Hagströms Krönika #44, Vecka 44, 2021.
Älska Allsvenskan!
I söndagens matchprogram önskar jag att vi skickar ner Örebro SK i Superettan. Inte av elakhet eller någon slags motvilja mot Örebro utan helt enkelt därför att jag hoppas att vi vinner matchen. Skulle Hammarby vinna på söndag är det ett faktum att ÖSK får lämna serien men egentligen är Närkelaget ett gäng som jag gärna ser tillhöra Allsvenskan. På ledarsidan i programmet för jag ett resonemang kring en ”idealisk” allsvenska och jag tänkte utveckla idéerna lite här där det finns mer utrymme. Mitt resonemang denna gång gäller högsta serien på herrsidan. Damallsvenskan är väl så intressant och det finns mycket att säga om den också, men den pucken tar jag en annan gång.
Min grundinställning är att Allsvenskan är en väldigt rolig serie och att den med 16 lag där två lag åker ur och ett får kvala i stort sett är perfekt. Några faktorer har bidragit till att den är hyfsat jämn, till skillnad från en del andra europeiska ligor så har vi inte fått en utveckling där några få klubbar totalt seglat ifrån de övriga. En orsak är 51%-regeln som dämpar intresset för miljardärer att gå in i en klubb och göra att den spelar i en egen ekonomisk division. En annan är att vår liga generellt har ett ”jämlikhetstänk” där varken summor i TV-avtal eller prispengar fördelas på ett extremt skiktat sätt.
Men för att en allsvensk årgång ska vara riktigt intressant krävs en bra mix av olika typer av klubbar. Jag delar in dem i tre kategorier; storklubbar, mellanstora klubbar med tradition och uppstickare. I gruppen storklubbar räknar jag de tre huvudstadslagen samt Malmö FF och IFK Göteborg. Gruppen skulle kunnat vara något större och även innehålla Gais och Örgryte men de har varit borta för länge från regelbundet spel i Allsvenskan och därför hamnat i en lägre kategori. Gränsfall är IFK Norrköping och Helsingborg. Från denna kategori vill jag ha fem-sex klubbar i min ideala allsvenska. Det är roligt när någon av dem åker ur (med undantag av ja-ni-vet-vilka) men i princip är det bäst att de återvänder inom kort. Allsvenskan behöver den glimt av glamour som de här klubbarna står för. Något som kännetecknar dessa klubbar, åtminstone om vi ser till ”big five”, är att matcherna dem sinsemellan är stormöten oavsett var respektive klubb finns i tabellen. Plocka vilken match som helst mellan Hammarby-AIK-Djurgården-IFK Göteborg-Malmö FF och du har en särskild nerv och känsla av en betydelse utöver det vanliga, oavsett när under säsongen matchen spelas.
Jämför gärna med våra skandinaviska grannar – jag är rätt säker på att de inte kan uppbåda ”stormatch-känslan” i lika stor utsträckning och över huvud taget är det rätt vanligt i europisk ligafotboll med serier där två-tre klubbar totaldominerar år efter år.
Från kategorin mellanstora klubbar vill jag ha åtta-nio lag. Här finns klubbarna med stark tradition och kultur, arenor med hygglig kapacitet och genuint intresse från ortens befolkning. Den här gruppen är rätt stor och alla lag får inte plats i varje allsvensk årgång men om jag ska välja ut de åtta som ska ingå i min idealallsvenska så blir det dessa klubbar: Norrköping och Helsingborg (som gränsar till storklubbsnivån), Elfsborg, Örebro, Degerfors, GIF Sundsvall, IK Sirius och ett av lagen Örgryte/Gais/Häcken. Dock är det svårt att välja ut åtta – även Halmstad, Kalmar, Öster, Landskrona, Jönköpings Södra, Brage och Gefle skulle kunna ingå. Ett specialfall är BK Häcken som definitivt kämpat sig till statusen ”stadigt allsvenskt lag” och som sportsligt sett ofta är bäst i Göteborg men som ännu inte riktigt uppnått den kulturella nimbus som jag efterlyser.
Den tredje kategorin är uppstickarna, och sådana vill jag ha två-tre stycken i min allsvenska. Här vill jag bli överraskad och har inga direkta preferenser om vilka dessa klubbar ska vara. Men jag tycker att det är viktigt för sporten att drömmen om Allsvenskan lever på varenda ort där man bedriver fotboll. Och att några då och då visar att möjligheten finns genom att ta sig upp till högsta serien med begränsade resurser. Nästa år blir IFK Värnamo en i denna grupp som vi på senare år fått rätt många exempel av. I årets serie är Varberg, Mjällby och Östersund sådana klubbar och tidigare har vi haft Falkenberg, Trelleborg, Ljungskile, Assyriska, Syrianska och Dalkurd som underdogsrepresentanter. Här skulle även AFC Eskilstuna kunna ingå men eftersom de snarare kommit fram genom att kringgå normal föreningsdemokrati och dessutom tagit över befintliga klubbars seriestatus så anser jag dem diskvalificerade. Östersunds FK – som egentligen haft mycket jag gillat i sin filosofi – har också straffat ut sig genom användandet av ett oändligt antal ekonomiska gråzoner för att hanka sig fram. Jag är fortfarande upprörd över att de kunde säkra sin elitlicens genom att hänvisa till kommande sponsring från ett icke namngivet företag.
Min tes att Allsvenskan är relativt ekonomisk jämbördig kan förvisso ifrågasättas i och med att vi har Malmö FF i serien. Deras Champions League-insatser gjort att de i ett ekonomiskt perspektiv tävlar i en helt egen liga jämfört med övriga lag. Sett till omsättning borde de kunna mönstra en totalt överlägsen trupp och vinna serien med tio poäng varje år. Ändå händer det inte, i ställer åker det de till Påskbergsvallen och får vara glada över att komma hem med en poäng. Hur kan det bli så?
Jag tror att det beror på att hur mycket pengar man än har så finns naturliga hinder för att skapa överlägsenhet. Dels har vi den självklara faktorn att du endast får ställa upp med elva spelare på planen oavsett hur bankkontot ser ut. Och fotbollen har utvecklats så mycket att det numera är många som kan få fram elva hyggliga spelare, tillräckligt bra för att rucka en klubb med större resurser i enstaka matcher. Dels har vi det faktum att även om MFF är stora i Sverige är de inte så attraktiva att spelare hellre väljer dem än spel i Nederländerna, Championship eller Bundesliga 2.
Om bara lönebilden vore avgörande så skulle Malmö antagligen kunna anställa de 30 bästa spelarna som vill spela i Allsvenskan. Men det skulle då innebära att 15 spelare av svensk toppkvalité satt på bänken och ofta inte ens ingick i matchtruppen i MFF i stället för att ha en bärande roll i någon av konkurrentklubbarna. Jag tvivlar på att de nöjer sig med en sådan uppgift även om lönen är bra.
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1 Bajen Fans fyller 40. …och är starkare än på länge. Grattis och tack till alla som slitit som hundar genom åren för att hålla i gång föreningen och fixat alla bussresor ut i landet.
2 P19-lagets framfart. Man gillar ju att se ett Hammarbylag i serietoppen och tabelläsningen blir ju ännu bättre av statsen: 20 matcher spelade, 17 vunna, tre oavgjorda, noll förlorade. Målskillnad 64-13. Serien heter P19 Allsvenskan Norra. Tabell här.
3 NM i terränglöpning med Hammarbys Nora Lundin. På Svenska Friidrottsförbundets hemsida ser man hammarbyaren, som tävlar i juniorklassen, som ett av de främsta svenska medaljhoppen. Tävlingen avgörs på söndag (7 nov) i Tullinge.
4 Damlag i futsal. Självklart ska vi ha ett damlag i seriespelet. Premiär nu på söndag (7 nov) i Division 1 med match mot Lindhagen FF. Kl 17.00 i Eriksdalshallen.
5 Bandyns och handbollens souvenirsortiment. Båda dessa Hammarbyföreningar ser ut att ha fått något av en nytändning. Framför allt känns det som att båda har börjat leva efter devisen ”rätta mun efter matsäcken” – men utan att direkt dra ner på verksamheten. I båda fallen har föreningarna varit offensiva när det gäller att ta fram fina merchandiseprodukter, som andas både nostalgi och modernitet.
Smörgåsbordet.
I det alltid förnämliga Hammarbyutbudet under en helg får man göra sina val. Undertecknad tittar förbi på releasen för Micke Hjelmbergs och Jonas Cederquists ”Uppdrag chefsscout” på lördagseftermiddagen (Gröne Jägaren kl 13-16) och går sen på Bajen Fans 40-årsfest. Och på söndag blir det givetvis Hammarby-Örebro SK.
Läst/sett/hört.
Hulåns IF:s matchprogram. Jag skrev förra veckan om Sirius matchprogram ”Supportrarnas Hemmablad” och gladdes åt dess existens trots en del uppenbara brister. Exempelvis saknades numrering på Hammarbys laguppställning vilket gör det i princip oanvändbart när det gäller ett matchprograms grundläggande funktion. Nu har jag fått Div 6-laget Hulåns IF:s matchprogram skickade till mig och konstaterar att de bräcker den allsvenska klubbens utgåva. Här finns numrerade trupper för motståndarna som heter IF Vikapojkarna, Vattnäs och Gagnefs IF bland annat. Dessutom coach- och spelarintervju samt ytterligare artikel. Omslagen är ofta ”symboliska” med bild på idrottsplatsen entré eller en vajande hörnflagga. Iakttagelse: klubbmärket är blågult men laget spelar i grönvitt.
Undersökningen av dödsannonser
Ett Hammarbymärke bland DN:s dödsannonser under den gångna veckan.
Fördelning så här långt: Hammarby 29 (5 kvinnor, 24 män) AIK 23 (1-22), Djurgårdens IF 20 (1-19), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1), Västerås SK 1 (0-1), Karlbergs BK 1 (0-1).
Veckans vinyl:
Jag hade några är av svalnande musikintresse under senare delen av 80-talet men fick en ny kick av Nirvanas LP ”Nevermind” 1991. Det var fascinerande att höra att detta var det album som sålde mest i Amerika, vad hade hänt? Hade jänkarna börjat lyssna på ”min typ av musik”? Saken är väl den att det bor så många i USA att om något slår hos en kategori människor och dessa samtidigt går ut och köper en skiva – ja då skjuter försäljningssiffrorna i höjden. En hel del i deras repertoar under den alltför korta tid som bandet fanns låter rätt lika, men det är egentligen inget som stör mig. Är någonting bra behövs inte nödvändigtvis utveckling. Favoritlåt: Lithium.
Yeah!
Från matchprogramsfabriken:
Nästan en månads paus mellan säsongens två sista program: Örebro SK 7 nov och Kalmar FF 4 dec. Paus i Matchprogramsfabriken? Nej då, uppehållet kommer att ägnas åt stenhårt jobb med årskrönikan. Liksom förra året blir det jäkligt tajt att få ut den innan jul med tanke på den sena säsongsavslutningen – men med dygnetruntjobb de sista dagarna innan trycklämning ska det gå denna gång också. Release på Restaurang Pelikan den 21 december, utskick av beställda ex sker förhoppningsvis fredag 18 december. Vi återkommer med mer info när det närmar sig.
Allt för denna gång gott folk! Vi hörs om en vecka igen.