Hagströms krönika Nyheter

Lottförsäljning åt West Bromwich

Hagströms Krönika #27, Vecka 27, 2021.

Lottförsäljning åt West Bromwich

Brevbäraren som delar ut post till Supportrarnas Matchprogram är fotbollsfan men har valt en annan väg i sitt supporterskap än oss. Hans lojalitet riktar sig till Midlandsklubben West Bromwich Albion och sedan 30 år tillbaka åker han över flera gånger om året för att se sitt lag. Eftersom jag själv är formad av den engelska skolan när det gäller fotbollsintresse fattar jag absolut tjusningen. Än mer i och med han valt ett lag som inte har hundra miljoner fans runt om i världen utan fortfarande mestadels bygger supporterbasen lokalt.

När vi snackades vid häromsistens berättade han en intressant sak: kontakterna med WBA gjorde att han under lång tid ombads sälja lotter åt klubben. Som supporter ville han givetvis bidra och såg till att hitta köpare till lotterna. Det brukade sluta med att han skickade över 20 pund till klubbens kontor. Tills en dag då den årliga frågan om inte kom. Det som hänt var förstås att klubbens ekonomi blivit så omfattande att lottpengarna inte spelade någon som helst roll. Det var mer besvär än nytta att dra in de där pundsedlarna från olika håll än och betydligt enklare att höja priset på en reklamskylt.

Det där fick mig att fundera kring Hammarby. Hur stor är vår klubb i nuläget och hur stor vill man att den ska bli? På ett plan vill man alltid att ens klubb ska växa. Det är en naturlig strävan inom idrotten att alltid vilja bli bättre på alla plan; skickligare spelare, fler segrar, större ekonomi, dyrare utlandsförsäljningar, snyggare matchtröjor och så vidare. Men vill man som supporter att ens klubb ska bli så stor att den enskilda supportern insats inte betyder något?

Om vi tittar specifikt på Hammarby är det i dag en betydligt större organisation än någon gång tidigare. Det 1990-tal då vi supportrar kunde rädda vår klubb genom att 500 stycken bidrog med en tusenlapp var och därmed motade bort konkursen känns väldigt avlägset. Dit vill man så klart inte. Och kanske ska vi inte heller bli lottförsäljare som min brevbärare, men jag tycker inte heller det är idealiskt om Hammarby Fotboll blir så stort att den enskilda supporterns insats inte har någon betydelse.

Jag måste säga att Bajen hittills skött denna balansgång på ett helt okej sätt. Det kanske kommer en dag när stödplåtar för 50 spänn saknar betydelse men vi är inte där ännu. I ena vågskålen har vi förvisso amerikanskt aktieinnehav, scoutingarbete med sikte på miljonförsäljningar, ett herrlag i stort sett utan Stockholmsförankring och en arena med konstgräs men utan hemkänsla. En marknadssida som ibland går fel med försök till försäljning av ”VIP-platser i klacken”. Typiska ingredienser av den moderna fotbollen men kanske också nödvändigheter om man inte vill tyna bort som klubb.

Och jag tycker att de diskutabla delarna i utvecklingen vägs upp av mycket annat: inkluderande ungdomsfotboll med lag för olika nivåer av skicklighet och engagemang, ståplatser på både kort- och långsida, rejäl satsning på ett damlag, ett samhällsengagemang där sponsorer fixar en väg in till arbetslivet för arbetslösa, en klubb som faktiskt lyssnar på supporterrörelsen och skippar de där VIP-platserna när de befogade protesterna hörs. Över huvud taget har Hammarby insett hur stor del av eventuell framgång som vi fans står för. I perioder av mitt supporterliv har jag inte tyckt att klubben riktigt fattat värdet av kraften och engagemanget hos fansen – men att nuvarande ledning gör det.

En bra sak med Hammarby är också att den dagen någon tycker att herrfotbollen blivit för stor och kommersiell så finns alltid andra sätt att odla sin Bajenvurm. Spektrat av enskilda Hammarbyidrotter innehåller något för var och en. För att återknyta till WBA-supportern som nämndes inledningsvis: om han blir less på att vara supporter till ett lag som ägs av en kinesisk miljardär så är valet att antingen lägga ner eller stå kvar och hacka i sig att verkligheten är som den är. En Bajensupporter som tröttnar på idrottsaktiebolagens sköna värld kan alltid hitta andra sätt att kanalisera sitt supporterskap, vilket är en företeelse vi redan börjat se spår av med supportergrupperingar inriktade på annat än den stora herrfotbollen. Jag tänker på sådant som Bamsingarna (hockeyfans framför allt), Bajens tjejtjusare (alla sporter med kvinnliga utövare) och Handbollsbajare (facebooksida för att driva handbollsintresset).


Listan – Bäst i Bajenland just nu:

  1. 400 Hammarbyfans på damlagets match i Örebro. Vi Hammarbysupportrar har tagit till oss damlaget i fotboll på ett sätt som inte synts tidigare i svensk damfotboll. Att så många som 400 tog sig till Örebro har säkert med ett allmänt uppdämt behov av att resa på bortamatch att göra men den som sett utvecklingen under några år vet att detta inte är någon tillfällig hajp. Vi kommer att ha stora skaror på både hemma- och bortamatcher i fortsättningen också.
  2. Vändning på Behrn Arena. Damlaget i fotboll fortsätter att övertyga. Efter plumpen hemma mot Vittsjö visade laget styrka genom att komma tillbaka från underläge och besegra KIF Örebro med 3-2. Planen var att komma tillbaka till Damallsvenskan och inte behöva känna oro för nedflyttning. Sportchefen Johan Lager och de andra som är inblandade har byggt ett lag som redan comebackåret är betydligt starkare än så. Kvalité och vilja har gjort att Hammarby håller tredjeplatsen inför OS-pausen.
  3. Snabbaste vägen till Champions League. Herrlaget i futsal är redan där och nu är det lottat. Preliminary Round spelas 20-25 augusti och Hammarby möter danska JB Futsal Gentofte, estniska FC SMS Viimsi och nordirländska FC Sparta Belfast. Matcherna spelas i Estland, gruppvinnaren är kvalificerad till att spela vidare. På god väg mot CL är damlaget i fotboll. Tredjeplats i Allsvenskan räcker för kvalificering!
  4. Många Hammarbyidrottare landslagsaktuella. Roddaren Ruben Rapi deltar i just nu pågående U23-VM i rodd. Niometersspelaren (handboll) Robin Sanderhem har tagits ut till U19-EM. I friidrott tävlar Markus Moberg, Nora Lundin och David Thid i EM 20 år 15-18 juli (Jonatan Borg är dessutom reserv på hemmaplan för laget på 4×100 m). Och som konstaterades i förra veckans krönika: i OS kommer vi att ha två fotbollsspelare (Madelen Janogy och Elise Kellond-Knight) samt boxaren Adam Chartoi. Det kan hända att jag dessutom missat någon.
  1. Rugbyanläggning på Gubbängens Sportfält. Hammarby Rugby har jobbat bra under flera år och växt ordentligt på ungdomssidan och skapat damlag i seriespel. Nu kan nästa steg tas – Gubbängens sportfält får nu en riktigt rugbyanläggning med två planer. Ett hem för Hammarby Rugby (och andra rugbyföreningar i Stockholm).

 

Läst/sett/hört: ”Full fart, Joel Söder” av Ivar Ahlstedt. B Wahlströms Ungdomsböcker nr 931. Utgiven 1958.

Tog mig an denna bok i förhoppningen om att hitta mer eller mindre bortglömda begrepp och ord att återupptäcka och återuppväcka. Huvudpersonen kommer ju från Fjällgatan vilket ger en förhoppning om skönt surr, användbart för en Hammarbyskribent med viss faiblesse för retrostuk. Och visst finns en annan ordvändning värd att plocka upp. Kanske kan jag smyga in något av följande framöver:

”ding i roten”, ”röst ljuv och len som präriehonung”, ”pundhuvud”, ”nipprigt”, ”kromosomgrisar”, ”din bondkanin!”, ”favoritshag” (alltså inte som sexuell preferens utan beskrivning av en tobakssort), ”god dag, tant!”, ”hud hård som väl preparerat buffelskinn”, ”jag tål inte se ett mankön på hundra meters avstånd” eller helt enkelt ”pojklymmel!”.

Som äventyrsbok var de 138 sidorna om Joel Söder rätt märklig läsning. Historien skrevs först som följetong vilket märks. Jag skulle tippa att Ahlstedt inte hade hela storyn klar för sig när han började författa, det vimlar av utvikningar och stickspår som inte direkt följs upp. Emellanåt är huvudpersonen rätt bisarr – som när han skrämmer en för honom relativt okänd person att falla ner i vattnet från en 20 meter hög klippa utan att veta om denne kan simma eller inte. Och upplösningen (jag väljer att inte spoila för er som efter Hagströmkrönikan direkt klickar er vidare till bokbörsen) är både långsökt och abrupt. I viss mån kompenseras bristerna upp av författarglädjen. Bokens titel är med ett typiskt kultursidesord ”kongenial”.

 

Veckans vinyl: The Valves: Robot Love/For Adolfs Only. Singelfynd från sent 1970-tal när punken fortfarande var spretig. Den obligatoriska attacken finns där men även någonting annat. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men känner en speciell kreativitet i det här Edinburghbandets singel. Bandet fanns 1977-79 och gjorde tre singlar på Zoom Records, ett kortlivat skivbolag som ändå hann med att ge ut Simple Minds första plattor.  Länk Robot Love. Länk For Adolfs Only.

 

Dödsannonsligan. Två Hammarbyemblem  och ett AIK-märke under den gångna helgen. Aktuell ställning: Hammarby 18 (fem kvinnor, tretton män) AIK 14 (1-13), Djurgårdens IF 9 (0-9), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1).

 

Från matchprogramsfabriken: Maribor eller Urartu?

Första mötet mellan den slovenska och armeniska klubben slutade 1-0 på Maribors hemmaplan. Fortfarande öppet alltså. Matchprogrammet jobbar vidare med två parallella scenarion. Bland annat välkomsttexter på både slovenska och armeniska – av vilka den ena alltså får kasseras. Hursomhelst är det imponerande vilket kontaktnät som finns i Bajenland; när vi sökte hjälp med översättning till två språk som verkligen inte tillhör de större i Sverige hade vi inga problem att snabbt få napp.