Hagströms Krönika #38, Vecka 38, 2021.
Tvåtredjedelssummering av säsongen
Den allsvenska seriesäsongen på herrsidan är klar till två tredjedelar. 20 av 30 matcher är spelade och jag tycker att det är ett bra tillfälle att göra en slags summering. Eller om det är så att jag helt enkelt inte kommer på något annat att skriva om.
Egentligen har vi spelat mer än så av spelåret 2021, cupmatcherna i februari-mars tillhör definitivt denna säsong också, men för att få en begriplig rubrik säger vi att två tredjedelar spelats och att en tredjedel är kvar. Mina slutsatser och betyg:
Allsvensk placering: vi är sexa i nuläget vilket är något sämre än vad jag både trott och hoppats. Dock hyggliga möjligheter till förbättring. Betyg 2/5.
Höjdpunkter: i den här kategorin måste betyget bli högt. Tänk vad vi fått vara med om i år! Slagit ut både Djurgården och AIK ur cupen och gått till final. Vunnit cupfinalen! Spelat Europaspel och vunnit alla tre hemmamatcherna på ett vackert sätt. Slagit ut två av motståndarnas i dubbelmöten och upplevt euforin när vi hade 3-0 hemma mot Basel och då hade ett kommande gruppspel att se fram emot. Dessutom har vårat lag i Damallsvenskan stormat fram. Allt detta hade förstås varit så mycket mer fantastiskt om alla kunnat vara på plats vid dessa tillfällen. Betyget blir därför 4,5/5.
Bottennapp: Eftersom man alltid får räkna med ett antal botteninsatser under en säsong så blir betyget 3/5. Den här säsongen har varken varit bättre eller sämre än vanligt i det avseendet. Vi klagar ofta på att vårt lag är ojämnt, vilket ju så klart stämmer. Hur kan samma trupp prestera så ojämnt som Kalmar borta (uselt) och Cuckaricki hemma (fantastiskt)? Den rimliga förklaringen är väl ”sådan är fotbollen”. Skulle tippa att det finns få fotbollsfans världen över som inte upplever att just deras lag blandar och ger. Möjligen att det finns ett och annat bottenlag som är jämndåligt över en hel säsong. Men dessa åker ju i allmänhet ur sin serie och kanske blir ett någotsånär framgångsrikt lag i serien under den kommande säsongen.
Höstförhoppningar: de säsonger när man känner att laget är borta från toppen i ett tidigt skede blir livet färgat i en gråskala. Det mesta känns trist och meningslöst, och att gå på matcherna blir en plikt. Denna säsong finns en viss risk att det blir så, men vi är definitivt inte där ännu med tio återstående matcher. Tre poäng från fjärdeplatsen, fem poäng från tredjeplats och åtta från förstaplatsen. Att vi med 33 insamlade poäng ska lyckas komma i kapp Djurgården och AIK på 41 ser jag inte som troligt men både fjärde- och tredjeplatsen är inom räckhåll. Att bli trea är förstås mest åtråvärt i och med att det innebär Europaspel nästa år, men en fjärdeplats har också ett värde i det avseendet. Skulle något av lagen 1-3 vinna Svenska cupen så går en Europaplats till seriefyran och det är inte alls ovanligt att det blir så. Nu väntar tre rätt svåra matcher: Häcken borta, Norrköping borta, AIK hemma. Men därefter ser programmet ganska lindrigt ut och klarar vi oss genom de tre närmaste på ett anständigt sätt så kan det bli en riktigt kul höst. Jag sätter betyget 3,5/5 när det gäller höstförhoppningarna.
Supporteråret hittills: många har gjort vad man kan för att hålla lågan vid liv trots begränsade möjligheter att se matcher. Manifestationen kring cupfinalen var mäktig och det är tydligt att Hammarbyfans har tagit de chanser som getts att se laget. Trots restriktioner och direkta förbud hade vi folk på alla tre bortamatcherna i Europa. Här illustrerades läktarstrofen ”så länge vi står här på läktarn kommer fotbollen aldrig att dö, supportrar får sporten att leva – försök aldrig stoppa vårt stöd”. Och vi de tillfällen våra bortamotståndare i svensk fotboll öppnat upp så har vi varit på plats. Jag är glad att jag såg till att vara på Ullevi när vi mötte Göteborg i augusti men kanske än mer imponerande att 400 åkte till Örebro för att se damlaget på bortaplan.
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1 Insatsen mot IFK Göteborg i går. Efter förnedringen mot Djurgården och en rätt medioker insats hemma mot Varberg behövdes något som gav hopp och glädje. Matchen mot Blåvitt blev just en sådan tillställning, en riktig överkörning av ett lag som visserligen var riktigt dåligt men som det ändå finns en viss prestige i att besegra.
2 West Africa contingent. Lysande insatser av Akinkunmi Amoo och Aziz Mohammed Outtara i matchen mot Blåvitt. Det är uppenbart att mycket har blivit rätt när det gäller vår scoutingverksamhet i västra Afrika.
3 Bortamatcher på gång. Det har inte varit helt omöjligt att se Hammarby på bortaplan under augusti-september, men nu när restriktionerna släpper kan vi börja åka i större skaror igen. Det förbereds här och där för Norrköping på den så kallade ”Platinumcars Arena” den 3 oktober. Vi lär fylla upp vår del av arenan i ett nafs.
Läst/sett/hört.
arne wickander: den tionde punkarn. Renegade Publishing 2021.
Plötsligt händer det! Krönikan anses nu så inflytelserik att bokutgivarna hör av sig om jag är intresserad av recensions-ex. Jag skrev för ett tag sen om Arne Wickanders ”den tredje punkarn” och uppenbart så entusiastiskt att en förläggare tyckte det var värt att skicka uppföljaren, ”den tionde punkarn”. Här fortsätter berättelsen om livet som punkare i Bollmora. Några år har gått, det börjar komma in andra musikinfluenser i berättarens värld men intresset för att dricka Beyaz och rent allmänt ta dagen som den kommer består. Jag gillar även den här boken och konstigt vore det annars för den är rätt lik den första, utan att vara ett plagiat. Wickanders punkiga stil skulle lätt kunna bli manierad men jag tycker att det medvetna slarvandet med språk och stavning ligger på exakt rätt nivå. Både innehåll och sättet att skriva flyttar mig tillbaka till det tidiga 80-talet. Banden man lyssnade på, jobben man kunde få, spelningarna man gick på. Så klart att det är intressant för den som var med själv på ett hörn, men jag inbillar mig att detta kan vara rolig läsning även för andra. För Arne skriver roligt och bra och har känsla för dråpliga detaljer. Som när författaren Kenneth Ahl kom till Bollmoras bibliotek och skulle berätta om sin bok. Den före detta kåkfararen hade skrivit en samhällskritisk roman, Grundbulten. Berättar-jaget och hans punkgäng gick dit i förhoppningen att kunna pusha för sin nystartade musikförening och få författarens gehör för behovet av ett allaktivitetshus i förorten.
”men tycker du inte att de e bra om ungdomarna har nåt att göra? Ett ställe där man kan spela musik och teater? förverkliga sej själv i stället för att hänga i centrum?”
”VA ERE FÖR TRAMS? UNGDOMARNA BEHÖVER LÄRA SEJ DISCIPLIN! SYSSLA MED LAGSPORT! INTE SITTA OCH PLINKA PÅ EN GITARR! MUSIK LEDER TILL MISSBRUK!”
”jag säjer inte att det e fel att idrotta, men det e inte alla som vill göra det. det vore väl ändå bra om det fanns fler alternativ” försökte örjan.
nu hade kennet ställt sig upp på scenen.
”MEN TITTA PÅ DEJ! EN LITEN VEK FÖRORTSKOMMUNIST! HUR MÅNGA ARMHÄVNINGAR KAN DU GÖRA? VA? HUR MÅNGA FIXAR DU? JAG KAN GÖRA FEMTI!”
kennet vrängde av sej jackan, kastade sej ner på scenen och började göra pushups. det knakade i det provisoriska träpodiet. han svettades som en gris. dom små runda brillerna kasade av hans oljiga kran och klirrade ner på scengolvet. jens, janko, anders, örjan och jag reste oss och gick. när vi knallade nerför trappan hördes applåder och jubel. kennet hade lyckats med sina femti armhävningar.
Arnes skildring av ungdomstiden i Bollmora är väldigt mycket en grabbarnas värld. Flickorna som förekommer är rätt tydligt i periferin. Inte på ett sexistiskt eller nedvärderande sätt, de bara syns inte. Om jag ger mig på att försöka beskriva bokens perspektiv med språkbruket i densamma så skulle man kunna säga: ”det där beckerelltestet eller vare heter skulle den knappast klara”. Grejen är att just den typen av propåer är vad man skyr i Wickanders punkvärld. Attraktionen i punklivet är för dem ligger mycket i att ingen ska komma och tala om för dem vad de ska tycka och tänka. Berättarjaget är ju inte så förtjust i ”proggpunk” heller – en gren av punken där det var viktigt att banden sjöng på svenska och var okommersiella.
Dödsannonsligan.
Ett Djurgården- och ett AIK-emblem sen sist. Båda med manliga avlidna. Ställning: Hammarby 27 (5 kvinnor, 22 män) AIK 18 (1-17), Djurgårdens IF 18 (1-17), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1), Västerås SK 1 (0-1).
Veckans vinyl:
På loppisar ute landet kan man göra en del vinylfynd och när priserna är väldigt låga är det värt att chansa ibland. Är plattan man köpt inte bra kan man ju pytsa den vidare till Myrorna. Eller rent av slänga – men i praktiken tar det emot att kasta en LP även om man bara betalt 20 spänn. Eftersom man slänger en färdigläst dagstidning borde man ju också kunna hiva en bit vinyl. I princip. I verkligheten funkar det inte riktigt så.
Well, till saken: i helgen plockade jag hem de tre loppisköpen från i somras som blev kvar på landet. Tony Bennett sings, Hootenanny Singers: Dan Andersson på vårt sätt och en lite mysko platta som jag köpte på grund av det skönt daterade omslaget med en närbild av en stenhård mustaschkille med cigg i mungipan. Jag blir inte på det klara om detta är en samlingsskiva eller om låtarna är tolkade av en specifik artist. Plattan heter The Big the Bad and the Lonely och det känns i alla fall som att det går att lyssna Sixteen tons i den här versionen mer än en gång. Hootenanny Singers är ju som förväntat – deras tolkningar av svensk visskatt är rätt kända och håller en klar kvalité. Bästa köpet var dock Tony Bennett-plattan med crooner-tolkningar av klassiska låtar. Superb jobbmusik. Dessutom nästan ospelad, inte ett hack eller rasp som man annars ofta får leva med när man gör billiga fynd. 
(fransk LP-version, men bilden är densamma som mitt loppisfynd)
Från matchprogramsfabriken:
En hektisk vecka med två program på fyra dagar är över och vi pustar ut något. Försäljningen gick inte fullt så bra som vi hoppats vid den allsvenska återkomsten, men helt okej ändå. Vi som är runt och säljer program tycker alltid att fler borde köpa, men vi får också mycket uppmuntran och kärlek. De som gillar det vi gör är ganska dedikerade och vill verkligen ha sitt program. Vi får lite frågor kring Supportrarnas Matchprograms säsongskort och möjligheten att prenumerera. I och med att så lite av säsongen återstår drar vi inte i gång detta nu men till nästa säsong kommer möjligheten att finnas igen. ”Om inget oförutsett inträffar” är väl bäst att tillägga. När en kinesisk fladdermus kan ställa världen på ända går inget längre att ta för givet. Hursomhelst finns alltid möjligheten för den som vill komplettera sin samling av matchprogram att vända sig till vår webbshop där de senaste programmen (och många äldre) finns att beställa.