbyna 2000-2020, summering av Nanne Bergstrands karriär och berättelsen om Gais damlag vars toppsäsong var 1985 när man förlorade SM-finalen mot Hammarby.
Veckans vinyl: En hel del av musiken som kom fram under de explosiva åren kring decennieskiftet 1970-80 var tydligt bakåtblickande, men gjordes på ett modernt sätt. Ska-musiken 1979-80 lät inte riktigt som den ursprungliga varianten på 1960-talet. Reggae i Clashvariant var reggae men ändå något annat än Bob Marley. The Jams modinfluenser var extremt tydliga, men ändå var bandet en del av punkvågen. En genre som lite oväntat fick en renässans var rockabillyn. Framför allt genom amerikanerna Stray Cats som flyttade till England efter att de hört talas om en återkomst för rock´n´roll-diggande ”teddy boys”, men fick en betydligt större publik än vad den rätt begränsade subkulturen kunde erbjuda. Även jag föll för Stray Cats. Det var imponerande hur mycket de lät trots att sättningen bestod av ståbas, halvakustisk gitarr och ett minimalt trumset som sköttes stående. Rockabillyn är till sin natur rätt traditionalistisk men något hos Stray Cats gjorde att den ändå kändes up-to-date. Runaway Boys blev den första hiten men även Rock This Town och Stray Cat Strut från första LP:n kom högt upp på topplistan. Just Stray Cat Strut tycker jag är den låt som definierar bandet bäst. Videon känns lågbudget och är lite fånig men lyssna på musiken.
Dödsannonsligan. Två Hammarby i helgen, varav en 102-årig kvinna (född 1919) och en betydligt yngre man. När det gäller Anny är det onekligen så att man hissnar. Hon var alltså 20 bast när Hammarbys fotbollslag för andra gången gick upp i Allsvenskan! Var hon kanske på kvalmatchen på Stockholms stadion mot IFK Norrköping den 11 juni 1939 tillsammans med 19 654 andra?
Aktuell ställning: Hammarby 11 (fem kvinnor, sex män) AIK 9 (1-8), Djurgårdens IF 6 (0-6), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1).
Från Matchprogramsfabriken: Jobbet med cupfinalprogrammet rullar på. Kommande vecka besöker formgivare von Friedrichs och undertecknad det stora bildarkivet i DN/Expressen-skrapan i Marieberg för att hitta material till artiklar om Bajens tidigare cupfinaler.
För övrigt är det i dag (fredag 23 april) ”Världsbokdagen” då FN-organet Unesco uppmärksammar böckers, författares och upphovsrättens betydelse för att sprida idéer och kunskap och för att bidra till förståelse och tolerans mellan människor. Givetvis har Matchprogramsfabriken något att erbjuda i denna anda. Vi tipsar om Katarina Kuicks och Björn Qvarforths mäktiga tegelsten om Hammarbys supporterkultur ”jag hör till de få som kan leva”. Boken var ett tag slut i vår shop men nu har vi fått in nya exemplar. Detta är den bästa bok som gjorts om fansens värld, och borde läsas av alla som någon gång yttrar sig som fotbollssupportrar. Nu kanske boken känns väl mastig för många potentiella läsare, inklusive sådana som håller på andra lag än vårt, men för en Bajensupporter är detta 511 sidor guld. 30 intressanta personporträtt gällande folk vars supporterskap blivit en stor del i deras identitet varvas med nedslag i historia, kultur, psykologi, samhälle. När det gäller personporträtten kommer du att känna igen en hel del av figurerna om du gått ett tag på våra matcher. Här kan du lära känna dem bättre som du annars mest morsar på och snackar senaste nyförvärv.