Hagströms Krönika #3, Vecka 3, 2021.
Allsvenska spelschemat! När kommande säsongs spelschema presenteras är det alltid en liten kick för intresset. Vilka får vi premiären? Hur ligger de potentiella bortaresorna i schemat? I år vet vi ju från början att det finns ett antal matcher som med största trolighet spelas utan åskådare, men med en fastlagd spelordning känner man ändå att säsongens fotboll är på gång. Ett vanligt år tittar jag först på om vi får börja hemma eller borta, vilka vi möter i första bortamatchen, om många matcher ligger på helger eller på vardagar, vilka bortaresor som känns mest intressanta och om det är hemmamatch i sista omgången. Skulle tippa att många fotbollssupportrar har ungefär samma preferenser som jag när det gäller schemaläggningen.
Vi börjar alltså borta mot MFF, normalt skulle detta vara en mycket rolig öppning på säsongen med stort uppbåd av Hammarbyfans. Det känns som att Malmö tagit över som den största fienden utanför Stockholm. Min generation hade IFK Göteborg som hatlag nr 1 vid sidan av AIK och Djurgården men nya omständigheter skapar ändrade relationer. Hursomhelst känns Malmö borta som en rätt intressant öppning även om vi inte kan vara på plats. Senast var Malmö FF en maskin men inledningsvis hackade det något även för dem. Jag tänker att våra chanser att slå MFF borta måste vara bättre i det här skedet än senare under säsongen.
Ett stående önskemål från min sida är att få avsluta hemma. Har man något att fira i slutet av ett spelår är det enormt mycket roligare att få göra det i sin egen hemmiljö i stället för att sätta sig en bil, buss eller på ett tåg 20-60 mil hemifrån. Och ur det perspektivet har vi fått en gynnsam lottning, sista matchen (5 december preliminärt) spelas mot Kalmar.
När det gäller spelordningen brukar det dock allmänt anses vara en fördel att få inleda med hemmamatch. Genom att börja hemma ökar chansen till en sportsligt sett bra start på säsongen och publikt är det också en fördel att få match på den egna arena när längtan till allsvensk fotboll är som allra störst. Rimligen borde klubbarna under en längre tidsperiod ha ungefär lika många hemmapremiärer som borta-dito. En kutym, för att göra seriespelet rättvist, är också att det lag som börjar hemma avslutar säsongen borta (och vice versa).
En klubb som påfallande ofta har tur i lottningen är AIK. Jag har tittat på utfallet de senaste 20 åren och Vid 17 av dessa har Solnaklubben, som under åtta decennier haft ett arenasamarbete med Svenska Fotbollförbundet, fått inleda hemma. De tre tillfällena man inte börjat med hemmamatch var:
a) 2020 då den ursprungliga lottningen gett dem hemmamatch men det uppskjutna spelåret med säsongsstart i juni innebar nya förutsättningar.
b) 2011 då man visserligen fick börja med ”bortamatch” men då den spelades mot Djurgården på Råsunda kunde spelarna ändå förbereda sig i sitt eget trygga omklädningsrum.
c) 2013 då laget inledde på Borås Arena. Vad hände egentligen? Varför inte hemmamatch detta år? Det finns många teorier kring denna märklighet. Kanske missnöjet med 0-0 mot Mjällby i hemmapremiären året innan gjorde att man ville prova ”ett nytt grepp”? Detta var första säsongen för AIK på nybyggda Friends Arena, kan det funnits arenakomplikationer som gjorde att det var bättre att inleda med bortamatch? Hade gräsleverantören, som fyra gånger om året måste byta ut underlaget därför att arenan inte släpper in tillräckligt med solljus, fått problem?
Well, well… det kan ju givetvis vara så att man i svensk elitfotboll är helt överens om att AIK alltid ska öppna säsongen med hemmamatch. Jag vet inte hur snacket går i korridorerna. Man kanske också har kommit fram till att det är lämpligt att Gnaget ska slippa den gyllene regeln om att lag som börjar hemma i gengäld får avsluta säsongen med bortamatch? Eller är det ren tur i lottningen att AIK under de här 20 säsongerna sju gånger fått både börja och avsluta hemma? (åtta gånger om vi räknar in den ursprungliga schemaläggningen 2020).
Nåja. I slutänden gäller förstås att vinna sina matcher var de än spelas och jag är hyfsat optimistisk när det gäller Hammarby. I år har vi redan den 7 mars (födelsedagen/namnsdagen) en cupfajt mot AIK på hemmaplan. 2015 mötte vi dem i cupen på detta datum och då vann vi inför 41 000 åskådare på Friends. Nu, när vi har hemmamatch, kommer matchen att spelas utan publik. Oflyt. Det hade varit fint att få en riktig publikmatch redan i början av mars. Men det här kan jag inte skylla på något annat än den jävla coronan.
————————————————–
Läst/sett hört: Magnus Carlson, som hos oss är välkänd för sitt stora Hammarbyhjärta men för den stora allmänheten antagligen mer som utomordentlig sångare i Weeping Willows, gav strax innan jul ut en bok om klimatkrisen tillsammans med miljöjournalisten Johanna Stål. Titeln ger en tydlig hint om innehållet: ”En annan framtid – Magnus Carlsons hållbarhetsresa”. Jag har nu läst denna bok.
Det ligger lite i sakens natur att 256 sidor på temat hållbarhet riskerar att bli lite präktigt och uppfordrande men jag tycker Magnus lyckats bra med att göra ämnet intressant. Visst finns en massa råd om hur man bör tänka och göra, men tonen är ändå förlåtande. Magnus är noga med att han vill berätta vad han själv kommit fram till, och hur detta skett, men utan att döma någon annan för hur hen lever sitt liv.
Kapitlen inleds med ett nedslag i Weeping Willows historia, ett bra grepp som gör läsningen mer lustfylld. Intressant om hur en ekonomisk skuldhärva kunde knäckt bandet men i stället förde dem samman och gav en pånyttfödelse. Och givetvis kan Magnus inte avstå från att slänga in Hammarby lite här och där.
Veckans vinyl: Senast skrev jag om hur min musiksmak formats i skarven mellan 1970- och 80-talen. För att inte framstå som hopplöst stelnad i nostalgi känner jag att det är läge att kasta fram något mer nutida och då blir det lite surr om ”The Dead South”. Litet typiskt dock att när jag börjar gilla något nytt så låter det rätt traditionellt. Bandet från Saskatchewan i mellersta Kanada är en del av pånyttfödelsen för bluegrass/country/hillbilly – genrer som kändes stendöda i min ungdom. Jag är troligen inte ensam om att ha tyckt att country var sentimental smörja framförd av amerikanska reaktionärer. Och i sin svenska variant – dansbandsmusik. Troligen har både jag och countryn förändrats med åren, musik med samlingsnamnet americana känns numera oerhört vital och angelägen. The Dead Souths låtar, framförda med instrumenten banjo, gitarr, mandolin och cello, bottnar i bluegrass men de är inte genretrogna puritaner. Bandet har gett ut tre album, varav två finns i vinylformat, och släpper i dagarna en live-dubbel. 11-12 juni kommer de till festivalen Sthlm Americana på Münchenbryggeriet om allt går som det är tänkt. Lyssna på ”In Hell I´ll be in Good Company” och ”Broken Cowboy”.
Smörgåsbordet: Det faktum att Hammarby har många idrotter under sitt paraply är definitivt en del av klubbens själ. Just nu handlar det om 19 aktiva idrotter (ok, speedwayföreningen får nog räknas som insomnad men 18 i alla fall). Förutom de nu aktiva finns också ett gäng som upphört. Fotbollen är givetvis det som engagerar de flesta men Bajen har också många fans som bryr sig om en eller flera andra sporter. En annan poäng med alla dessa verksamheter är att det ger många en möjlighet att tävla i en Hammarbytröja, även om man inte drömmer att bli fotbollsstjärna. Som supporter har jag i likhet med flesta andra fotbollen som nr 1 (med stor marginal) men har också uppskattat att kolla Hammarby i andra grenar. Sporter jag sett Hammarby i: bandy (dam och herr), basket (herr), bowling (dam och herr), fotboll (dam och herr + futsal herr), handboll (dam och herr), innebandy (herr), ishockey (dam och herr), rugby (dam och herr) och speedway. Om Midnattsloppet räknas lägger jag till friidrott också. En hel del Hammarbysporter återstår alltså, när vi åter får börja gå på idrott igen så ska jag bocka av ytterligare några.
Hammarby Fotbolls digitala medlemsmöte: tiderna kräver nya lösningar och i det här fallet var en webbvariant enda rimliga sättet för Hammarby IF FF att hålla medlemsmöte. Trots en obligatorisk ljudmalör vilket krävde omtag efter tio minuters tystnad blev tisdagens arrangemang lyckat. I vanliga fall brukar ett 50-tal medlemmar vara på plats för att lyssna och ställa frågor – nu deltog 900 under någon del av mötet. Möjligheten att fråga fanns och Hammarby hade en supporterpanel på plats för att säkerställa att fansens röst inte skulle negligeras. Jag kan tänka mig att man kör vidare digitalt när pandemin är över, men att mötesdeltagare på plats också blir en del av arrangemanget.
Dödsannonsligan: Tre Hammarby, en AIK och en IFK Täby sen sist. Det är påtagligt vanligare att män får klubbemblem i sina dödsannonser och därför sticker den gångna veckan ut ordentligt – samtliga tre annonser med Hammarbyemblem var tillägnade kvinnor. Totalställning 2021: Hammarby 5 (tre kvinnor, två män), AIK 3 (0-3), Djurgården 1 (0-1), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1).
Reaktioner: Det blev en hel del respons efter förra krönikan, framför allt engagerar temat ”Englands Hammarby”. En läsare informerade mig om att Brentford FC skapades ur en roddklubb 1889 – en intressant aspekt givetvis. Via Matchprogrammets twitter nås jag av åsikten att Englands Hammarby skulle vara Wolverhampton. Påfallande många verkar ändå tycka som jag att Hammers och Hammarby har mycket gemensamt. En som kommenterade trodde att jag skulle utse mitt eget engelska favoritlag till ”Englands Hammarby” men med bästa vilja i världen kan jag inte påstå att det på The Den ”finns en särskild värme” som skulle påminna om den inkluderande känslan vid en Bajenmatch.
Från matchprogramsfabriken: Vi fick ett ambitiöst förslag från en läsare via messenger. Denne matchprogramsköpare hade gärna sett att vi i likhet med Hammarby Fotboll skulle sälja våra säsongskort utan att kunna redovisa vad man får för pengarna. Saken är den att vi precis som förra året inte gör matchprogram till matcher utan publik och därför inte heller vill sälja säsongskort. Hursomhelst har vi från Björn E dessa önskemål:
Föreslår att matchprogrammet görs och skickas ut till oss, kul mysighetsfaktor vid TV:n, sannolikt kommer vi få gå senast från i höst, att då inte ha en komplett säsong…
Är också intresserad av guldkant, dvs prenumeration Plus där det ingår:
- ordinarie matchprogrammet under riktiga förhållanden
- TV-matchprogrammet i exklusiv upplaga (16 sid)
- Bortamatchprogrammet i exklusiv upplaga (16 sid)
- Magasinet
Samt bonus för inbitna:
- Matchprogrammet handboll när vi är ett elitlag igen. Mer som ett blad för hela säsongen blad men där handbollen kan sälja in instick på 4 sidor.
- Samma för bandyn men med extra fett annandagsnummer.
- Säsongsprogram för damerna och program till två hemmaderbyn.
Tipset avslutas med den optimistiska uppmaningen: ”Jesus, ni kan ju gnugga trycksvärta jämt”.
Vi tackar givetvis för förslaget och lägger det i vår idébank gällande framtida utvecklingsmöjligheter. Vår förhoppning är att så småningom åka på en veckolång konferens- och inspirationsresa till Los Angeles där vi drar upp ritningarna för kommande projekt. I nästa krönika bjuds lite info om vad vi kommit fram till den närmaste tiden, utan besök i LA.