Hagströms Krönika #12, Vecka 12, 2021.
En grej som vi diskuterade inför jobbet med Supportrarnas Magasins säsongsguide var om vi skulle ha info-material om motståndarklubbarna. I slutänden blev det så att vi fokuserade på motståndarna i Damallsvenskan och släppte Allsvenskan på herrsidan. Huvudskälet till prioriteringen var att de flesta redan är väl bekanta med motståndarna i Herrallsvenskan medan det kändes motiverat att presentera motståndarna i Damallsvenskan lite närmare. En idé som fanns men som inte genomfördes var att ranka lagen på herrsidan efter hur mycket vi ogillar dem. Idén är ju lite kul, men kanske att det låter roligare i teorin än det är i verkligheten. Hursomhelst bjuder jag nu på min ”anti-lista”, med motiveringar. Läses alltså på sättet att de som jag tycker är viktigast att besegra hittas högst upp.
1 Djurgården. För en hammarbyare kan det vara lite svårt att avgöra vem man ogillar mest, Djurgården eller AIK. För min del växlar det. Just nu är det DIF och det beror mycket på de nästlat sig in på den arena som vi drivit fram genom åratal av kampanjarbete. När den var en realitet skulle plötsligt Djurgården spela där och alltså dra nytta av vårt kämpande. Samma Djurgården som tidigare förklarat att det ”finns inte att de skulle bli hyresgäster på Söder” (dåvarande ordföranden Tommy Jacobson). Men hyresgäster blev de och något annat kan de aldrig bli på Nya Söderstadion. Imagemässigt tycker jag de misslyckats – vad är Djurgårn liksom? AIK Light möjligen.
2 AIK. Klubben är på många sätt Bajens anti-tes, den gör så mycket för att bli ogillade inte bara av rivalerna i Stockholm utan av omvärlden generellt med sin retorik: ”Må de hata oss, blott de frukta oss”, ”Vi är inte ni”, ”AIK v/s not AIK”. Jag vet att image och verklighet inte är samma sak – självklart är inte alla i Hammarby glada gamänger även om många oss vill odla den bilden. Och självklart är inte allt som görs i namnet AIK störigt och nedlåtande. Men samtidigt har valet av image en viss betydelse och bidrar till att forma en kultur.
Men trots att jag avskyr AIK:s stil i grunden kan jag tycka att det är fascinerande med en klubb som har en tydlig självbild. Hur mycket jag än ogillar Gnaget så är det ändå intressant att de profilerat sig så hårt. Och blivit något mer än att bara vara vilken klubb som helst i mängden.
3 Malmö FF. Hade du frågat mig för tio år sedan så hade IFK Göteborg haft den här platsen men där har det rent sportsliga gjort att matcherna mot dem inte är lika betydelsefulla. Som fotbollen utvecklats de senare är åren är MFF klubben man måste slå för att vara bäst och det skapar en stark känsla kring mötena. Och paradoxalt nog är det som jag tycker är bra med dem också det jag ogillar. Principiellt är det bra inom fotbollen med patriotism kring sin stad och sin bygd, men just Skåne… jag vet inte.
4 IFK Göteborg. Matcherna mot Blåvitt har ju alltid ingrediensen att det också är en fajt mellan landets två största städer. För oss som upplevde 1980-talet är IFK klubben som brandskattade svensk fotboll på de allra bästa spelarna. Jag blir fortfarande grinig när jag tänker på hur vi under hemresan från UEFA-cupmatchen borta mot Köln 1985 fick reda på att Micke Andersson skrivit på för Göteborg.
5 Östersunds FK. Har egentligen en hel del jag gillar: norrländsk utpost, uppstickare med annorlunda idéer kring att mixa fotboll med kultur, Graham Potters tränargärning, duktiga på att bygga lag kring spelare som ratats av andra klubbar. En hel del plus alltså, men nu har jag i likhet med många andra tröttnat på alla ekonomiska oegentligheter och konstigheter kring klubben. När de grejade elitlicensen med hjälp av ett mystiskt sponsoravtal som aldrig realiserades fick jag nog. Det bästa vore om de försvann från Allsvenskan ett tag för att någon gång eventuellt komma tillbaka med en bokföring som inte kräver att revisorerna blundar när de godkänner årsbokslutet.
6 BK Häcken. Några infekterade matcher och det faktum att vi har haft väldigt svårt mot dem gör att de hamnar relativt högt på listan. Annars gillar jag Bravida Arena.
7 Kalmar FF. Påminner om Häcken på det sättet att detta är ett gäng vi haft stora problem mot.
8-14 IF Elfsborg, IFK Norrköping, Örebro SK, IK Sirius, Halmstad BK, Mjällby AIF, Halmstad BK, Varbergs BoIS. Inga speciella känslor kring de här klubbarna, mer än att de är viktiga att besegra men av lite olika orsaker.
15 Degerfors IF. Det finns en enorm romantik i svensk fotboll kring den här klubben och i ganska stor utsträckning köper jag den. Fantastiskt att de är tillbaka ännu en gång! Alltså den klubb jag känslomässigt har minst problem att förlora mot. Men med tanke på styrkeförhållandena på förhand vore det givetvis nesligt att torska mot Degen 2021.
Listan – Bäst i Bajen just nu:
1 SM-final i futsal. Lite på kryckor gick det i semifinal nr 2, och torsk blev det. Men 0-1 räckte för att nå final, sammanlagt 4-3 i semin mot IFK Göteborg. Nu väntar alltså SM-final mot Örebro SK Futsal. Spelas i en match, ÖSK har hemmaplan och matchen sänds i Eurosport 1 och Discovery+ i morgon lördag 27 mars kl 17.00.
2 Just i dag-podden. Hammarbys officiella. Kan se ut som lite ego att lyfta fram den när jag själv just blivit intervjuad (i egenskap av redaktör för Supportrarnas Magasin) men det jag vill ha sagt är att Isak Wahlberg sköter den här väldigt bra. Han har ett sätt som får samtalen att kännas lättsamma, och som intervjuperson släpper snabbt eventuell nervositet genom Isaks snygga sätt att komma in med frågor vid rätt tillfälle.
3 Comeback för Zinkentältet. Hammarby Bandy hade verkligen ingen rolig säsong. Sportsligt gick det uselt, ekonomiskt var det givetvis ett hårt slag att tvingas spela utan publik. Till det kom också det vettlösa kommunbeslutet att smälta ner isen under pågående säsong av coronaskäl. I veckan fick vi äntligen en positiv nyhet om Hammarbybandyn: man har nu fått serveringstillstånd gällande bandytältet som sätts upp under bandysäsongen.
4 Damlaget i fotboll – det blev 20 raka segermatcher. Förlust i Svenska cupens gruppspel mot Eskilstuna med 0-1 gör att avancemang ser svårt ut inför avslutande omgång 3. Men vad tusan – laget har gjort det otroligt bra så här långt och att rada upp 20 vinstmatcher i följd är imponerande. Någon gång bryts en svit, det är bara att acceptera.
5 Bamsingarna. Jag nämnde den stora mångfalden av olika supporterinitiativ i förra veckans krönika. Den här gången vill jag speciellt lyfta Bamsingarna var fullständiga namn är Bamsingarna Hammarby Hockey Support KFIB (där KFIB står för ”Klubben för inbördes beundran”). Föreningen har nyligen haft årsmöte och vid detta omvaldes Henric Wauge till ordförande – Henric som plåtar en hel del damfotboll åt matchprogrammet. Som framgår av namnet är föreningen specifikt inriktad på att stötta Hammarbys Hockey men de ägnar sig även åt annan Hammarbyidrott. För några år sedan intervjuade jag den dåvarande ordföranden som menade att de insett att de inte kan övertyga folk om att gå mer på hockey, om de själva inte stöttar andra Hammarbyidrotter. Rätt tänkt givetvis. Jag tycker det här gänget är stora Hammarbyhjältar som ägnar så mycket kraft åt en lagsport som majoriteten av oss Bajensupportrar inte längre orkar bry oss så mycket om. Hockeyn i Hammarby känns rätt hopplös, åtminstone på herrsidan. Det skulle krävas en enorm satsning för att nå högre än till den lite tröstlösa Div 1-nivå man är nu. Som man för övrigt riskerar att åka ut från dessutom, just nu pågår kval för att klara sig kvar i Hockeyettan. Samtidigt vet man inte hur det blir i framtiden. Både bandyn och handbollen harvade omkring i åratal utan att det fanns någon större intresse kring deras verksamheter. Plötsligt var de något vi samlades kring vilket ledde till framgångar och stora upplevelser. Den dagen hockeyn reser sig ska ha Bamsingarna ha kredd för att de höll lågan vid liv under svåra tider. Kom ihåg: det finns inget som meriterar en supporter så som att ha varit med när det gick dåligt.
Bamsingarna läser du mer om här.
Veckans vinyl: På SVT Play finns just nu en dokumentär om Nationalteatern. ”Vi är barn av vår tid – en film om Nationalteatern”. Det här är en av de grupper som vidgade min värld en gång i tiden, först med LP:n ”Livet är en fest” som jag och min klasskompis Matte Fridlund lyssnade på med hörlurar på biblioteket under högstadielunchrasterna under en period. Det som de sjöng var inte riktigt vår värld, inte ännu i alla fall – men på något sätt tyckte man ändå att låtarna handlade om såna som oss, ungar från förorten. LP:n som kom några år senare, Barn av vår tid, träffade känslan ännu starkare – framför allt med titellåten. Inte heller den beskrev exakt min tillvaro, sniffandet och flummandet som de sjöng om var något som visserligen förekom i förorten men aldrig något som jag själv var nära. Men däremot kände jag starkt den där svartvitgråa 70-talsförortskänslan som låten frammanar så tydligt:
Farsan sitter hemma framför TV:n
Morsan sitter antagligen breve
Lika bra att ta sig ner till EPA:s torg
Där kan vi låta betongen gunga!
Långt senare har jag fått tillfälle att skråla med när betydligt yngre människor än jag spelat låten på någon bortabuss. Det här är en låt som överlevt.
Läst/Sett/Hört: Jag fick boken ”Brottarbröder” av en Hammarbysupporter som var inne på högkvarteret och hämtade några köpta tavlor. Tack, Magnus Kerwander, signerat ex dessutom! Brottarbröder är alltså en biografi om och med Jimmy Lidberg – som nu är fystränare i Bajen – och hans bror Martin – som också har Hammarbykoppling genom att sonen Isac spelat i klubben innan karriären tog andra vägar. Författad med hjälp Theodor Lundgren. Inte så mycket Hammarby i boken dock, storyn fokuserar (givetvis) på deras framgångsrika brottarkarriärer med VM-guld, OS-brons med mera. Men också väldigt mycket om brorsornas förhållande till sin pappa som beskrivs som något av en rufflare med charm. Den typen av stoff som gör en biografi intressant.
Intressant i ett Hammarbyperspektiv är också en liten sidohistoria på slutet, där det framgår att deras farfar var konstnären Sven Lidberg. Jag citerar:
Hans nästan barnsliga teckningsstil, så kallad naivistisk konst, med färgglada gubbar och gummor i södermiljö var populär. Den var långt ifrån den hårda och kalla person han var. Farfar var en riktig söderprofil och älskade Bajen och alkohol, kanske det enda han älskade, han satt alltid och målade på olika krognotor som han ibland betalade med. En gång räddade han Hammarby: när klubben höll på att gå i konkurs gjorde farfar en litografi i begränsad upplaga som han skänkte till Hammarby fotboll. De fick in jättemycket pengar på det vilket räddade klubben, samtidigt som farfar fick precis den marknadsföringen han behövde för att få fart på sin konstkarriär. Motiven sitter fortfarande på väggarna hos många hammarbyare.
Huruvida storyn om att litografin skulle ha räddat Hammarby stämmer vet jag inte, men säkert bidrog intäkterna vid någon av alla dessa räddningsaktioner vi upplevt genom åren. Definitivt stämmer det att litografin finns hos många Hammarbysupportrar. Jag vill inte publicera bilden rakt av på grund av upphovsrättsliga skäl, men den finns avbildad på Stockholms Auktionsverks sida, klicka här.
Dödsannonsligan: Status quo sen sist. Alltså: Hammarby 7 (tre kvinnor, fyra män), AIK 7 (1-6), Djurgårdens IF 5 (0-5), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1).
Från Matchprogramsfabriken: Full rulle i fabriken. Under fredagen gick 1800 magasin i väg från högkvarteret. Upplagan är på 2 500 – så skynda dig att beställ du också om du vill ha Matchprogrammets säsongsguide. Från och med tisdag 30 mars finns ett antal också på 69:ans Spel & Tobak på Götgatan 69.
