Det man ser av ett tifo är över på någon minut. Här har vi en bok som i text och bild ger en sensationellt närgången och detaljerad skildring av arbetet – från skissbord till tillverkning och utförande. Därtill historien om tifots utveckling i Sverige och i synnerhet Hammarby. Och naturligtvis om de italienska rötterna till det vi idag ser på läktarna.
Text: Olof Hyllienmark Foto: Marcus Beckford
Bakom boken “Tifo – visionärerna i Hammarby” står Matchprogrammets medarbetare Per Cornell samt huvudfotograferna Marcus Beckford och Hasse Fridén. Inför utgivningen bytte vi några ord med Per.
Tifogruppens idoga arbete gav, vilket boken initierat skildrar, en fenomenal säsong 2022. Startskottet för tifo i Sverige lär dock ha gått redan 1995 – men man glömde visst plåta det?
– Ja, det finns inga kända foton, däremot filmades tifot av SVT. Klippet finns på en supporter-VHS jag råkade ramla över. Lånade ihop en VHS-spelare och en scartkabel och där var det: Ett par sekunder bara, ganska mediokert, men en likadan brytpunkt i historien som när hammarbyare började sjunga på ett nytt sätt hösten 1970. Om det verkligen var i maj -95 som det första mosaiktifot skedde är lite diffust. Det finns olika uppgifter om det. Men klart är att det växer fram ett nytt sätt att uttrycka sitt supporterskap på under den här tiden.
Det låter konstigt idag, men det var visst en del konflikter kring Hammarby Tifo på 1990-talet?
– Fotbollssupportrar är i regel rätt konservativa. Att det kom yngre supportrar och domderade om pappersark och overhead-flaggor med olika budskap, nja, det imponerade inte omedelbart på alla. Generationskonflikter på läktarna finns alltid. Även ultras är konservativa ska tilläggas. Det var väl främst ultras som reagerade starkt mot när barn tände sina mobiler under en match förra säsongen.
”Bakom scenerna”-skildringar av politik, film och sport har blivit en genre i sig. Men den här sidan av fotbollens ultraskultur har hittills varit okänd. Hur känns det att vara pionjär?
– Jag har fått ett förtroende och det måste jag förvalta väl, så känns det. Jag är tillräckligt mycket outsider för att kunna betrakta subkulturen utifrån, men också tillräckligt mycket insider för att förstå hängivenheten. Huvudfokuset ligger på tifo men tifo är bara en del i en större kultur, så på det sättet blir boken också en skildring av ultraskulturen kring Hammarby. Det är väldigt spännande att få inblick i något som är lite hemligt, vilket jag hoppas kommer fram i boken.
Det är många fantastiska bilder, inte minst från tifofixen. Samtidigt skriver du om när du en gång fick mobilen slagen ur handen på läktaren. Hur lyckades du och fotograferna jämka access och anonymitet?
– Det har varit obekvämt för tifokillarna att ha folk som går runt och plåtar dem och jag vet inte hur många gånger jag fått förklara vad jag håller på med. Samtidigt förstår jag det. Fotar man ett tifofix kan bilder läcka ut. Och att man inte plåtar folk i klacken är en oskriven regel. Utan huvudpersonernas relativt öppna medverkan hade det varit omöjligt att göra boken. Men eftersom de var trygga med projektet öppnade de upp för oss på ett sätt som de aldrig tidigare har gjort.
Är det en slump att det är just Hammarby som går i bräschen, både vad gäller tifoutvecklingen i Sverige och dokumentationen av den?
– Ja och nej. Det är nog en slump att den lilla envisa grupp som drog igång allt, med Micke Hällbom i spetsen, fanns just i Hammarby. I startskedet var nog det avgörande. Men att det sen fick fäste och växte är nog ingen slump. I Hammarby har det alltid funnits den gör-det-själv-anda som behövs för att åstadkomma tifon. Att vi sen själva dokumenterar vår egen kultur är också något som är typiskt för Hammarby. Det är ju det Supportrarnas Matchprogram sysslar med och det är vi som ger ut boken. För övrigt hade Tifogruppen nog aldrig gett ut boken på något annat förlag – vi har deras förtroende sedan många år.
Stor utställning om ultras, avhandlingar, och så nu den här boken som vänder sig till en fotbollsintresserad allmänhet. Håller ultraskulturen på att bli folklig?
– Vissa delar av den, absolut. Det finns väl få saker som är så omhuldade på läktarna som tifo. Men tifo är som sagt bara en del av ultraskulturen som ju också har inslag som är svårare att förstå för oss som står utanför.
Bokrelease onsdag den 19 april på Gröne Jägaren.
Boken kan förbeställas här