Hagströms Krönika #43, Vecka 43, 2021.
Golare har polare
Förra veckan skrev jag om ett bortamatchbesök i Hudiksvall. Den här gången kan jag berätta om en utflykt till Uppsala och Studenternas. Börjar bli en fin vana.
Jag blev väldigt förtjust i den nya arenan. Sist vi var på plats pågick bygget och redan då kände man att det här kan bli bra. I färdigt skick var det ännu bättre än jag föreställt mig. Mycket trä ger en speciell känsla. Jag har inget emot betong heller men detta kändes ovanligt välkomnande. Läktarna är tajta, kapaciteten kring 10 000, rejäl sektion för bortafans, tak runt om men ändå tydlig utomhuskänsla och centralt och skönt läge vid Fyrisån med gångavstånd från järnvägsstationen. 7 387 åskådare, nytt rekord efter ombyggnaden meddelade speakern, fyllde upp bra och gav tät inramning. Mycket grönvitt givetvis, förutom kortsidans ståplats vällde vi ut över sidorna på sittplats också. Men även en rejäl hemmaklack. När det gäller den saken har det verkligen hänt mycket på ett par decennier, och det är kul. Fler och fler av de ”mindre” klubbarna, alltså de utanför Sveriges tre storstäder, har fått aktiva fans som håller stenhårt på laget i sin stad och visar det på både hemma- och bortaplan. Jag minns en tid när man som supporter till en Stockholmsklubb aldrig möttes av något motstånd i form av hemmaklack när vi reste ut i landet. Och än mindre på hemmaplan givetvis – på gamla Söderstadion var det länge som det inte ens behövdes en bortasektion.
Norrköping är ett annat bra exempel på hur fankulturen spritt sig genom landet. När jag var ung (hur låter det uttrycket egentligen…) höll de Norrköpingsbor som ville identifiera sig som ”klacksupportrar” på något av Stockholmslagen. Numera fyller de upp en hel kortsida med patriotism för sitt eget lag och sin egen stad. I grunden tycker jag detta är sunt även om givetvis alla som vill hålla på Bajen är välkomna att göra det, oavsett om de kommer från Södermannagatan eller Söderköping.
Det var lite om en positiv utveckling av supporterkulturen. Under den gångna veckan har vi också ett exempel i den motsatta änden också. För vad ska man annars säga om det fullkomligt idiotiska bengalkastandet på Eleda (Malmö) stadion i onsdags? Idioti av det självklara skälet: det är farligt, hänsynslöst och med stor risk att drabba fullkomligt oskyldiga. Men givetvis också extra idiotiskt och med dålig tajming i ett läge när supporterrörelsen och klubbarna driver en kamp mot polisens villkorstrappa. (Jag bör kanske förtydliga att jag inte anser att det finns något tillfälle när det är ”bra tajming” att kasta pyroteknik mellan läktarsektioner). Det här är att mata villkorstrappans anhängare (=polismyndigheten) med argument för sin sak och att bjuda dem på det när opinionen faktiskt i stor utsträckning varit på fotbollens sida. Bengalkastarna fixar ett bakslag av rätt stora proportioner och jag kan inte se annat än att detta urholkar vår trovärdighet.
Det argument som brukar framföras inom supporterrörelsen är att vi är motståndare till ”kollektiv bestraffning”. Begreppet kan diskuteras i allmänhet men låt oss ändå köpa det för att göra diskussionen begriplig. Det syftar alltså på att polismyndigheten i sin tillståndsgivning minskar arenornas läktarkapacitet när de anser att klubbarna misslyckats med att stoppa brottsliga handlingar som begås på läktarplats – även när de följt de säkerhetskrav som gällt vid utfärdandet av evenemangstillståndet. I praktiken har detta i stor utsträckning handlat om att klubbarna inte förmått stoppa användningen av pyroteknik.
Det självklara motargumentet är att om individer begår olagligheter så är det dessa som ska haffas och straffas och att klubbar och publik som följt de säkerhetsföreskrifter som finns inte ska drabbas. I stort sett tycker jag detta är en rimlig hållning även om det finns en del komplikationer, som att vi i publiken knappast underlättar för polisen att lagföra dem som begår den brottsliga handlingen att vifta med brinnande föremål i folkmassor. Och att vi inte gör det beror på att det finns en tolerans för bengalisk eld och rökutveckling bland en stor del av fansen. Brottet anses inte särskilt svårt och många tycker att det bidrar till den speciella stämning som gör fotbollen till en sport som ses av miljontals människor varje vecka i Europa. Och det är där någonstans jag själv landar, vilket jag skrivit i tidigare krönikor.
Men när det kastas brinnande föremål handlar det om något helt annat än att skapa spännande och intressant atmosfär. Jag är övertygad om att 99 procent av publiken tycker detta är helt förkastligt. Och här bör vi i supporterrörelsen rannsaka oss själva: är vi beredda att göra mer än att fördöma beteendet i största allmänhet? Om vi nu är övertygade om att ”kollektiv bestraffning” är fel väg att gå – borde vi då inte se till att den individ som ägnar sig åt att slänga brinnande bengaler straffas för detta? Bredvid dem som kastade eld i Malmö under onsdagen finns givetvis andra som vet exakt vem som slängde facklan. Om vi verkligen vill ha bort den typen av händelser från våra arenor bör vi också se till att personen ifråga får stå till svars för sitt beteende. Vi måste helt enkelt bort från den eländiga ”golare har inga polare-mentaliteten” när det gäller viss typ av brottslighet som vi inte vill ha på läktarna.
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1 Fyra raka i serie och cup. Förstaplatsen måste vikas åt herrfotboll efter den senaste tidens upplevelser. Tre allsvenska uddamålssegrar som bärgats på rätt olika sätt och dessutom avancemang i cupen. Plötsligt, och rätt oväntat, har vi allsvensk medaljkänning. Femma i nuläget men med tanke på hur lagen ovanför darrar så känns inget omöjligt. Över huvud taget har vi fått en extremt intressant allsvensk avslutning med ettan och tvåan på 48 poäng, trean och fyran på 47 och Bajen på 43. Fem omgångar återstår.
2 Akinkunmi Amoo. Än finns givetvis mycket kvar att lära för fortfarande tonårige nigerianen. Men det vi redan sett är ju underbart, killen är trollkonstnär med bollen.
3 10 oktober 2021. Marcus Bolldén fortsätter att göra fina dokumentationer på HammarbyTV av speciella händelser. Skildringen av damlagets möte med AIK tar helhetsgreppet, vi får vara med från det att spelarna möter upp och tillsammans åker till Nya Söderstadion till eftersnacket. En oförglömlig dag vilket Marcus lyckas få fram.
4 Givmilda Bajen. Rodden gjorde ett upprop med vädjan om ekonomisk stöttning för att kunna köpa en ny båt till klubbens stjärnskott Ahmet Rapi – och fick snabb respons. Målet är nu uppnått men läs gärna mer om Hammarby Rodd och Ahmet på hemsidan.
5 Gröna Linjens halsduksprojekt. Förutom att Andreas Bjunérs filmprojekt Gröna Linjen (om Hammarbysupportrar) rent allmänt är intressant så gillar jag hans outtröttlighet och kreativitet när det gäller att skapa intresse för projektet. Senaste greppet är att tillverka grönvita halsdukar med tunnelbanans stationsnamn längs de gröna linjerna söderut. Om minst 50 pers vill ha en halsduk med stationsnamnet så låter Gröna Linjen-projektet tillverka en. Facit hittills är att det blir halsdukar med stationsnamnen SKANSTULL, HÖKARÄNGEN, HAMMARBYHÖJDEN, BJÖRKHAGEN OCH BAGARMOSSEN. Ytterligare några är nära. Läs mer om Gröna Linjen här.
Läst/sett/hört.
Supportrarnas Hemmablad: IK Sirius-Hammarby 27 oktober 2021. Några Siriussupportrar kämpar på med ett tryckt matchprogram och det måste jag givetvis gilla. Det här är en extremt enkel publikation, ett vikt A4-blad bara och ur den synvinkeln knappast värd priset 19 kronor. Dessutom en Hammarby-laguppställning utan numrering vilket gör programmet i stort sett oanvändbart för hemmafansen. Men vad tusan – det är ändå ett tryckt matchprogram vilket man inte är bortskämd med nu för tiden.
Två serieböcker: ”Synthare! 1985-1988” och ”Extrem! 1988-1990” av Tomas Zackarias Westberg. En familjemedlem lånade hem dessa från biblioteket och tipsade mig om läsning. Jag är ju generellt intresserad av subkulturer och gillar dessutom serier, så visst kunde detta vara något för mig. Att synth-musik inte var min huvudpreferens under de år som skildras hör inte hit – det här är skildringar av ungdomsår och rätt allmängiltigt. De självbiografiska brottstyckena i serieform varvas med foton och annat från skaparens uppväxt. Dessutom omfattande listor med de artister och låtar som nämns i boken. Roliga grepp men kanske med bieffekten att själva berättelserna blivit väl korthuggna. Teckningsstilen är i den anda som svenska självbiografiska serier ofta lutar åt, skaparen har definitivt läst och inspirerats av Mats Jonsson som blivit något av nestorn i den här genren.
Undersökningen av dödsannonser
Två emblem med Djurgården, ett med AIK och ett Hammarby under den gångna veckan. Samtliga tillägnade manliga avlidna.
Fördelning så här långt: Hammarby 28 (5 kvinnor, 23 män) AIK 23 (1-22), Djurgårdens IF 20 (1-19), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1), Västerås SK 1 (0-1), Karlbergs BK 1 (0-1).
Veckans vinyl:
Nya kontorskollegan Olov på Matchprogrammets högkvarter hittar de glömda plattorna i Hagströms LP-samling. Vid den senaste veckoavrundningen med dj:ande plockade han fram och satte på The Pretenders. Pop med punkinfluenser. Lyssna på ”Precious”.
Från matchprogramsfabriken:
Något väldigt fint är på gång även om vi drabbats av fördröjande omständigheter. Vårt projekt att ge ut David RItschard & Magnus Carlsons magnifika låt ”Vi ses snart igen” på vinylsingel gav mersmak. Nu har vi nytt vinylprojekt på gång och denna gång handlar det om en hel LP. 2001 gavs det ut en dubbel-cd, Bajen Forever, med 20 artister för att stötta Hammarby Fotboll som då var i ekonomisk kris. Denna låtskatt gör vi nu om till en LP med de tio främsta bidragen utvalda av en välrenommerad jury (bestående av oss själva). Dock har hela Europas skivpresserier – de få som finns kvar – problem av olika slag och utgivningen har sinkats. Här finns dock fog för uttrycket ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”. I bästa fall finns plattan ute till jul men det kan också bli utgivning efter nyår. Under tiden rekommenderar vi Supportrarnas Magasin nr 2 2020 där Magnus Carlson och David Ritschard lyssnar igenom all Hammarbyvinyl som givits ut hittills. Hittas här.