Hagströms Krönika #23, Vecka 23, 2021.
Om hammarbyismen
Ett återkommande tema i mina skriverier är ”hammarbyismen”, jag refererar ofta till den som något fullkomligt självklart. Men om någon bad mig förklara hammarbyismen så skulle jag gå bet. Är det en religion? Eller ideologi? Kanske både och?
Jag tror att man måste låta var och en ha sin uppfattning, för börjar man definiera vad som är hammarbyism så kommer vi snart ligga i luven på varandra. Nedskrivna teser om rätt och fel inom vår religion/ideologi skulle bli troligen bli dess död. Vi är rätt bra redan nu på att hitta tvisteämnen inom Hammarby och behöver inte ytterligare stridigheter gällande formuleringar i ideologiska dokument. Stor risk för ”påvens skägg”-diskussioner.
Med det sagt så är det ändå så att jag ofta har en rätt tydlig uppfattning om vad hammarbyism är. Som jag ser det är det en slags livshållning, ett sätt att beskriva en speciell gemenskap. Jag kan peka på någon företeelse eller händelse och säga ”det där är hammarbyism”. Andra har troligen andra parametrar men så är också brokigheten en byggsten i vår gemenskap.
Man skulle kunna likna hammarbyismen vid en sekt men en extremt tillåtande sådan och en som man kan ansluta sig till eller gå ur när man vill. Och för den som lämnat finns alltid möjligheten att komma tillbaka. Om vi gör en liknelse med religiös fanatism och jämför exempelvis AIK- och Hammarbymentalitet så tror jag att det förhåller sig på följande sätt: båda lagens anhängare är lika fanatiskt övertygade om sin klubbs överlägsenhet men sättet att uttrycka religiositeten skiljer sig rätt mycket. Tillåter man sig generalisera så skulle jag säga att AIKaren har en talibanattityd till omvärlden, där finns en slutenhet och stor ilska mot alla som inte är som dem. Uttryckt i officiella sammanhang som ”Vi är inte ni”, ”AIK v/s inte AIK” och inmarschlåtens lyrik ”bönderna de gapar utav fasa, snutarna de spejar och de tar”. Hammarbyarens religiositet är av annat slag, en bajare är närmast att jämföra med den nyfrälsta frikyrkotjejen i en gospelkör som önskar alla välkomna att ta del av glädjens budskap.
Hammarbyismen är alltså den livsåskådning jag valt. Jag är fortfarande med i Svenska Kyrkan av någon slags slentrian och uppfattningen att det kan finnas ett kulturellt och traditionellt värde i kyrkan som institution. Men troende? Nej, knappt ens agnostiker. Det finns dock en religiös inriktning som har en viss lockelse utöver hammarbyismen. I ett annat liv tänker jag bli amish, det vill säga ansluta mig till den rörelse i USA som låtit tiden stanna upp och valt att leva ungefär som på 1800-talet. Det är inte direkt det religiösa i deras livsstil som drar, snarare att få leva ett liv utan mobiltelefoner, portkoder och PR-konsulter. Jag romantiserar alltså ett enklare liv utan vår tids distraktioner, en tillvaro där arbetsgemenskap har högre värde än ekonomiska statusmarkörer och spektakulära upplevelser. Varför ansluter jag mig då inte på en gång? Jag tror det faller på att amishfolket inte har något intresse av att släppa in dem som inte är födda i gemenskapen, det här är ingen religion som bedriver mission – de är fullt nöjda att själva leva som de gör och låter andra leva sitt liv (vilket jag ju tycker är sympatiskt). Ett annat problem med mitt eventuella inträde i Amish är att jag inte har några som helst kunskaper om sådant som betyder något i deras samhälle. Att kunna snitsa till en snygg slutknorr i en redaktionell text är värdelöst jämfört med att laga ett trasigt lieskaft. Ett annat problem är språkförbistringen. I amishvärlden bör man behärska det som kallas Pennsylvania Dutch, en äldre tyska med ursprung i Schweiz.
Jag får nog helt enkelt hålla mig till hammarbyismen i fortsättningen också.
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1 Allsvenskt uppehåll utan jätte-ångest. Vi fick gå till EM-uppehållet som cupmästare och med nyheten om ett högklassigt nyförvärv. Läget i Allsvenskan kunde givetvis vara bättre men en efterlängtad titel väger upp väldigt mycket. En bidragande anledning till harmonin i Bajenland är också:
2 Damlaget i fotboll fortsätter glädja. Stark insats borta mot serietrean Linköpings FC. 3-3 bekräftar att Bajens resa mot toppskiktet fortsätter.
3 Roddarbröderna Ahmet och Ruben Rapi. Den ene blev nyligen sexa i ett världscuplopp, den andre är uttagen till U23-VM. Hammarby Rodd lever och levererar.
4 Hammarby Basket fixar gratis sommarlovsbasket. I sommar, med start måndag 5 juli, kommer Hammarby Basket erbjuda 4 veckors gratis ledarledd lovbasket. Och inte bara för Hammarbys egna spelare, utan även andra som vill vara med. Särskilt viktigt nu, när det gäller att hämta tillbaka vad som förlorats under ett pandemiår. Den här typen av insatser är idrottsrörelsen generellt väldigt bra på men ges sällan den uppmärksamhet och backning från samhället som den förtjänar. Bra där Bajen!
Läst/sett/hört: Lovers Rock.
Jag har börjat kolla på brittiske regissören Steve McQueens antologiserie Small Axe som just nu finns på SVT Play. Det är fem filmer av olika längd som vill berätta om den västindiska kulturen i London från 1960-talet och fram till början av 80-talet, en del av stadens historia som regissören anser i stort sett negligerats och som han vill ge upprättelse åt. En av filmerna är ”Lovers Rock” och berättar om en fest i västra London 1980. Den 68 minuter långa filmen skildrar i stort sett festen rakt upp och ner, den är som en dokumentär. Det händer faktiskt inte särskilt mycket. Jag skulle tippa att 75 procent av tiden ägnas åt dansgolvet, utan nämnvärd action. Musiken som spelas är just ”Lovers Rock” en undergenre inom reggaen som växte fram i London under 1970-talet (tack för info, Karin). Det är händer på rumpor, inzoomning av nackar, break när någon av dj:erna byter platta på den enda grammofonen. Någon ovälkommen gäst börjar bråka, men det lägger sig snart utan handgemäng. Ett dåligt och otrevligt uppraggningsförsök avspisas. Dansgolvet fylls upp när hiten ”Kung Fu Fighting” spelas. En ung tjej blir förälskad, hennes kompis lessnar på partyt och drar. En vanlig fest helt enkelt – och väldigt fascinerande. Jag fattar verkligen regissörens vilja att gestalta en ganska oskildrad kulturell gemenskap och jag tycker att han lyckas strålande bra.
I stort sett tomt när det gäller Hammarby i senaste Offside. Jo, en intressant grej: i det stora reportaget om EM 2012 finns en sidotext som redovisar några av spelarnas sysselsättning i dag. Där framgår att den person som vi känner som Alexander Östlund numera heter Mezan i efternamn. I faktabeskrivningen framgår också att kallar sig för ”Arnold”, att han gillar att tälja och bland annat gjort många träslevar på sistone. Vidare har han då och då uppdrag som fotomodell och driver stiftelsen Goodsport som arbetar för integration inom idrotten. På en bild framgår att skäggväxten är fortsatt god. En karaktär.
Veckans vinyl: Mer Lovers Rock.
Eftersom jag hyllar filmen ”Lovers Rock” ovan känns det ju lämpligt att lyfta fram något från den genre som gett namn åt filmen. Ska direkt erkänna att det här var en gren av reggaen som jag inte hade koll på och fick läsa på (tack wikipedia!). Subgenren växte fram i London under 1970-talet och var något av en motvikt till tung (och ofta politisk) roots-reggae. Lovers Rock är romantisk och dansant, känns förhållandevis luftig och ganska tunn. Inget för stenhårda rastafaris även om gränserna inte verkar ha varit knivskarpa.
Det här är Janet Kay´s hit från 1979, ”Silly Games”. Jag skulle förstås kunna tipsa om The Clash ”Lover´s Rock” från London Calling-skivan som ju är en hyllning till den tidens London-jamaicanska kultur och ligger närmare mina egna musikpreferenser, men det känns bättre att länka till någon av originallåtarna.
Dödsannonsligan. Ingen påfyllning denna vecka. Aktuell ställning: Hammarby 16 (fem kvinnor, elva män) AIK 10 (1-9), Djurgårdens IF 8 (0-8), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1).
Födelsedagsgrattis till självaste grundaren, som skulle blivit 163 år i morgon lördag om han fått leva vidare. Axel Robert Schönthal föddes 12 juni 1858 i Norrköping och tillhörde en svensk-judisk familj. Som 20-åring flyttade han till Södermalm och studerade till ingenjör. Han började arbeta på Stockholms Bomullsspinneri- och Väfveri AB som drev verksamhet på Barnängens fabriksområde, Södermalm. Enligt engelska wikipedia (märkligt nog har han ingen svensk wikipediaartikel) hade han tillbringat ett par av tonåren i Storbritannien och där fascinerats av roddsporten. 1884 började han organisera roddtävlingar i Stockholm och 1889 tog han initiativ till att bilda Hammarby Roddförening, där han blev föreningens förste ordförande. Tack ingenjör Schönthal för ditt initiativ! Tack också till dem som tog vid och utvidgade föreningens idrottsverksamhet några år senare under namnet till Hammarby IF. Det ni gjorde i slutet av 1800-talet påverkar våra liv än i dag.
Ännu en bemärkelsedag: Punkens Dag. Av en händelse råkade jag se att den 7 juni utsetts till ”Punkens Dag”. Lite efterforskning tycks visa att det är en privatperson som utlyst dagen, och att den i år firats för första gången. Så pass bra genomslag har det blivit att dagen dök upp som tema i måndagens DN-korsord. Men ärligt talat, vad är idén? Jag kan förstå att konditorbranschen skapar Kanelbullens Dag och att Sverigefinnarnas Dag vill lyfta fram sin minoritets speciella förutsättningar. Men vad gör man på Punkens Dag? Högtidlighåller en musikform som till sin natur är en revolthandling mot allehanda konventioner? Tycker man att ”förståelsen” för punkmusiken måste öka i samhället?
Från matchprogramsfabriken: Strax innan publicering kom beskedet att Stefan Billborn avpolletteras från sin tjänst. Dåligt beslut om du frågar mig. Förutom att jag tycker att han som tränare varit bra för oss med sin utpräglat offensiva inställning så finns mycket annat hos honom jag gillar. Bland annat hur han bemött oss i Hammarbys supporterrörelse genom sin tillgänglighet och öppenhet. Inte minst gäller det kontakterna med Matchprogrammet som han alltid ställt upp för. Han brukar dessutom beställa våra program och böcker trots att de är tillgängliga för honom genom klubbens pott – men han har helt enkelt velat stötta vår verksamhet genom att själv köpa grejerna i vår webbshop. Jag har också varit väldigt förtjust i att han i en lagmiljö där nästan alla kommer från landsort eller utland stått för något genuint stockholmskt. Rågsvedsidiomet! Liknelserna! Detta är en förlust för hammarbyismen.