Johannes Hopf, målvakt i Hammarby mellan 2008 och 2015, har lagt handskarna på hyllan. Vi tackar för hans insats och återpublicerar Jonas Cederquists text om Hopfs tid i Bajen, tidigare publicerad i SMP 22/9 2019. Texten var en del i vår serie om Hammarbys målvaktshistoria.
Text: Jonas Cederquist, Foto: Hasse Fridén
Första november 2009. Höstmörkret sänker sig över Stockholm, över Söderstadion, över Hammarby. 4 133 tappra åskådare samlas på läktarna, Bajens i särklass sämsta publiksiffra under hela 2000-talet. Det är säsongens sista match och degraderingen från Allsvenskan är redan klar. De goda åren, som många trodde var något mer än bara en bra period, är förbi. Det är nu Johannes Hopf får göra sin debut i målet, under omständigheter som få målvakter före honom behövt genomleva. Han gör det med en stolthet som matchar de supportrar som med självklar lojalitet tagit sig dit och skanderar ”skit i tabellen, Bajen bäst ändå”! Det blir förlust med 0-1 mot Häcken, men Hopf, som gjort en bra match, har tagit första steget i en Bajenkarriär som med tiden skulle bli framgångsrik.
Inför den föregående säsongen, 2008, var läget alltjämt förhoppningsfullt. En topplacering kändes given, inte minst tack vare den stora – och dyra – profilvärvningen, målvakten Rami Shaaban, som närmast kom från norska Fredriksstad. Shaabans karriär var brokig, med en mix av europeiska toppklubbar, petningar och skador. Men en stabil och trygg målvakt som tog sig an sin uppgift med lugn. Det såg darrigt ut i hemmadebuten där 5-3-vinsten smolkades av oro för de billiga mål Shaaban släppt in. När Shaaban var febersjuk fick Kristoffer ”Poppen” Björklund, från BP, chansen och tog den. Många minns fortfarande när han ensam räddade tre poäng mot Helsingborg och räddade både straff och friläge från Henrik Larsson. Shaaban kom tillbaka men åkte på en korsbandsskada som gjorde slut på hans säsong.
2009 alternerade Shaaban och Björklund i målet. Framför sig hade de ett alltmer urvattnat lag. Klasspelarna såldes av och in kom Division 1-spelare från HTFF, som tvingades ta orimligt ansvar, samt märkliga chansvärvningar av en ledning som var lika desperat som inkompetent. Bakom dessa väntade Johannes Hopf, en från början obemärkt men som det skulle visa sig en av få bärande värvningar.
Rami Shaaban var tillbaka från skadan när säsongen 2010 började och tog upp kampen med Hopf om att vara förstemålvakt. Shaaban stod i premiären borta mot Ängelholm, men liksom tidigare var insatsen svag och en direkt orsak till förlusten. Skadorna fortsatte och efter säsongen 2011 meddelade Shaaban att karriären var över. Hopf var sedan ohotad förstemålvakt under flera år,
För klubben skulle situationen som bekant bli värre åren efter nedflyttningen. Superettan blev inte en direkt vändplats som många hoppats på. 2011 inföll det absoluta bottenläget. Sebastian Bojasséns episka mål i femte övertidsminuten mot Ängelholm räddade Bajen från ett förödmjukande kvalspel mot Väsby.
Johannes Hopf kom som 20-åring från Ystads IF 2008. var en fast punkt under de mörka åren och fortsatte att vara det när det vände uppåt igen. När säsongen 2014 startade var han den som varit längst i klubben. Den 195 centimeter långe Hopf var en klassisk målvaktstyp som var bra i luften, smidig och helt okej med fötterna. I en intervju i Dagens Nyheter 2014 beskrev han sig själv kortfattat med följande ord: ” Jag är väl inte så spektakulär utan försöker bara ge laget trygghet”.
De flesta skulle nog hålla med. Hopf tog i regel det som förväntades men de ”omöjliga” räddningarna var få. Han stod dock för flera matchavgörande insatser, till exempel i den viktiga premiärsegern borta mot Assyriska 2014. ”Johannes räddade oss flera gånger”, sa Kennedy efter matchen. Hopf gjorde kanske inte så ofta de riktigt spektakulära räddningarna men höll jämnheten uppe. Han blev vald till Årets spelare i Bajen både 2010 och 2012, vilket ändå säger en del. 2010 fanns Linus Hallenius, 18 mål på 23 matcher, att tampas med när det gällde den titeln, i en i övrigt högst beskedlig konkurrens. 2012 hade förvisso Kennedy kommit hem men han hann bara göra nio av 30 matcher.
Förtroendet för Hopf var stort och han hörde definitivt till de spelare i truppen som bedömdes hålla i Allsvenskan när avancemanget var klart. Samtidigt hördes en del kritiska röster, främst på sociala medier. Inför den allsvenska comebacken behövde truppen byggas på med kvalité. Det gjordes men inte på målvaktssidan. Johannes Hopf stod stadigt kvar med Tim Markström (son till tidigare Bajenmålvakten Anders Markström) som backup. I premiären mot Häcken fick Bajen och Hopf revansch för förlusten i den senaste allsvenska matchen 2009. 2-0 och Hopf agerade lugnt och rutinerat mot de topptippade motståndarna.
Det blev tio matcher i Allsvenskan 2015 innan det blev ett plötsligt slut i Bajen. Turkiska klubben Gençlerbirligi SK från Ankara gav Hopf det utlandskontrakt som han strävat efter och eftersom det fanns en utköpsklausul i kontraktet med Hammarby så gick allting väldigt fort.
Sista matchen för Hopf blev förlusten med 0-1 borta mot Helsingborg. I nästa match, hemma mot Halmstad, var han på plats men bara för att tackas av supportrarna under ett ärevarv som måste ha känts som en fin bekräftelse på att han betytt något under sina år i Bajen. Tim Markström fick ta över i målet och gjorde en bra match. Ett enkelt nedplockat inlägg efter sex minuter gav stående hyllningar. Så stöttar man en orutinerad målvakt som plötsligt kastas in i hetluften.
Trots Markströms lovande insats behövdes en mer beprövad förstemålvakt. Budet gick till isländske Ögmundur Kristinsson. Den landslagsmeriterade målvakten imponerade under sin första säsong och bidrog bland annat till derbysegern mot AIK på hösten.
Johannes Hopf var 2019 aktuell för att återvända till Hammarby efter fem år i Turkiet. Men det blev inget mer än besök på Årsta IP som följdes av rykten och spekulationer.
Faktaruta
Målvakter i Hammarby 2008-2015
Rami Shaaban 2008-2011, 26 seriematcher
Kristoffer Björklund 1008-2009, 40 seriematcher
Johannes Hopf 2008-2015, 156 seriematcher
George Moussan 2008-2011, 1 seriematch
Kevin Angleborn 2013, 1 seriematch
Ögmundur Kristinsson 2015, 15 seriematcher
Tim Markström 2015, 5 seriematcher