Johan Wiland är tillbaka. Efter över åtta månaders konvalescens. Ett flertal operationer och otaliga timmar av rehabilitering. Dock har han en bit kvar till startbart skick men på söndag sitter han på bänken då Bajen möter Kalmar FF på Guldfågeln Arena. Ett tillfälle han längtat väldigt mycket efter.
Text: Tommy Fagerberg, Foto: Hasse Fridén
Nästan på dagen efter vad läkarna och medicinteamet planerat så drar han på sig matchtröjan igen. Ingen tröja har tryckts med hans namn och nummer 1 på till årets säsong. När detta nu gjordes och han testade den var känslan helt fantastiskt.
– Jag fick gåshud över hela kroppen. Fatta alla timmar på testcykeln, sittandes ensam på Årsta när det övriga laget tränade tillsammans. Det har varit sjukt påfrestande. Det är helt underbart att vara tillbaka.
Känner du ingen smärta i axeln alls?
– Nej, det känns ju att den är otränad men det gör inte ont. Man satte först in aluminiumstänger i axeln som skulle få den att läka på rätt sätt. När den sedan gjort det plockade man ut dem. Så det som var trasigt i axeln är helt nu.
– I och med att jag spelade så mycket när jag var skadad blev det en inflammation som till slut gjorde så att mitt nyckelben gick av, eller luckrades upp rättare sagt. Min fru hittade mig grinandes i fosterställning mitt i natten på muggen hemma. Då var man inte stöddig.
Aj. Inte för att vara sådan men du är ändå 38 år, kom aldrig tanken på att lägga handskarna på hyllan?
– Nej, jag ska vinna en titel med det här gänget vet du. Precis som jag gjort med alla andra klubbar jag representerat. Även om jag sa till Jeppe (Andersen) på läktaren när vi rullade in femte målet mot Elfsborg att vi inte behövdes längre (skratt). Hungern är det inget fel på. Som målvakt har du ju oftast några extra år också.
– Operationen var nödvändig hur som helst. Jag menar, jag har ju barn som jag vill kunna lyfta också. Livet är inte bara fotboll. Men nu när jag är frisk, varför skulle jag inte göra det roligaste som finns? Spela fotboll alltså.
Deltar du hundra procent på träningarna?
– Det är helt upp till mig. Nu gäller det att komma tillbaka i tajming och tempo. När man spenderat så mycket tid på sidan vill man inte stressa in i rutinerna. Stå i mål kan jag. Det är att träna ikapp som gäller nu. Den senaste veckan har jag kört på för fullt och jag är helt smärtfri.
– På matcherna gäller det att peppa Davor. Att stötta honom precis lika mycket som han stöttade mig när jag stod.