Hagströms Krönika #49, Vecka 49, 2021.
Fotboll är bäst – men skönt med paus
Lite längre ner i krönikan konstaterar jag att det ska bli lite skönt med en fotbollspaus och det kommer att bli en del annan Hammarbysport för mig framöver. Men fotbollen är trots allt den bästa sporten och jag har funderat på varför den griper så mycket starkare än annan idrott. Jag tycker i och för sig att de flesta sporter har något intressant i sig utom möjligen gång som mest är irriterande. Jag är inte heller superförtjust i de rena bedömningssporterna där enda sättet att utse vinnare är att låta domare sätta poäng på utförandet – men kan emellanåt fascineras också av sådan idrott.
Jag tror nyckeln till fotbollens popularitet är 0-0. Ja, det faktum att vi ibland får uppleva hela matcher där sportens själva grundidé – att göra mål på det andra laget – aldrig genomförs, är paradoxalt nog en tillgång. Och att man vid dessa tillfällen låter det få vara 0-0, inget konstruerat avgörande tillämpas i vanliga seriematcher.
Det är inte så att jag eller andra fotbollsvänner älskar att se mållösa matcher, tvärtom går vi oftast därifrån missnöjda när vårt lag misslyckats att göra mål. Men det faktum att det görs väldigt lite mål i fotboll är i längden en tillgång. Det gör ju att i stort sett varje mål har betydelse. Och även att det ofta blir en känsla av något konstfullt över de mål som görs, eftersom alla vet att det är svårt och inte alls säkert att man ens får uppleva ett mål vid ett besök på en fotbollsarena. Jämför gärna med andra lagidrotter som räknar mål – hur länge minns du ett mål som görs i bandy, hockey eller handboll? Jag tycker ju att även dessa sporter har stora förtjänster i sin egen art och skulle inte önska att det kunde bli 0-0 även i handboll. Men fotbollens drama når djupare in i själen.
Lagidrotterna är generellt intressantare i min värld. Många av de individuella sporterna saknar en dimension som finns i de flesta lagidrotter: den att man inte bara strävar efter att göra sin egen prestation så bra som möjligt, utan också aktivt försöker hindra motståndaren från att genomföra sina aktioner. I en del av dessa sporter utför man inte ens sin aktivitet samtidigt med motståndarna. Ta utförsåkning, backhoppning, bob, kulstötning, längdhopp, lerduveskytte och så vidare så gör man sin grej och kan sedan enbart hoppas på att övriga tävlanden ska göra sämre ifrån sig. Som sagt – detta är inget dissande utan mer ett konstaterande. Jag kommer att titta OS-friidrott i framtiden också och bli engagerad. Men knappast ligga sömnlös av oro som jag kan göra av en nedflyttningsstrid i fotboll.
(Eftersom den här krönikan inte jobbar med klick-ekonomi kastar jag mig inte omedelbart in i racet med tyckande kring det mest aktuella just nu: att Hammarbytränaren Milos Milojevic varit aktuell för norska Rosenborg. Jag skriver ”varit aktuell” i och med att den senaste infon pekar mot att det inte blir något. Men som detta utvecklat sig kan något helt annat gälla i morgon).
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1: Engagemanget. Samtidigt som jag blir galen på alla blixtsnabba tyckare som kastar sig över tangenterna för att framföra sina åsikter när det händer saker i Bajenland (Milos-gate är det dagsfärska exemplet) är det ändå bra att många bryr sig om Hammarby. Det är den dag när Hammarby slutar beröra som klubben dör. Även om jag personligen tillhör kategorin ”sitt still i båten, det här ordnar sig”.
2: Handbollsseger på bortaplan. Allt tyder på att Hammarby kommit till Handbollsligan för att stanna. Efter halva serien, 13 av 26 matcher spelade, håller Bajen en trygg position i mitten av tabellen. Lika mycket vinster som förluster (6-1-6) och bekvämt avstånd till nedflyttningsstrecket. Senast i onsdags blev det bortaseger mot Ystads IF som dittills bara förlorat tre matcher.
3: Bajengalan. Att avsluta säsongen med en gala där spelare, sponsorer, supportrar och kanslipersonal träffas är en bra sak som Hammarby Fotboll börjat med. Bra innehåll med artisteri och galainslag.
4: Ingen fyra den här gången. Hade hoppats på att fredagsbandyn mot Frillesås skulle kvala in, men så blev det inte dess värre.
5: Fotbollspaus. Efter en säsong som slutade först den 4 december är det rätt skönt att få vila från fotbollsmatcherna ett tag. Nu blir det fler handbollsmatcher och lite annat ett tag. Närmast nu på söndag, hemmamatch i Eriksdalshallen mot Ystads IF. Matchprogrammet kommer att vara på plats vid Supportrarnas Marknad som startar vid insläpp kl 15.00 (matchstart kl 16.00).
Läst/sett/hört.
Filter skriver i ledaren i nya numret (december/januari 21/22) att de ofta blir beskyllda för att vara alltför seriösa och ”tunga”. Denna gång bestämde de sig därför att ha en lättsammare ingång på ett ämne, nämligen ”myter och pseudovetenskap i film och TV”. De undersökte helt enkelt vanligt förekommande klichéer och lyssnade på experter om hur troliga dessa scenarion är i verkliga livet.
Och visst blir det lustfylld läsning av att få läkarvetenskapens syn på idén att man ska plocka ut kulan ur en beskjuten person – vilket ju är en rätt vanligt förekommande scen i western- och actionfilmer. Eller att bli informerad om att det på Sahlgrenska sjukhuset hänt att det kommit in folk som testat ”skottsäkra västar” på varandra med oönskat resultat. Och hur realistiskt är det som att The Pirates of Caribbean vända en kanot upp och ner och använda som ubåt med hjälp av luftfickan som uppstår? Kan ett antal heliumballonger lyfta en barnvagn?
Den typen av frågor dissekeras och i de flesta fall kommer man fram till att filmklichén inte har med verkligheten att göra. MEN att den i många filmer förekommande idén att hoppa ner i vatten för att skydda sig mot pistolskott fungerar. Skotten stannar faktiskt upp av vattenmotståndet.
Lustfylld läsning som sagt – men jag saknar en kliché som inte har med fysiska lagarna att göra utan snarare är ett vanligt förekommande psykologiskt scenario. I många deckare av pusselkaraktär avslutas fallet med att polisdetektiven samlat de misstänkta i ett rum och berättar vem som är mördaren. Denne erkänner då och börjar självmant berätta en massa detaljer om hur mordet gick till och varför hen begick dådet. Detaljer som deckaren inte alltid har klart för sig men här alltså får serverade. Jag undrar nu: hur vanligt är det i verkliga livet att en gripen brottsling inför polisen erkänner och dessutom redogör för hur brottet gått till? Händer det ens – har kanske GW Persson någon statistik över detta?
By the way: i förra veckans krönika nämnde jag att Filters systertidning Offside i en bisats hade en Hammarbynyhet i reportaget om agenten Michael Kallbäck, där det fanns en passus om ”en damspelare som är på väg att sajna för Atletico Madrid”. Alltså en Hammarbyspelare. I veckan blev det klart att Hanna Lundkvist är klar för Atletico Madrid. Det är inte så ofta man först får reda på en nyhet i tryckt media numera, men här skedde det alltså. Även om vi inte fick veta vilken spelare det rörde sig om så fick man som Offsideläsande hammarbyare kunskap om att en våra spelare var på väg bort, och till vilken klubb.
Angående förra veckans krönika: jag efterlyste svar på varför publikuttrycket att spontant använda mobilficklampor skulle vara så förkastligt. Har ännu inte fått något.
Undersökningen av dödsannonser:
Veckans uppdatering gäller måndag-fredag denna vecka och eftersom majoriteten av dödsannonser publiceras lördag-söndag så förvånar det inte att vi inte haft några med klubbemblem denna gång. Fördelningen är därmed den samma som sist: Hammarby 31 (5 kvinnor, 26 män) AIK 26 (1-25), Djurgårdens IF 21 (1-20), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1), Västerås SK 1 (0-1), Karlbergs BK 1 (0-1), Leksands IF 1 (0-1).
Veckans vinyl:
Eftersom det råkade bli så att jag såg Ebba Gröns första konsert på en ungdomsgård i Söderort (förband till några som hette ”The Lerium”) så är Thåström så klart en artist som hela tiden funnits i medvetandet även om jag inte lyssnat på allt han gjort. Med åren har jag blivit lite trött på hans manierade sångstil där i princip alla låtar börjar mässande med gravallvarlig röst och fortsätter med samma tonfall genom hela låten. Samtidigt finns låtar som i sig är så starka, och där sångsättet gör sig bra, att jag inte kan låta bli att beröras.
Med albumet Skebokvarnsvägen 209 tyckte jag det hände något. Det ganska tydligt självbiografiska kändes som ett steg i rätt riktning. Fram trädde en mer reflekterande Thåström som åldrats och nu sentimentalt tittade tillbaka. ”Brev till 10:e våningen” berättar om något som vi alla känner igen: en sorg över att den där vännen från ungdomsåren som man gjort så mycket tillsammans med glidit bort från ens liv. Och vetskapen att det är man själv som låtit det hända. ”Fanfanfan” skildrar en situation som jag också är övertygad om att många upplevt – det där mötet som skulle ha förändrat ens liv men blev en möjlighet som inte togs. Och ”The Haters” är en rätt rak berättelse om hur Ebba Grön bildades. Om basisten som höll på Gnaget och var den hårdaste grabb han mött och hur trummisen med en Sex Pistols-platta under armen anslöt till bandet.
Den nya plattan har jag inte lyssnat på ännu, förutom låten Papperstunna väggar som är fin. Lyssna på ”The Haters” och Brev till 10:e våningen.
Från matchprogramsfabriken:
Hammarby Fotboll efterfrågade för några veckor sedan en av våra affischer som vi gjorde i samband med cupfinalprogrammet. Vi lät ju trycka upp en variant av omslaget i affischstorlek och satte upp lite här och där på stan. Några lät vi omslagskillen Amoo signera och sparade (till vår egen personal bland annat). Hursomhelst – Hammarby Fotboll efterfrågade och fick några affischer från den lilla överblivna rest vi hade. Det framgick inte riktigt vad de skulle användas till. Svaret kom (i alla fall delvis) vid Bajengalan i onsdags då den traditionella auktionen för välgörande ändamål hölls. Vår signerade affisch dök då upp inramad som ett av de föremål publiken fick bjuda på. Vid det här tillfället (och tiden på dygnet) brukar Hammarbys sponsorer vara rätt frikostiga. Så också denna gång. Vår affisch – som förvisso är rätt fin, men ändå i grunden mest är en affisch som togs fram för att sälja in vårt cupfinalprogram – gick för 63 000 kr. Ett hyggligt bidrag från Supportrarnas Matchprogram till Hammarby Fotbolls projekt Samhällsmatchen.
