Hagströms krönika Nyheter

Idrottslivet i Vansbro

Hagströms Krönika #28, Vecka 28, 2021.

Idrottslivet i Vansbro

Jag befinner mig på sommarvistelsen i byn Uppsälje, Järna socken, Vansbro kommun. Och kan inte låta bli att förundras över det lokala idrottslivet. Alltså; hela denna kommun har strax under 7000 invånare vilket är ungefär jämförbart med Fruängen där jag annars håller till (Frunkan har 9000 invånare). Det går givetvis inte att göra en rak jämförelse mellan en hel kommun och en förortssatellit i Stockholm – men det är ändå frapperande hur levande det lokala idrottslivet i glesbygdskommunen jämfört med det i Fruängen.

Ta fotbollen: i Vansbro kommun finns fyra fullt fungerande fotbollsföreningar. Dala-Järna IK är bäst med herrlag i Div 4 och damlag i Div 3. Strax därefter kommer Vansbro AIK med herrlag i femman och damlag i fyran. Hulåns IF spelar i Div 6 och Äppelbo AIK i Div 7 (herrlag i båda fallen). I Fruängen har vi en klubb, Fruängens IF bildad 1960, som tycks ha uppgått i ett gemensamt samarbete med grannförorten Västertorp under namnet KIF Söderort.

Vidare finns i Vansbro framgångsrik verksamhet i skidskytte (DJIK) och längdåkning (DJIK; Vansbro AIK och Äppelbo AIK). Vansbro AIK bedriver dessutom hockey. I Nås IF har man satsat på handboll och innebandy. Det finns en pistolskytteklubb (PK Pricken), ett ryttarsällskap som tävlar i dressyr och banhoppning och givetvis en aktiv simklubb – klassikerevenemanget Vansbrosimningen avgörs ju här. Friidrott bedrivs med framgång av Hulåns IF, men även Dala-Järna IK har fått fram en hel del bra löpare. I Dala-Järna IK går det också att spela bordtennis.

Mer: OK Skärmjägarna finns för den som gillar orientering och Vansbro Motorklubb för bilsportentusiasterna. Snöå Golfklubb har fått rejäl tillströmning av medlemmar senaste tiden och Västerdalarnas Flygklubb arrangerar stor flygfest vart tredje år. När det gäller anläggningar finns egna gräsfotbollsplaner föra alla fyra klubbarna, och Hulån har löparoval runt sin för friidrottarna. Det finns en travbana i bygden och en padelhall är på gång.

Börjar jag trötta ut er med denna uppräkning? Jag fattar. Men innan ni lägger ner läsningen: fundera över hur mycket ideellt arbete som bygger detta idrottsliv. Samtliga dessa föreningar har styrelser, tränare, administratörer. Flera bedriver ungdomsverksamhet vilket betyder ytterligare ett antal personer i ledarroller. Det är bara att konstatera: starkt jobbat, Vansbro.


Listan – Bäst i Bajenland just nu:

1 Williot så klart. Jag avundas er som var på plats – det här kan bli vår tids motsvarighet till Nackas comeback 1964.

2 Bojanics pånyttfödelse. Men det kan väl inte enbart bero på ny tränare att Darijan Bojanic tycks vara tillbaka på den toppnivå som vi tidigare upplevt i perioder?

3 5-1 mot Degerfors. Ett resultat som inte helt och hållet speglade matchen, det fanns sekvenser som skulle kunnat ge ett annat utfall i det här mötet. Men 5-1 är 5-1, tack för showen.

4 Paulsen tillbaka. Det är verkligen inte alltid det blir lyckat med hemvändande spelare. Många gånger är det bättre att acceptera ”det som varit har varit”. Men det här känns riktigt spännande.

5 Vi gör matchprogram igen! Just suttit med korr-läsning av programmet till Hammarby-Maribor. Och det känns bra.

 

Läst/sett/hört: Serienytt nr 11-1977. Pris 3:10 (inkl moms).

Jag växte upp under serietidningarnas guldålder och det fanns hur många tidningar som helst från mitten av 60-talet till mitten av 80-talet. Väldigt många blev kortlivade men det fanns också dem som höll i flera decennier (några finns ju kvar än i dag). Med guldålder menar jag därmed alltså främst kvantiteten, kvalitén kunde emellanåt vara rätt kass. Å andra sidan finns det en kvalité också i mängden, det var under min serieslukarperiod i stort sett omöjligt att inte hitta sina favorittidningar. Det gjordes serier om allt som kan gestaltas som någon form av äventyr eller komik – western, kring, skräck, superhjältar, fotboll, detektivberättelser, science fiction, humor, kärlek, hästliv, fabelserier och så vidare. Men ännu inte så mycket ”alternativ/vuxenserier”, de började komma med Galago 1979 och Epix 1984.

Mina favorittidningar var Buster och Fantomen, och i någon mån Seriemagasinet. Men när jag nu hittar en hög gamla serietidningar på loppis eller i återvinningsrummet så läser jag gärna även sådana blaskor som jag ratade på 70-talet. Som Serie-nytt, där nr 11-1977 innehåller äventyr med Jeff Cobb (Rufflaren), Tom Trick (Hämnd!) och Spider och Brottslingen från rymden (del 4 – Uppgörelsen). Sistnämnda skulle jag beskriva som fascinerande dålig, med en slags humoristisk kvalité i vad som uppenbart är en lågbudgetprodukt. Bara en sån sak som att vi här får del 4, folk var alltså under denna tid beredda att vänta i veckor på att ett äventyr skulle bli klart. Serienytt gavs ut varannan vecka, det blir att vänta sex veckor på den mycket dramatiska upplösningen.

Ja, här händer grejer! Hjälten Spider kämpar alltså emot en fruktansvärd fiende som kallas Rymdboven – en figur med getansikte som på en sekund kan förvandla sig till precis vad som helst. Det gör honom i stort sett oövervinnelig. När Spider försöker beskjuta honom med sina X-raketer förvandlas Rymdbovens kropp omedelbart till pansarplåt för att därefter töjas ut till en stor metallskiva som faller över Spider och riskerar att krossa honom. Dessbättre har Spider en bazooka som på en sekund gräver en grop åt honom.

Rymdbovens motdrag blir att låta sin kropp smälta så att den rinner som lava i gropen. Men puh! Spider hinner undan. Samtidigt håller en professor i en svävraket på med att försöka framställa en vätska som ska kunna besegra Rymdboven – dock har hans assistent tröttnat och försöker få honom att sluta. Replik: -Sluta pyssla med kemikalier nu, professorn! Vi måste ner och hjälpa Spider — jag vill slåss!

Turligt nog är den glasögonprydde professorn handlingskraftig och ger assistenten en smocka. Under tiden har Rymdboven beskjutit Spider och förvandlat honom till en gasformig massa. Med tankekraft lyckas Spider stoppa processen vilket får Rymdboven att excellera i förvandlingsnummer: först till en slags drakman som kan krossa ett hus med sin svans, därefter till Solmannen som kan antända allt och sedan till Isjätten som kan skapa sådan kyla att hela oceanen fryser till is på ett ögonblick. Ja, ni förstår. Hur tusan ska man kunna besegra Rymdboven?

Det är nu professorn kommer till undsättning. Han har lyckats få fram en speciell vätska som placerats i en bumerang åt Spider. När Rymdboven förvandlar sig själv till en jättelik orm passar Spider på att kasta bumerangen på honom vilket gör att vätskan, som har egenskapen att den hindrar fortsatta förvandlingar, stänker över ormkroppen. Rymdboven förblir därefter orm och placeras i en gömd dal med förhistoriska djur. Skönt, världen kan därmed andas ut även om slutrutan antyder nya svårigheter: ”Roy, du kan vara säker på att nya motståndare väntar på oss…”

Veckans vinyl: Några LP-fynd (?) på den lokala loppisen. Hootenanny Singers:Dan Andersson på vårt sätt. Four Sides of Wanda Jackson. Tony Bennet sings. Återstår att se om det är något att ha i samlingen.

 Dödsannonsligan. Vi har kunnat konstatera att det inte är så vanligt med klubbemblem i dödsannonser som tillägnats avlidna kvinnor. Senaste helgen skedde det dock, och denna gång var det till en kvinna som hade Djurgården som favoritlag. Dessutom fanns ytterligare ett DIF-emblem bland annonserna och ett Hammarbymärke. Aktuell ställning är därmed:

Hammarby 19 (5 kvinnor, 14 män) AIK 14 (1-13), Djurgårdens IF 11 (1-10), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1).

Den här bevakningen dödsannonserna har också fått mig att läsa runor i större utsträckning än tidigare. Typiskt ålderstecken också. Hursomhelst, läste en fin text om förre kulturministern Bengt Göransson nyligen som tog upp en detalj i hans liv som säger mycket om honom själv och om hur han såg på samhällsbygget. Trots det omfattande uppdraget på hög politisk nivå fortsatte Göransson hela tiden det ideella åtagande för den lokala nykterhetsföreningen i Älvsjö där han en gång i veckan skötte vaktmästarsysslan. Som författarna till runan påpekade: ”Han förstod att utan det lilla finns inget stort. Utan de enskilda människorna, som tillsammans arbetar för det de tror på, ingen sammanhållning, ingen tillit och inget resultat”.

Från matchprogramsfabriken: På torsdag ses vi igen! Försäljning av Europa Conference League-program utanför arenan och på Söder.