Hagströms krönika Nyheter

Silly season!

Hagströms Krönika #6, Vecka 6, 2021.

Silly season! Av alla som någon brukar skriva eller tycka och tänka om fotboll är jag nog den som är minst intresserad av mellansäsongernas spelartransaktioner. Jag vill helst ha samma spelare i laget år efter år, de jag lärt känna och tycker om kan gott fortsätta i evighet. Skulle jag få bestämma så skulle Bröderna Ohlsson, Kenneth (född 1948) och Billy (född 1954), fortfarande utgöra stommen i mitt Hammarbylag. Samtidigt vet jag ju att silly season intresserar många av er därute och man vill ju hänga med (sagt av han som börjar blogga 15 år efter att begreppet tog sig in i Svenska akademins ordlista) och därför får ni denna gång mitt bidrag till surret.

Min grundinställning är förstås att jag litar på de som är satta att sammanställa trupperna. Jesper Jansson, Mikael Hjelmberg, Johan Lager, Stefan Billborn och Pablo Piñones-Arce kan enormt mycket mer fotboll än mig och 99,9 % av övriga supportrar. Med den inställningen borde vi förstås bara hålla käft och låta experterna sköta sitt jobb, men samtidigt är det en stor del av supporterskapet att känna och tycka. Jag hittar ofta en anledning att citera Celtics managerlegendar Jock Stein som vid ett tillfälle sa ”Football without fans is nothing”. Vårt bidrag till fotbollsindustrin är engagemanget. Utan det vore vår sport bara ett sällskapsspel, vilket som helst. Och om alla tänkte som jag att vi ska sitta still i båten och lita på klubbledningen – ja då vore det skittråkigt. Jag minns ett tillfälle när jag satt på tunnelbanan och en Bajensupporter som jag känt från läktaren i många år kom in och satte sig mitt emot. Det första han sa var ”Nu får dom fan värva”. Inget ”tjena, hur e läget” eller någon annan öppningsfras. Vår gemenskap krävde inga krumbukter och han, vi kan kalla honom Cesar, visste att jag skulle förstå exakt vad han syftade på.

Det är kul att snacka fotboll helt enkelt. En naturlig del i fotbollsengagemanget är att vara osams om olika spelares kvalitéer. Och att ha åsikter om laguttagning, coachning, taktik osv. För att inte tala om hur årets matchtröja ska se ut… en diskussion jag lär återkomma till.

Sett/Läst/Hört: Nytt nummer av Offside sen senast. Ofta är det något Hammarbyrelaterat i tidskriften, denna gång gör man en grej på Nacka-firandet i skånska Borrby som körs parallellt med julaftons-ceremonin på Katarina Bangata. Men det här är förstås något som ni redan har koll på, för ni har väl läst Supportrarnas Magasin #2?

Apropå Offside berättar tidningen i ett av svaren på insändarsidan att det varannan månad smyger in en pensionerad adjunkt på redaktionen som överlämnar ett tidningsexemplar fullt av uppläxande röda och gröna markeringar där han uppdagat språkfel. Ett faksimil visar hur adjunkten jobbat med ett uppslag. Artikelförfattare Magnus Hagström. Hmm… men fint att kunna bidra!

Veckans vinyl: Läste i DN en artikel om musiken man lyssnar på när man är just 14 år får en särskild plats i ens kommande liv. Så kan det vara, men jag är lite långsam av mig och så det blev en viss fördröjning (jag brukar hävda att ”de godaste bären mognar långsamt”). Musiken som blivit en följeslagare genom livet är snarare från tiden jag var 16-22. Ja, det framkom ju redan i krönika #1. Har jag redan börjat upprepa mig….?

Hursomhelst, en stor grej under de här åren var singlar. Många mindre band fick ur sig någon eller några vinylsinglar och de större banden som gjorde helgjutna LP-skivor spottade parallellt ut singlar. Madness, som exempel, gav ut 20 singlar/EP åren 1979-84. Det här har gjort att åtminstone halva skivsamlingen (som nu finns på Matchprogrammets högkvarter) består av sjutumsvinyl. Och i dag lyfter jag fram Serious Drinkings fina skildring av tidens atmosfär på de engelska fotbollsläktarna, ”Love on the Terraces”, utgiven på singel 1982. Möjligen är låten ett svar på oi-punkbandet Cockney Rejects låt från 1980; ”War on the Terraces”.

Serious Drinkings låt är mig veterligen den enda poplåt där det förekommer inköp av ett matchprogram. (Ja, förutom Matchprogrammets medarbetare Tommy som gärna slänger in en rad om programmet när han musicerar). Jag brukar själv tycka det är småjobbigt att läsa låttexter när man inte har någon relation till musiken, men jag hoppas ändå att ni tar del av den här lyriken. Musiken hittar ni här.

Her name is Sharon,

She came from Clover,

Her sister Karen,

A little skinhead,

She liked football,

She liked snooker,

She liked A Certain Ratio,

She liked the Monochrome Set,

Love, love, love on the terraces,

At the stadium,

By the river,

Buying her programme,

And a silk scarf,

She had a nice face,

And blonde hair,

She wore a tracksuit,

She was beautiful!

A goal at halftime,

The same as last week,

The crowd erupted,

As the goal went in,

The match got lively,

And the fight broke out,

I ran for cover,

And then I saw Sharon.

(spoken)

Yeah, I’ll always remember the day I met Sharon.

There was chaos all around.

We looked over.

Our eyes met.

We fell in love.

It’s as simple as that.

Love, love, love on the terraces (x3)

Me and Sharon,

Love… (x3),

She’ll never walk alone,

Love… (x3),

She bought me a bovril,

She stole my heart,

Love… (x3)

She nabbed my programme,

She broke my heart.

Smörgåsbordet: SM-guld!! Våra antagonister får ju ibland för sig att ”Hammarby kan inte vinna” och att vårt prisskåp skulle vara tomt. De syftar då på att vi har en enda SM-titel i herrfotboll utomhus, men givetvis har de missuppfattat saker och ting. Som att supporterskap skulle handla om hur många titlar ens klubb har bärgat – när det i själva verket handlar om gemenskap. Missuppfattningen gäller också det rent numerära, mångsysslarklubben Hammarby IF har totalt 272 SM-guld för seniorer och sedan 1998 har det inte gått ett enda år utan SM-titel. I veckan kom årets första, ett guld i inomhusrodd (roddmaskin) genom Ahmet Rapi som tog hem lättviktsklassen för herrseniorer. För gemene man är väl detta guld inte är det mest prestigefyllda, det kanske rent av går spårlöst förbi. Själv gläds jag åt att vår ursprungssport hållit i gång oavbrutet sedan 1889 och fortfarande fajtas om guldmedaljer.

Kanske ändå värt att nämna vilka idrotter vi vunnit SM i under 2000-talet, det handlar både om mindre sporter som knappt ens når sportsidornas resultatbörs och stora prestigefyllda lagidrotter. I bokstavsordning: armbrytning, bandy, bowling, boxning, fotboll, friidrott, futsal, handboll, isracing, rodd, rugby och speedski.

Dödsannonsligan: Det är rätt ovanligt att anhöriga till fans av de större klubbarna utanför Stockholm väljer att publicera en dödsannons i DN, men i helgen hände det. En supporter till IFK Göteborg hedrades med klubbemblem.

I övrigt knappade Djurgården in genom en annons och är nu uppe på samma nivå som AIK. Aktuell ställning: Hammarby 6 (tre kvinnor, tre män), AIK 4 (0-4), Djurgårdens IF 4 (0-4), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1).

När det gäller Dödsannonsligan har jag fått lite respons. Gunnar Persson skriver:

För övrigt är det med förundran jag tar del av din ”dödsannonsliga”. Du inser väl att det handlar om döda människor? Döda Hammarbyare! Din glädje över att Bajen toppar är nog samtidigt ett av väldigt få tillfällen där du kan räkna med helhjärtad stöttning av DIF- och AIK-anhängare. De kanske t.o.m. vill hjälpa till.

Svar: Jag funderade själv innan jag öppnade upp den här vinjetten. Men kom till en annan slutsats än din. Jag ser det mer som att vi ska alla någon gång dö, och att detta är människor som haft glädjen att vara en del i gemenskapen kring en klubbtillhörighet medan de levde.

Reaktioner: Förra veckan gjorde jag dumheten att skriva om något jag inte behärskar. I en längre text om den allsvenska fotbollens eventuella införande av VAR (Video Assistant Referee) hade jag en jämförelse med amerikansk NFL-fotboll. Och hade uppenbarligen misstagit mig angående betydelsen av när domarna kastar in gula flaggor. Men bortsett från en åtminstone delvis misslyckad jämförelse så verkar jag ha gjort mig hyfsat förstådd när det gäller VAR, även om så klart alla inte håller med. Jag fick ett påpekande att nu när vi fått en situation där det faktiskt förekommer köpta domslut även på högre serienivåer så kan det vara bra med en oberoende instans som granskar exempelvis en tveksamt dömd straff. Med VAR blir det definitivt svårare för en domare att styra ett matchresultat. Det kan jag se som ett argument för VAR i svensk fotboll även om det mest känns deppigt att behöva införa det av den anledningen.

Från Matchprogramsfabriken: Föreningen Supportrarnas Matchprograms välfungerande styrelse har haft månadsmöte. Som adjungerad har jag inte rösträtt, men kan givetvis lägga fram förslag och påverka beslut genom argument. Vid det här tillfället bidrog jag med två förslag på nya produkter i webbshopen. Och fick nej på båda. Men vet ni – jag tycker det är jävligt bra att Matchprogrammet har en styrelse där medlemmarna ibland helt enkelt kommer fram till ett nej.  JA blev det däremot till att stödja Andreas Bjunérs filmprojekt som handlar om den brokiga skara människor som följer Hammarby. Matchprogrammet går in med 5 000 kr till den kommande dokumentären (som behöver få ihop 60 000 kr för att kunna jobba vidare med en pilot). Läs mer om filmprojektet på hemsidan. Där kan du också tipsa om personer som skulle kunna passa in i dokumentären (du själv kanske?). Vill du bidra ekonomiskt så finns en kickstartersida också.

Tack för den här gången! Du har nu läst Hagströms krönika #6-2021. Var det inte rätt skönt att läsa en text utan att det poppar upp spelreklam mellan styckena?