Ingen har plåtat Bajens supporterkultur under så lång tid som Martin Nauclér. I nya numret av Supportrarnas Magasin har vi samlat hans bästa bilder i ett 24-sidigt bildreportage!
Text: Magnus Hagström
Hur kom det sig att du började fotografera Hammarby?
– Jag hade gått ut Christer Strömholms fotoskola som då var då den enda högre fotografutbildning som fanns, folk sökte sig dit från hela Norden. Utbildningen handlade mycket om dokumentär fotografi och jag inspirerades av filosofin som lärdes ut – det handlade mycket om konsten att smälta in i en miljö och ta bilder ”utan att det märks”. Det skulle vara ”sanna” bilder, och det finns lite olika metoder för att nå dit. En är att hänga med dem man vill dokumentera riktigt länge så att de till slut inte tänker på att du är där och knäpper bilder. Jag var allmänt idrottsintresserad men hade inget direkt förhållande till Hammarby när jag fick chansen att följa Hammarbys A-lag 1978 och 1979. Det var ett uppdrag som passade den här filosofin, jag tog gott om tid på mig och blev i stort sett en del av gruppen. Micke Rönnberg som då spelade i laget sa häromåret att han var imponerad av mitt sätt att ta mig in i gruppen. Jobbar man så här får man ibland acceptera att det inte blir några bilder, men de gånger jag hängde med dem utan att det blev bra bilder såg jag det som en del i processen.
”Fotbollslaget” gavs ut 1980, ”Fotbollsmatchen” 1981 och 1990 kom ”Vi är tillbaka” som handlar om säsongen 1989. Där hände något med ditt Hammarbyfotograferande?
– Ja, jag hade ju främst följt laget och bland annat jobbat med en teknikbok där Kenta Ohlsson var huvudperson, och som tränaren Bengt Persson skulle skriva texter till. Men texterna kom aldrig så det projektet sprack. Men jag hade lärt känna Kenta och vi bestämde att jag skulle följa laget 1989 då han var tränare. Vid sista matchen fick jag en ”aha-upplevelse”. Jag hade inte tidigare intresserat mig särskilt mycket för fansen, oftast var det någon buss till bortamatcherna och folk var rätt packade. Nu, till avslutningsmatchen i Karlstad, åkte uppemot tusen Hammarbyfans fast chanserna att laget skulle gå upp var rätt små. Jag fattade då att det här med supporterskapet är mycket större och djupare än vad jag trott. Efter det blev jag mer inriktad på att dokumentera fansen.
Hur gick det att komma in i fanskretsarna?
– Jag minns en händelse i början när jag gick upp på läktaren med kameran. En supporter, Åke Karlsson, kom fram och lyfte upp mig och frågade ”Vem fan är du”. Han var rätt stark, och jag hade ingen chans att komma ur hans grepp utan hängde och fladdrademed benen. Men räddades av dåvarande Bajen Fans-ordföranden Stefan Magnusson som sa till att Åke att jag var okej. Jag förstår att det fanns en viss misstänksamhet, för utom att jag hade kamera var jag 15 år äldre än de flesta i klacken. Sen lärde jag känna många av fansen och blev ett naturligt inslag på läktarna och i bussar till bortamatcher.
Av detta blev det flera böcker, och du har även varit redaktör för både Bajen Fans medlemstidning Bajen Fanzine och fotbollens matchprogram. Plåtar du Hammarby än i dag?
– Jag har ju blivit väldigt fotbollsintresserad och riktig Hammarbyfan, men som fotograf är jag inte sån att jag har med kamera överallt. Jag vill gärna att det ska vara projekt när jag plåtar, att bilderna ska användas till något. Nu tycker jag det är trevligt att vara vanlig supporter. Jag ser hemmamatcherna och åker ibland med någon buss till bortamatch.
I årets sista nummer av Supportrarnas Magasin presenterar vi ett mäktigt bildreportage över 24 sidor med Martin Nauclérs bästa bilder. Magasinet beställer ni här!