Hagströms Krönika #48, Vecka 48, 2021.
Söndagsutgivning denna gång i stället för den tänkta veckointervallen att under 2021 bjuda på återkommande fredagsunderhållning. Ett medvetet grepp för att hinna få med en avslutande omgången i Allsvenskan? Nja, det vore inte riktigt ärligt att beskriva tidsförflyttningen som en genomtänkt plan. Men nu när det visade sig att jag hade svårt att få till en fredagskrönika så blir det så klart tillfälle att ta med Allsvenskans slutomgång i veckans text. Så – here we go:
Lite konstig känsla vid Bajens avslutning. Bra match från vår sida, men svårt att släppa ett nervöst sneglande resultattavlan. Nu gick det ju som 21 000 på Nya Söderstadion hoppades i guldstriden. Men flera av matchresultaten hade kunnat vara mer “rätt”. Skulle gärna sett att åskådarna på Friends inte ens kunnat hoppas på guld. I och med Malmö FF:s oförmåga att koppla ett ordentligt grepp på guldet genom att tidigt göra 1-0, 2-0 mot nedflyttningskandidaten Halmstad så utsattes vi som befann oss i Johanneshovs arenaområde för onödig stress. Well, det ordnade sig ju till slut i guldstriden. Och under slutomgången fanns även medaljplacering inom räckhåll för vår del. Svensk fotboll har ju den lite märkliga traditionen att fyra medaljer delas ut: Guld-Stort silver-Litet silver-brons (åtminstone på herrsidan, om det görs även i Damallsvenskan vet jag inte). En fjärdeplats hade också varit värdefull som potentiell livlina till europeiskt cupspel. Skulle någon av lagen 1-3 vinna cupen så blir det Europaspel även för Allsvenskans lag nummer fyra. Men vad tusan, vi får väl se till att vinna Svenska cupen igen – det var ju rätt kul!
Mysko känsla på avslutningsmatchen stämningsmässigt. Några av de aktiva grupperna hade deklarerat att de inte tänkte bidra till stämningen på grund av tvånget med vaccinpass. Som jag tolkar det handlade det inte om att de skulle vara anti-vaxxers utan snarare för att situationen med check av covidpass också medförde legkontroll. Vilket grupperna ser som ett steg närmare personliga biljetter, som de alltså är emot.
På klackens kortsida var det därför inga banderoller eller flaggor, och inte heller någon trumma eller capo. En enstaka bengal typ. Inte helt tyst vad gäller sång, men inte alls med samma kraft som man är van vid. Som det blir när några som i åratal tagit på sig rollen att initiera sång och ramsor plötsligt bestämmer sig för att hålla en låg profil. På det här sättet får de ju rätt i att “de aktiva grupperna” behövs för att skapa atmosfär. Jag tycker absolut att de förtjänar en massa kredd för den stämning som normalt förknippas med en Bajenmatch, vare sig den spelas på hemma- eller bortaplan. Men jag kan samtidigt tycka att vi andra inte riktigt getts chansen att skapa atmosfär eftersom kortsidesklacken lagt beslag det utrymmet under ett antal år med hjälp av megafon och trummor.
Dock tände kortsidan till ordentligt när folk runt om arenan började skylta med ficklampsljuset i sina mobiler. Då blev det starka talkörer om att “ta ner mobilerna”. För mig känns det lite irrationellt att just detta grepp anses oacceptabelt. Är det för att det är lite svennigt och att det inte är “aktiva supportrar” som hittat på och initierat grejen? Om man hårddrar det:
Precist utlagda ark av som hålls upp på given signal av informella ledare = BRA?
Spontan aktion runt hela arenan av kreti och pleti som tar vad de har tillgängligt för att skapa ljuseffekt = DÅLIGT?
OK, jag raljerar lite här och jag vill absolut inte vara utan våra välorganiserade tifokoreografier. Men någon får gärna tala om för mig varför spontant användande av mobilficklampor skulle vara så förkastligt.
När det gäller covidpassen och ultrasgruppernas aktion känns det som det kan finnas anledning att återkomma, men just nu upplever jag att tillräckligt många har åsikter och att just mina synpunkter kan få vänta någon vecka.
På kortsidesklackens pluskonto ur mitt perspektiv denna gång var en fin overhead föreställande Hammarbyikonen Ronnie Hellström, som nyligen offentliggjort att han drabbats av cancer. Rappt av tifogruppen att få fram en stor målning så pass snabbt.
En grej till om matchen: fyra mål av Astrit Selmani! Lite typiskt att en spelare som inköpts för att göra mål men haft det trögt och börjat bli ifrågasatt av fansen plötsligt slår till i elfte timmen, i en match som inte är av jättestor betydelse. Nu kom han upp i nio allsvenska mål och fem i europeiskt cupspel vilket är ett helt okej resultat.
Nu ser jag fram emot morgondagens lottning i Svenska cupen och så småningom ett allsvenskt spelschema som inte slutar i december. Personlig målsättning 2022: komplett säsong.
Mer om allsvenska slutomgången:
* Det har väl framkommit ganska tydligt att jag inte unnar AIK att bli svenska mästare. Däremot måste jag säga att jag tycker det var fint och värdigt att deras klubbikon Henok Goitom avslutade sin karriär med att göra sitt hundrade mål för klubben, på plustid i sista matchen. AIK är generellt bra på att få fram spelare som man känner ”är AIK”, alltså att klubben betyder mer för dem än att bara vara en hållplats i karriären. Vi behöver sådana spelare i svensk fotboll. För vår del har ju Kennedy varit den typen av fanbärare men jag skulle gärna se fler spelare som bär våra färger med en sådan brinnande passion att andra (svenska) klubbval är otänkbara. Och även att den typen av spelare finns hos våra konkurrenter.
* Bra uppslutning av Kalmarfans i avslutningen på Nya Söderstadion.
* Okej med en femteplats. Som jag ser det ska Hammarby ligga på en nivå där vi normalt är ett av de fem bästa lagen. Och då måste man ju acceptera att vi blir just femma, även om man alltid vill ha lite mer, såklart.
Listan – Bäst i Bajenland just nu:
1: 21 213 på Nya Söderstadion i sista matchen (trots covidpassmotstånd) innebär att Hammarby haft över 20 000 åskådare på samtliga matcher utan publikbegränsning denna höst.
2: Seger i bandyderbyt mot AIK. Efter några riktigt förnedrande tillställningar sedan AIK huxflux dök upp i högsta serien så var det oerhört välgörande med den gedigna triumfen på Zinkensdamm i onsdags. Tack bandyhjältar! När det gäller Hammarbybandyn har man haft det jäkligt tufft denna säsong med en rad motgångar. Det har varit ett gäng uppskjutna matcher vilket gjorde att man fick inleda med fyra bortamatcher. Deppigast var när spelare och publik var på plats för att se Hammarby-Villa och domarteamet konstaterade att isen inte höll måttet. Och i dag, söndag, skulle Hammarby-Edsbyn spelats men covidfall i Hammarbytruppen tvingade fram ytterligare uppskjuten match. Till detta har också kommit den administrativa missen som gjorde att man inledningsvis använde olicensierade spelare och åkte på böter. Men – så vitt jag kan bedöma – så har man i Hammarbybandyns organisation ändå hållit humöret uppe och kämpat på trots uppförsbacken.
3: Gustav Ludwigson. Känns som att ett lag med elva Gustav Ludwigson skulle funka. Välförtjänt uttagning till landslagets vinterturné. Och tack vare den press de svenska klubbarna satte på Svenska Fotbollförbundet slipper karln åka till Qatar eller något annat diktaturland på den arabiska halvön.
4: Avtackning av spelare som lämnar. Värdigt och bra när spelare som avslutar sin Hammarbytid blir avtackade av publiken och själva får tacka för sin tid. Snygg gest att göra ett målvaktsbyte mot Kalmar så att David Ousted fick göra ett sista framträdande.
5: Tolv anmälda Bajenboxare till SM i Norrköping 9-12 december. Om jag inte räknat fel så innebär detta att Hammarby är den klubb som kommer att ha flest deltagare i SM. Det här är en Bajenförening som stadigt går framåt. Just nu håller man på med upprustning av ny lokal i Skarpnäck (den gamla på Kocksgatan finns också kvar). Den som vill och kan bidra till fortsatt stark utveckling tipsas om att hjälpa till med hantverksarbete. Läs mer här.
Läst/sett/hört.
Nytt nummer av Offside – Hammarbykollen: rätt magert denna gång men som så ofta när det inte finns specifikt Hammarbymaterial förekommer vår klubb ändå i periferin någonstans. Denna gång i reportaget om agenten Michael Kallbäck som före de flesta andra fattat att det håller på att uppstå en marknad för kvinnliga fotbollsspelare. I en bisats nämns ”en damspelare som är på väg att sajna för Atletico Madrid”. I texten sägs inte vem detta skulle vara men om det stämmer har vi alltså ett spelartapp till den utländska marknaden på gång. Än mer i perferin kanske man kan säga om Hammarbykopplingen i artikeln om ett konstverk. Bildkonstnären Lovisa Sköld valde att måla av en omklädningsrumsscen där tränaren Tommy Svensson iklädd läderjacka tar i hand med en ung Jesper Jansson, vår nuvarande sportchef. Jesper, med bar överkropp, håller en läskflaska i vänster hand och greppar Tommys högerhand med sin höger. Intressant motiv.
Undersökningen av dödsannonser:
I och med krönikans söndagsutgivning blir det denna gång två helgers uppföljning av den pågående dödsannonsundersökningen. Trots den förlängda perioden är det magert med påfyllning. Under denna tid har vi bara haft en annons med klubbemblem, gällande en avliden manlig Hammarbysupporter.
Fördelning så här långt: Hammarby 31 (5 kvinnor, 26 män) AIK 26 (1-25), Djurgårdens IF 21 (1-20), Hagalunds IS 1 (0-1), IFK Täby 1 (0-1), Sällskapet Gamla Tävlingscyklister 1 (0-1), IFK Göteborg 1 (0-1), IF Björklöven 1 (0-1), Älta IF (0-1), Västerås SK 1 (0-1), Karlbergs BK 1 (0-1), Leksands IF 1 (0-1).
Veckans vinyl:
En artist som går en hel del på kontorets vinylspelare är Linton Kwesi Johnson (vars första LP ”Dread, Beat & Blood” först gavs ut under artistnamnet Poet and the Roots. Skön pratsång på jamaicansk patois till ackompanjemang av långsam men suggestiv dub-reggae. Lika bra som jobbmusik som att lyssna intensivt på. Eller att dricka öl till när arbetsveckan ska rundas av.
Från matchprogramsfabriken:
Tre dagar efter avslutad allsvenska skickas årskrönikan till tryckeriet. Under måndagen fixas det sista och tisdag morgon landar vår pdf hos EO Grafiska i Skarpnäck. Känns som att Matchprogrammets maskineri funkar. Några jobbar heltid på slutet men många andra i vår organisation bidrar på sitt sätt, korrekturläsning och annat pyssel. Och när vi väl har den tryckta boken i vår hand så finns en stab redo att agera tomteverkstad med packning och adressering. Och jobba vid releasen på Pelikan den 22 december kl 17 (felaktigt klockslag uppgavs tyvärr i annonsen som fanns i senaste matchprogrammet). Samma dag kommer boken också att finnas till försäljning i 69:ans Spel & Tobak på Götgatan 69.
För dig som vill beställa hem boken gäller webbshopen – men på grund av den sena säsongsavslutningen hinner du inte få boken i brevlådan innan julafton. Däremot finns många andra fina tänkbara julklappar i Matchprogrammets webbshop. Ta en titt!
