Hagströms krönika Nyheter

Friidrott: ett reformförslag

Hagströms Krönika #36, Vecka 36, 2021.

Ett reformförslag åt friidrotten

Fotbollen är för mig och de flesta andra som gjort Hammarby till en del av sitt liv den stora drivkraften. Utgången av en fotbollsmatch med Hammarby påverkar på ett helt annat sätt än resultat i andra sporter som Hammarby utövar. Det finns naturligtvis dem som har något annat än fotboll som Hammarbyintresse nummer 1 men jag vågar mig ändå på att generalisera gällande fotbollen och likna den vid ett lok som drar många av de andra sporterna.

Samtidigt bryr jag mig om annan Hammarbysport, mer och mer faktiskt, och tycker det är ett stort värde att vi bedriver många olika grenar på idrottsträdet. En målsättning som jag möjligen är ensam om är att Hammarby ska ha föreningar inom samtliga idrotter som finns inom Riksidrottsförbundet. Det handlar då om 72 olika idrottsförbund, bland annat draghundsport och dragkamp. Sporter med drag i vill man ju att Bajen ska hålla på med.

På sista tiden har jag funderat lite kring friidrotten. För en som mig som går i gång när det handlar om klubbtillhörighet har individuella sporter lite svårare att väcka intresset. Viljan att titta på ett mästerskap eller annan tävling ökar enormt om Hammarby är representerat. Vid Finnkampen till exempel, senast bänkade jag mig främst för att kolla om Grete Ahlberg skulle göra bra ifrån i slägga och Erik Ehrlin i tresteg.

Just friidrotten har valt att fokusera väldigt mycket på tiondelar och centimetrar. Välj valfri gala och det handlar väldigt mycket om olika rekord som ska slås – vilket gör att jag tycker att man missar kampen tävlande emellan. En friidrottsutövare som intervjuas får mycket fler frågor om det uppmätta resultatet än om var de placerat sig i tävlingen. Undantagen är mästerskapen där det mer handlar om de som jag tycker är kärnan inom idrott – att försöka besegra sin motståndare.

Jag tror friidrotten skulle vinna på att man skapade mer status och fler tävlingar där det handlar om att vinna snarare än att pressa rekord. Finnkampen är nämnd, jag är övertygad om att denna institution är genial och har hjälpt både svensk och finsk friidrott att hålla sig på en hyfsat hög nivå. Dels för att det är ett koncept som bygger på lagtävling vilket gör att man får publikintresse även under perioder när länderna inte har några världsstjärnor. Dels tävlingsformen med tre deltagare i varje gren – som gör att även den som är bortanför nivån där du tar dig till EM, VM eller OS har något att kämpa för. Att ta en plats i landskampen är ett mål som är fullt tillräckligt för många. Och i själva tävlingen kan de ha betydelse om du blir femma i stället för sexa, därför att det ger en värdefull poäng till ditt lag.

Troligen skulle många som insett att de aldrig kommer att nå toppen lagt av om de inte haft Finnkampen som morot. Och rimligen gynnar detta även utvecklandet av den yppersta eliten – för att en hinderlöpare ska bli riktigt bra borde det vara en fördel att under resans gång möta hyfsat starkt motstånd på hemmaplan.

Jag skulle alltså vilja reformera friidrotten något och skapa fler tävlingstillfällen där man tävlar som lag eller en statusfylld individuell titel. På nationell nivå kan det handla om att lyfta lag-SM till exempel. Internationellt kanske det går att hitta något tävlingssystem liknande Davis Cup (med Finnkampen som modell).

Nu väntar jag bara på ett ”Hear! Hear!

Spår av Bajen.

Man blir glad när man ser ett Hammarbymärke på stan, och vistas man på Södermalm och i Söderort händer det så klart hela tiden. Att vi konsekvent syns i dessa stadsdelar beror förstås i grunden på att hammarbyaren gärna skyltar med sin identitet, oavsett om det är match eller inte. Men det finns också mer medvetna grepp för att stärka hammarbyismen i närmiljön, ofta genom påhitt av fansen. På min cykelfärd till kontoret passerar jag exempelvis korvkiosken vid Zinken som på skyddsplåten som används innan öppning låtit Hammarbysupportrar graffitimåla ett grönvitt budskap. En grej som Hammarby Friidrott gjort väldigt bra är att ge bort en Hammarbyryggsäck till alla barn som går den årliga friidrottsskolan. Med tanke på att tusen barn varje år går friidrottsskolan blir det många ryggsäckar som syns där ute.

Listan – Bäst i Bajenland just nu:

1 Upphävda publikrestriktioner från oktober. Detta är ju ingen specifik Hammarbygrej utan berör så klart hela idrottsrörelsen, kulturlivet, restaurangbranschen och allt som har med evenemang att göra. Men jag ser det ändå som den enskilt viktigaste och mest glädjande händelsen denna vecka för mig som hammarbyare. Nu kör vi – vi ses i vimlet!

2 Vändning i Kristianstad. Just när man trodde att den sedvanliga nykomlingssvackan skulle infinna sig visade Bajens att den höga placeringen i Damallsvenskan inte är någon slump. I bortamötet med Kristianstads DFF – som är ett av lagen som fajtas med Bajen om placeringarna bakom Rosengård och Häcken – hamnade laget i underläge i andra halvlek men vände och vann. Pålitliga målskyttarna Emma Jansson och Emilia Larsson avgjorde, uppbackade av nedresta Hammarbyfans.

3 Premiär i Handbollsligan. Återkomsten för herrlaget på högsta nivån blir högintressant att följa. Seriespelet inleds med match mot Lugi under lördagen (11 sept kl 17.00)

4 Damderby på Nya Söderstadion. Hammarby Fotboll har tidigare gjort försök att locka större publik till dammatcherna genom att förlägga dem på Nya Söderstadion. Dessa försök varken varit fiaskon eller succéer. Nu känns det som att derbyflytten Hammarby-AIK i Damallsvenskan 10 oktober kommer helt rätt i tiden. Intresset för damlaget är genuint och betydligt större än tidigare och tajmingen med en stormatch strax efter att publikrestriktionerna släppts är ju väldigt bra. +10 000 åskådare är inte orimligt.

5 Bokfloden. När det gäller en kulturinstitution som Hammarby finns givetvis hur många intressanta aspekter som helst som kan vara värda att dokumentera i bokform. Vilket också görs, till glädje för oss med intresse för hammarbyiana. Ändå måste jag erkänna att jag tvivlade lite kring idén att berätta en talangscouts story. Hur intressant kan det vara att läsa om hur Bajens chefsscout Micke Hjelmberg jobbar? Jag har fått tjuvläsa boken som kommer ut i november och måste säga att detta är överraskande intressant. Hjelmberg är frispråkig, bjussar på intressanta detaljer och är inte rädd att porträttera medarbetare på ett sätt som inte är smickrande till hundra procent.

 Läst/sett/hört.

Myten. Nr 3 – sommaren 2021. Jag inser att det aktuella numret av fanzinet Myten inte fått någon ordentlig presentation i krönikan.

 

Det senaste numret har en omslagsillustration med budskapet ”aeg out”. Den större artikeln i numret om just situ. att Hammarby Fotboll till 49 % ägs av utomstående aktörer där AEG är den absolut största med 45,7% av rösterna på bolagsstämman och ett aktiekapitalinnehav på 47,5%.  På 12 sidor ägnas en kritisk granskning åt detta förhållande.  En väldigt bra sak med ett fanzine är att utgivarna bestämmer själva hela innehållet och kan göra en helhjärtad satsning på ett sådant här ämne. Man behöver inte ta hänsyn till vad en uppbyggd läsekrets förväntar sig och det finns inga kommersiella krav. Vill man som Myten gör i detta fall köra fyra-fem raka uppslag med bara text och inga illustrationer så gör man det. Som läsare tackar jag för en väldigt gedigen genomgång om hur Hammarby Fotbolls aktiebolag fungerar och vilka turer som lett fram till dagens konstruktion.  Intervjun med sponsorn HUSKI lutar också åt det seriösa hållet.

I numret bjuds också mer traditionellt fanzinestoff också – bilduppslag med rök och eld, stor intervju med Bajen Fans grundare Stefan Magnusson, en grej om läget inom Hammarby Hockey, en personlig betraktelse kring hammarbyismen. Jag konstaterar att de tre nummer av Myten som hittills kommit ut varit väldigt olika till sin karaktär, och att man varit det på ett väldigt bra sätt. Man har alltså ingen aning vad som ska komma härnäst. Det jag vet är att jag kommer att köpa tidningen. Gör det du också! Den finns på 69:ans Spel & Tobak om inte slutsåld. Hemsida: https://mytenfanzine.se/

 

Dödsannonsligan.

Tre klubbmärken i helgen – två Hammarby och ett med Västerås SK som gör debut på listan. Samtliga med manliga avlidna. Ställning: Hammarby 25 (5 kvinnor, 20 män) AIK 16 (1-15), Djurgårdens IF 15 (1-14), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1), Västerås SK 1 (0-1).

För övrigt blev jag oväntat starkt berörd vid dagens läsning av runor. En minnestext som inte alls har med Hammarby eller klubbmärken att göra avslutades på följande sätt:

Jag saknar redan hans röst och hälsningsrepliken när han ringde: ”Hej, det är Hederberg.”

Det är ju rätt banala ord, ungefär så som saknad brukar beskrivas. Ändå greps jag så starkt just den här gången. På något sätt skapade skribenten en scen, jag kunde se och känna den där saknaden tack vare återgivandet av en enkel replik.

 

Veckans vinyl:  För ett par veckor sedan fick jag hjälp på kontoret att återupptäcka Stranglers. Och helt nyligen fick jag ett tips om att lyssna på ”This Song” och se videon. Jag visste inte ens att Stranglers fortfarande höll på, men detta är alltså en ny låt från 2021. Och det låter lika bra som förr, dessutom gör engelske kultspelaren Stuart Pearce en lysande rolltolkning i videon. Pearce går omkring i snygg, svartvit förortsmiljö och spottar ur sig orden med den ilska man känner igen från fotbollsplanen. Brilliant!  Titta och lyssna själv, vettja!

 

Från matchprogramsfabriken: Smakprov ur comebacknumret efter ett långt uppehåll från allsvenska matcher. I kommande nummer (Varberg 20 sept) får vi följande tränaromdöme om förre Hammarbyspelaren Jean Carlos de Brito:

-Han är åt helvete för bra att spela allsvensk fotboll. Den bästa spelaren jag någonsin tränat. En fantastisk människa, han behövde bara lite kärlek. Svagheten? Ett hett temperament vilket kostat en del gula och röda kort.

Den 20 september kan du köpa Supportrarnas Matchprogram #202 och läsa hela knäcket med en av Allsvenskans skönaste tränare.