Hagströms Krönika #50, Vecka 50, 2021.
Loserklubben?
Förra helgen vann hammarbyare SM-guld i boxning. Årets SM avgjordes i Norrköping och Bajen hade nio boxare på plats. Två av dem vann guld i seniorklasser, Anton Hellström i 71 kg och Liridon Nuha i 81 kg (man saknar lite de gamla klassbeteckningarna som hade namn som flugvikt, fjädervikt, weltervikt, lätt tungvikt och så vidare). Det här var Hammarbys nionde och tionde SM-guld på seniornivå detta år. En bra utdelning för Hammarby IF som helhet, tangering av tidigare bästa år 2015. Men inte direkt överraskande – Hammarby IF vinner normalt flera SM-guld varje år i olika idrotter. 1997 var senaste året då Bajen gick helt lottlöst från SM-guld på seniornivå (dock vann vi USM-guld detta år). Idén som förfäktas av fans till våra konkurrentklubbar i stan om att ”Hammarby kan inte vinna” stämmer helt enkelt inte. Sanningen är snarare att vi är en av landets mest framgångsrika flersektionsföreningar – alltså den kategori föreningar som ägnar sig åt många olika idrotter. Våra 279 SM-guld är det få som kan matcha. Det finns några som har fler, Örgryte IS och Djurgården bland andra, men det är inte många. För att komma upp i många guld gäller det att syssla med idrotter med mängder av olika delgrenar eller viktklasser.
Nu invänder kanske några att Hammarbys SM-guld kommit i idrotter där konkurrensen inte är särskilt stor. Jag gillar i och för sig inte att gradera sporter som mer eller mindre viktiga, men kan ju hålla med om att ett guld i inomhusrodd (roddmaskin) där konkurrensen är begränsad kanske inte meriterar lika mycket som ett fotbollsguld. Men om vi ändå dissekerar Hammarbygulden så blir det rätt tydligt att det inte alls handlar om att vi enbart vinner i idrotter som få bryr sig om. Några av årets guld har kommit i olympiska sporter som rodd, boxning och friidrott. Och om vi tittar på utdelningen under innevarande årtusende, alltså från 2000 och framåt, finns ju även guld i omhuldade lagsporter som handboll, bandy och fotboll.
Hur viktigt är det då att vinna? Frågar du mig så är det egentligen oviktigt i den bemärkelsen att mitt engagemang för Hammarby inte på något sätt är avhängigt antalet titlar som klubben bärgar hem. Är man med i en tävling vill man naturligtvis vinna och emellanåt gör Bajens framgångar mig genuint lycklig. Cupfinalsegern i maj gav mig en av mina bästa dagar på mycket länge. Men sett i ett längre perspektiv tycker jag att idrott och idrottsengagemang i grunden handlar om något mycket större än att enbart utse en segrare.
Som supporter är det gemenskapen med andra som är drivkraften. En del av våra rivaler har missuppfattat det där, de tror att det är antalet pokaler som gör en klubb värd att älska. För mig är det viktigare att vara bäst på att skapa en kultur där många känner sig delaktiga och vill vara en del av. Och där anser jag att Hammarby är en rätt klar vinnare. Det betyder inte att jag underkänner den gemenskap som finns bland AIK-are eller djurgårdare.
Men hur är det då med bilden av Hammarby som en ”loserklubb”, är den helt tagen ur luften? Gör de 279 SM-guld att man helt kan avfärda uppfattningen att vi inte skulle vara en framgångsrik klubb? Nja, så är det inte riktigt heller. I fotboll, som är den sport som mest engagerar både oss Hammarbyfans och rivalerna, har vi ju faktiskt länge varit långt ifrån den potential som finns. Det enklaste mätinstrumentet är antalet SM-titlar och där ligger vi klart i lä gentemot de vi mäter oss mot. Vi har också haft återkommande downperioder som det varit tufft att ta sig ur. Om vi utgår från de klassiska allsvenska herrlagen så händer det för de flesta att de någon gång åker ur, men det normala är att studsa tillbaka direkt. Våra svackor har varit djupare. Våra lag i ett par andra sporter har också förstärkt uppfattningen att vi inte är några direkta vinnarskallar. Hockeyn, som är den sport i Sverige som engagerar mest efter fotboll, har vi låtit tyna bort. Och i bandy hade vi länge det bästa laget men ändå förtvivlat svårt att vinna SM-finalen. 2000-2007 var vi uppe i sex SM-finaler utan seger innan vi äntligen fick fira ett guld 2010.
Vi fans har ju också odlat en romantik kring förlorarskapet med galghumor och ramsor som ”skit i tabellen, Bajen är bäst ändå”. Men jag tycker det att många missuppfattat det där och tror att Hammarbyfansen inte bryr sig om vinst eller förlust. Det är inte vad ramsan handlar om. Vi vill vinna som alla andra men när vi inte vinner tittar vi framåt och vet att vi kommer att stå kvar där i morgon också. Om spelarna och ledningen i Hammarby skulle ha inställningen ”skit i tabellen” vore det en mardröm, men ur ett fansperspektiv är hållningen en stark överlevnadsstrategi. Och något som bidragit till att vi i dag är 20 000 på herrmatcherna i fotboll oavsett tabelläge.
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1: Bajen Boxning. De två nyvunna SM-gulden är nämnda ovan. I den lilla lokalen på Kocksgatan har länge skett storverk.
2: Julmarknader med Bajenprägel. Hammarbyismen odlas på många sätt. Nu i helgen finns åtminstone tre möjligheter att besöka julmarknader riktade till alla som insett att de bästa julklapparna är grönvita (reservation för att jag kan ha missat någon).
*Filmprojektet Gröna Linjen kör en liten julmarknad på Katarina Bangata 25 (Stället heter Twang) i dag lördag mellan 13.30-17.00.
* Innan bandymatchen mot Villa Lidköping på söndag kommer olika supportergrupper finnas på plats med bord i Zinkentältet. Marknadsstart kl 11.15, första avslag i matchen klassisk bandytid 13.15.
* Hammarby Rugbys glöggmys i Gula Villan vid Kanalplan på söndag kl 10-15. Försäljning av merch, träningskläder och äldre matchtröjor bland annat.
3: Damhandbollslaget i Div 3 Öst Södra. Laget tar jullov efter nio raka segrar. Många med stor marginal men ännu viktigare var de knappa vinsterna mot toppkonkurrenterna i serien. De sena vändningarna mot Kvarnberga och Skogås kommer kanske att visa sig avgörande i slutänden.
Läst/sett/hört.
Poesi är oftast lite svårt, en uppfattning jag verkar dela med majoriteten av landets bokläsare. Det är ingen slump att även hyllade lyrikutgivningar köps av 300-400 medan deckare når tiotusentals. Vilket givetvis inte betyder att exempelvis Jan Guillou är hundra gånger bättre än exempelvis Kristina Lugn.
Den poesi som träffar mitt hjärta är ofta rätt vardaglig och gränsar till prosa. Jag har säkert nämnt Bengt ”Cidden” Anderssons fotbollsdiktning i ”Hela bollen ska ligga stilla” vid något tillfälle. Just Cidden finns på (det endast i bildlig bemärkelse existerande) nattygsbordet just nu. Ett loppisfynd, titeln ”Punken är död, Leve tvåans buss” lockade förstås till köp. Utdrag ur dikten November:
Jätten Köld och Gubben Storm
gormar och bryter arm.
Solen rädd
hukar sig under mörkret.
Enkelt, på gränsen till barnramsor. Begripligt för en person som format sin känsla för poesi på en fotbollsläktare. Apropå det – lade ni märke till den fina referensen till en klassisk Bajenramsa i gårdagen avsnitt av På Spåret? När Kristian Luuk uttryckte en variant av stridsropet ”Bajen, bärs och rakade brudar” skrockades i det Hagströmska teverummet.
Undersökningen av dödsannonser:
Veckans uppdatering gäller lördag 11 december-lördag 18 december och under denna tid var det fyra dödsannonser med klubbemblem, tre Hammarby och ett AIK-märke. Total fördelning under 2021 så här långt: Hammarby 34 (5 kvinnor, 29 män) AIK 27 (1-26), Djurgårdens IF 21 (1-20), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1), Västerås SK 1 (0-1), Karlbergs BK 1 (0-1), Leksands IF 1 (0-1).
Veckans vinyl:
Kontorskollegan Olov letade fram ett par Iggy Pop-plattor som inte legat på skivspelare på ett tag. Blev glad att höra ”1969”. Och No Fun! Mitt första riktiga avtryck inom journalistiken var punkfanzinet No Fun. Det var vanligt att döpa fanzinen efter låttitlar och vi valde namnet efter b-sidan på Sex Pistols-singeln Pretty Vacant som var en lång, jamm-aktig version av Stooges-låten No Fun. Avslutad när nån helt enkelt tröttnar efter sex minuter och drar ur sladden. Hursomhelst – här är versionen med Iggy & The Stooges.
Båda drar ut onödigt länge på låten men om Pistols hade haft vett att klippa i tid så kanske den vunnit.
Från matchprogramsfabriken:
Fredag morgon nåddes vi av den goda nyheten att vår årskrönika skulle anlända redan samma dag, och inte kommande vecka. Det innebär att vi nu får ut den till några av återförsäljarna redan under lördagen, i dag alltså. Finns på 69:an, Akademibokhandeln Ringen och Magic City Södermalm. Julen räddad? Beställda ex packas måndag kväll och skickas med postnord tisdag morgon. Borde komma i brevlådan innan julafton i de flesta fall. Release som planerat onsdag 22 december på Restaurang Pelikan från kl 17 och då säljs inte bara årskrönikan utan också lite annat fint från matchprogramsshopen – bland annat ett par överraskningar som egentligen inte finns till försäljning. Ledtråd: se förra veckans krönika!