När Abdul-Halik Hudu reste 600 mil som 16-åring för provspel med Hammarby hade han redan viss rutin av flyttande. Två år tidigare lämnade han familjen i norra Ghana för att spela med Inter Allies i Accra, 60 mil hemifrån. Men flytten till Stockholm var givetvis en större utmaning.
Text: Tommy Fagerberg Foto: Hasse Fridén – Publicerat 5 augusti 2018 inför Hammarby-Trelleborg.
Nu är Abdul-Halik Hudu, med smeknamnet ”Rooney,” 18 år och i mars skrev han på ett kontrakt med Bajen som sträcker sig till sommaren 2021. Vi mötte upp honom för att höra hur han upplevt den första tiden i Stockholm.
Varför blev det Hammarby?
– Mikael Hjelmberg (Hammarbys scoutingansvarige) var i Ghana och pratade med mig. Han talade till mig på ett bra sätt. Vi satte oss ned, bara han och jag. Han berättade om klubben och framtidsplanerna. Även AIK, Djurgården och FC Köpenhamn var intresserade men dem träffade jag aldrig. Hammarby visade tydligt att de ville ha mig.
Under intervjun står Hammarbys brasilianska vänsterback Neto Borges en bit ifrån oss och flipprar på sin telefon. Han väntar på Abdul och är den spelare i laget han hänger mest med på fritiden. Han säger att förutom att umgås så lär de varandra sina språk. Borges är ivrig med att komma igång med engelskan så att han kan göra sig mer förstådd i laget. Samtidigt lär han Abdul portugisiska. De tittar mycket på fotboll tillsammans också. Barcelona är favoritlaget.
Du kommer från samma akademi i Ghana som Joseph Aidoo. Hur blir man antagen av dem?
– Jag kommer från en stad i norra Ghana och Inter Allies håller till i den södra delen. Min tränare som även är regionstränare, ordnade så jag fick åka dit och vara med i en testmatch tillsammans med talanger från hela landet. Det gick bra för mig och de erbjöd mig en plats. Då var jag 14 år. Jag lämnade familjen tidigt och flyttade. Det var en stor lycka men samtidigt en tuff tid.
Det förstår jag verkligen, 14 år! Fick du bo hemma hos någon familj då när du kom dit?
– Hela Inter Allies är min andra familj!
Som 16-åring kom du sedan till Stockholm och fick provträna med Bajen. Det var väl på vintern, va?
– Ja, det var en chock med snön och kylan. Efter första passet grät jag i duschen och bara önskade att få tillbaka känseln i fötterna.
– Men svenskarna är ett hjälpsamt folk. Jag blev verkligen fint välkomnad till föreningen. Både spelarna och folk runtomkring laget stöttade mig. Sedan bodde jag hemma hos Aidoo då. Det var bra för mig. Jag bor förresten kvar i samma lägenhet själv nu, nära Årsta IP. I vintras var mittbacken Kossounou Odilon från Elfenbenskusten här och provspelade. Då bodde han hos mig och vi blev bra vänner. Han är här och tränar med oss nu i sommar också, självklart bor han hos mig då med.
Av det lilla jag såg av dig under ditt provspel i Hammarby 2017 verkade du mest användas som
yttermittfältare. Nu spelar du centralt i U21-laget. Var spelar du helst?
– Alltså, min absoluta favoritposition är offensiv central mittfältare. På den positionen tycker jag att min talang kommer mest till sin rätt. Speciellt här i Sverige där det är så taktiskt. I Ghana är spelet mycket friare. Jag saknar den biten lite om jag ska vara ärlig. Men det är viktigt för min utveckling att jag lär mig den taktiska delen av spelet som jag gör här i Hammarby.
Smeknamnet Rooney, hur fick du det?
– När jag var liten gjorde jag många mål när vi spelade. Wayne Rooney var populär eftersom han var en stor målskytt. Så när jag gjorde mål skrek mina kompisar Rooney till mig. Sedan kallade alla mig det till slut. Folk glömde mitt riktiga namn (Skratt).
Med du föredrar att bli kallad Abdul alltså?
– Ja, det är ju mitt namn. Rooney är bara mitt tredje namn.