Hagströms Krönika #5, Vecka 5, 2021.
VARför och emot. Svensk Elitfotbolls stora rapport om VAR-frågan finns nu att ta del av. Hittas på Svensk Elitfotbolls hemsida och om du vill gå direkt finns den i pdf-form här.
Jag är lite förvånad att den inte uppmärksammats mer i och med att många är engagerade i VAR-frågan. Bland annat har nio allsvenska klubbar haft frågan uppe på sina årsmöten. Vid fyra av dessa blev beslutet att klubben ifråga ska aktivt arbeta mot VAR, hos de fem övriga blev beslutet att man avvaktar utredningen. Klubbarna där medlemmar drev igenom beslut att motarbeta VAR är AIK, Djurgården, Hammarby och Malmö FF.
Inledningsvis betonas att rapporten inte syftar till att ta ställning för eller emot utan snarare presentera de erfarenheter man har hittills av VAR och förutsättningar för införande (eller ej) i svensk elitfotboll. Jag tycker att man sköter neutraliteten på ett hyfsat sätt. Mina glasögon är ju starkt färgade av djupröd anti-VAR-kulör och jag var lite rädd att rapporten skulle kännas styrd åt pro-VAR-hållet men så upplever jag det inte, det känns sakligt. Så gott det nu går att vara saklig, frågan bottnar i en situation där man ska väga teknologiska framsteg mot känsla. Det som är bra är att vi får resultat av de studier som gjorts kring de ligor och mästerskap där VAR införts. Exempelvis de 1 000 matcher från 20 olika ligor som kollats av forskare från belgiska universitet KU Leuven som visar att andelen korrekta domslut ökade från 93% till 98,8% med hjälp av VAR. Men rapporten tar också upp den kritik som funnits kring hur VAR påverkat matcherna i Premier League, där man dels tyckt att tillämpningen tagit för lång tid, dels att det ändå inte alltid blivit rätt. Det är rätt grundligt över huvud taget på 20 sidor, med genomgång av de erfarenheter som gjorts internationellt och uträkningar av kostnader för införande i Sverige, där det handlar om 55 000-60 000 kr per match vilket blir rätt betydande summor utslaget på en säsong. Man avslutar med en inlaga från Svenska Supporterunionen som är en remissinstans och som tagit tydlig ställning mot införandet av VAR.
Jag är, som framkommit, mot hela idén. Argumenten är välkända. Det här har pågått så länge att det mesta som kan sägas i ämnet är sagt av någon, någonstans. Men eftersom jag bestämmer själv vad som ska stå i min egen krönika drar jag mina teser ännu en gång.
Min utgångspunkt är att det inte är ett självändamål att fotbollen ska vara så rättvis som möjligt, det viktiga är om den är rolig och intressant för de inblandade, det vill säga spelare och publik. Fotbollen har inget annat syfte än roa. Och med den inställningen tycker jag inte det är värt några procents ökad rättvisa med hjälp av tidsödande teknik när nersidan är en sämre upplevelse för oss som är runt planen. Och sämre blir det när man inte längre vet om ett mål är ett mål förrän några personer i ett VAR-rum sagt sitt. För den som konsumerar fotboll via tevetittande kanske den där fördröjningen spelar mindre roll, den kanske rent av tillför en extra krydda genom att vederbörande kan vara med när situationerna repriseras ur olika vinklar. Men om det skulle vara så att en teve-upplevelse förbättras av VAR på bekostnad av på-plats-upplevelsen är det snarare ett argument mot företeelsen med mitt perspektiv.
Jag tror också att införandet av VAR lite är som att öppna en dammlucka. I den nämnda rapporten påpekas att en del barnsjukdomar håller på att jobbas bort och att det blivit tydligare exakt vid vilka situationer en domare ska ta hjälp av VAR-rummets bedömningar. Det handlar om målsituationer, straffar och utvisningar och att vid dessa tillfällen granska eventuella offsider, ruff, linjeöverträdelser och om boll är innanför mållinjen eller ej. Jag tror dock att i förlängningen kommer man inte att kunna stanna vid detta. Det finns många situationer utanför de beskrivna som kan ha en avgörande karaktär i en match, och om nu tekniken finns – varför ska man inte använda den?
Just så har utvecklingen blivit inom amerikansk fotboll, som en gång i tiden var ett flödande spel ungefär som rugby. En bekant som följer den amerikanska fotbollen beskrev det som att NFL i dag helt består av fasta situationer, att sporten är totalt anpassad för TV och därför införlivat videogranskningen i spelet. När en spelare gör en touchdown tittar han ofta omkring sig innan han jublar för att se om någon av de nio domarna kastat en gul flagga som markerar att en situation ska videogranskas i efterhand.
Att jämföra med amerikansk fotboll kanske är att måla fan på väggen och man behöver egentligen inte vara så drastisk. För mig räcker det med vetskapen om att ett mål inte är ett mål förrän det godkänts av en anonym instans i ett rum någonstans utanför den 105×65 meter stora planen.
Och nu när jag framfört dessa synpunkter tänker jag paradoxalt nog försvara en talesman som är för VAR. Hammarbys sportchef Jesper Jansson uttryckte nyligen i en intervju att han vill se en variant av VAR införas, och han har även tidigare trätt fram som VAR-förespråkare. Hans senaste uttalande fick en del kritik i Hammarbys supporterled i och med att vi tog ett årsmötesbeslut i mars 2020 om att föreningen ska arbeta MOT företeelsen VAR. Och eftersom Jesper är anställd av Hammarby Fotboll som ägs till 51% av HIF FF vars högsta beslutsorgan är årsmötet så blir konsekvensen att Jesper inte borde tillåtas uttrycka någon annan åsikt om VAR än föreningens. Det är en uppfattning som framförts av en del supportrar.
Jag tycker detta är att gå för långt, jag vill inte ha en tillvaro där folk inte vågar uttrycka avvikande åsikter. För mig blir det för mycket livegenskap om vi inte nöjer oss med att vår sportchef gör ett bra sportchefsjobb utan också begär att han i varje ögonblick ska tycka så som 150 personer på ett årsmöte bestämt. Det blir för ängsligt, det är inte farligt om folk tycker olika. Man får också se uttalandet för vad det är, vilket är en åsikt framförd i en intervju. Det är ju inte så att JJ delar ut välskrivna pamfletter till försvar för VAR och driver ett omfattande lobbyingarbete på arbetstid. Jag vill ha orädda personer i min klubbledning utan munkavle och då får man ta att anställda personer någon gång uttrycker en åsikt åt ett annat håll än vad ett årsmöte förordar. Dessutom – för att få fram bra beslut bör väl olika infallsvinklar ventileras? Även vi som är emot VAR vinner troligen på att eventuella argument för saken dryftas.
Sett/Läst/Hört: Jag tror det framkommit att mitt favoritlag vid sidan av Hammarby är Londonlaget Millwall. Nu har jag ägnat några timmar åt boken ”Millwall 50 Greatest Games”. Titeln berättar ju vad det är för bok och det låter ju rätt bra i teorin med berättelser om de 50 största matcherna. Men i praktiken blir det rätt enahanda efterhand med alla dessa matchbeskrivningar. Hursomhelst tycker jag ändå om idén och funderar på om det skulle bli intressant med ett liknande grepp på Hammarby. Dock kanske det är roligare att diskutera fram vilka 50 fajter som kvalar in än att sedan läsa om dem? Men det beror givetvis på hur man skriver, jag tror det måste vara mer runt omkring själva matchen än de rena referaten som David Sullivan ägnar sig åt.
Bra sida om Hammarbys matchställ (fotboll, herrar) genom tiderna: https://www.bajens-matchstall.se/
Veckans vinyl: I likhet med förra veckan går jag ifrån ursprungsidén att musiksnacket ska utgå från spelade vinylskivor och tar vägen via youtube, och ännu en låt som jag fastnat för med hjälp av bildsättningen. Ett band som jag egentligen inte är jätteförtjust i, Pogues-epigonerna från Boston är oftast lite väl klyschiga i sin irländska allsångspunk. Men med låten ”A Rose Tattoo” tycker jag Dropkick Murphys träffar rätt och det med stor hjälp av tillhörande video. Som i sin arbetarklass- och exilromantik förvisso också är klichéfylld – men eftersom det här handlar om bilder som jag är svag för så är allt förlåtet.
Det är något med klippen som skymtar förbi; jag tänker mig att det som Dropkick Murphys romantiserar är ett förgånget Irland, som kanske rent av aldrig funnits annat än i bandets fantasi. Vilket de säkert är medvetna om. Det är kortspel på slitet träbord, HATE & LOVE på knogarna, katolska symboler, kepsar, ciggen bakom örat, fimpar i glas, boxning, en dagstidning av papper, industribyggnader i svartvitt och givetvis öl som hälls upp i pintglas. Boston Bruins som sportreferens, inte en amerikansk fotboll i sikte. Det där kamaraderiet som man anar bakom de tatuerade rosorna med gruppnamnet i suddigt bläck. Förmodligen en rätt ”manlig” romantik över huvud taget – men vad tusan, jag är ju man. Om än en riktig mjukis i många sammanhang och det kanske är därför jag så gärna faller för skildringar av en lite hårdare arbetarklassmentalitet. Klicka, se och lyssna här.
Dödsannonsligan: Status quo mellan de tre stora efter veckans DN-läsning. En annons vardera för AIK, Djurgården och Hammarby, i samtliga fall män som avlidit. Aktuell ställning: Hammarby 6 (tre kvinnor, tre män), AIK 4 (0-4), Djurgårdens IF 3 (0-3), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1).
Smörgåsbordet: Vi är alla tevebajare nu för tiden och den här helgen finns det ovanligt mycket att kolla på för den som ansluter sig till olika webbteveleverantörer. I kväll fredag (5 feb) visas bandymötet Broberg-Hammarby på Sportbladet Play. Samma kanal bjuder på fotboll med damlaget under lördagen, matchen Hammarby-AIK i ”Volkswagen Stockholm Challenge” kl 16.00. ”Bjuder” är väl fel att säga förresten, de tar förstås betalt. På lördagen samma tid kan man också ratta in herrallsvenska handbollsmatchen HK Torslanda-Hammarby på Solidsport. För den som gillar friidrott tävlar ett gäng hammarbyare i Raka Spåret (11.50-17.20), livesändning i Friidrottskanalen som hittas på Svenska Friidrottsförbundets hemsida. Söndagsunderhållning får vi från Discovery+ som visar träningsmatchen Hammarby-Brage kl 14 och från Staylive som sänder hockey mellan Wings HC Arlanda och Hammarby kl 16.
Med tanke på att väldigt mycket idrott är helt nedstängd för tillfället så är detta en ovanligt innehållsrik lördag-söndag men normalt skulle första helgen i februari också inneburit matcher i basket och innebandy samt hockey, bandy och handboll med Bajens damlag och kanske en bowlingmatch. OCH VI HADE KUNNAT VARA PÅ PLATS.
Från matchprogramsfabriken: I veckan kom en beställning av Europaprogram från en polsk samlare. Det var förstås mötet Hammarby-Lech Poznan som intresserade honom och han ville beställa fyra exemplar.
Huvudanledningen till att vi gav ut program till Bajens Europamatcher trots att de spelades utan publik är att det handlar om väldigt speciella matcher för oss Hammarbyfans. Vi har varit rätt svältfödda på internationellt tävlingsspel och nu när det äntligen skedde så kändes det viktigt att bidra utifrån vår speciella nisch. En sidoanledning till utgivningsbeslutet var också att det finns en internationell samlarmarknad gällande program från europeiskt cupspel. Vi tror därför att programmen från de båda matcherna mot Puskas Akademia och Lech Poznan kommer att leva lite längre än vanliga utgåvor från seriematcher. Normalt arkiverar vi 20 ex för att kunna sälja i efterhand till dem som vill komplettera sin samling, när det gäller Europaprogrammen sparar vi ett större antal. Vid det här laget hittar ni väl till shopen där vi säljer gammalt och nytt? För säkerhets skull: https://webbshop.supportrarnasmatchprogram.se/
Respons: Det blev lite facebooksurr kring förra veckans krönika där jag skrev om polistaktiken med publikneddragning med anledning av pyroteknikförekomst på läktaren. Bland annat påpekade kollegan i Matchprogrammets säljkår, Peter Holmquist, att min jämförelse med trafikförseelser har brister. Jag håller med om att den inte är perfekt och även begreppet ”kollektiv bestraffning” som råkade slinka ur mig kan diskuteras. Hursomhelst, i grunden handlade min kröniketext om att samhällets bemötande av olika förseelser bör stå i proportion till hur allvarligt brottet ifråga är. Vilket jag alltså inte tycker är fallet med den så kallade villkorstrappan. Du hittar responsen på undertecknads facebooksida.
Tack för den här gången! Du har nu läst Hagströms krönika #5-2021. Var det inte rätt skönt att läsa en text utan störande reklambudskap?