Grattis Matte Werner – 70 bast 1 juni!
En av våra legendarer fyller 70 år i dag och hyllades för några dagar sedan med ett tifo i matchen mot Värnamo. Matte Werner var något av en kultspelare under 1970-talet, en publikfavorit som hyllades för sin hårdföra spelstil. Matte började som back men skolades så småningom till forward och vann allsvenska skytteligan. Tröjnumret 2 behöll han, liksom den stenhårda attityden. Bollen skulle in till varje pris.
Vi grattade Matte i programmet och vill nu det sprida det coola tifot och Stefan Magnussons fina text till fler. Håll till godo.
Text: Stefan Magnusson
Det är en gråmulen förmiddag några dagar efter Djurgårdsderbyt när jag träffar Matte Werner på Årsta. Han står i köket och hjälper frun Yvonne med dagens lunch.
-Jag är lite allt-i-allo här nere, säger Matte, jag tvättar och snickrar och hjälper Yvonne.
Matte föddes faktiskt i Värnamo men bodde bara där sina två första månader i livet. Sedan blev det Bagarmossen och spel i Hammarby.
-Kenta och Billy bodde på andra sidan tunnelbanan i Bagis och vi gick i olika skolor så dom lärde jag känna på träningarna i Hammarby.
Matte var ett råämne och fick debutera tidigt i A-lagströjan.
-Det var mot Öster i cupen 1970. Den allsvenska debuten kom året efter mot Elfsborg i Borås, jag blev varnad efter fjorton minuter när jag kapade Hasse Höglund.
Han blev snabbt populär bland fansen med sin frejdiga och kompromisslösa spelstil och hade en egen fanclub ett tag. Slagordet ”Werner Fan-Club”” hördes från läktarna ibland långt efter att han slutat. Tvåfotstacklingen “snöplogen” hade han lärt sig av en annan gammal backlegend.
-Jag hade Björn “Bönan” Löf som lite av en mentor. Han var Allsvenskans hårdaste och fulaste mittback på den tiden.
Åren gick och Matte började också utveckla en offensiv sida.
-Jag var nog en av de första ytterbackarna i Europa som gick framåt och deltog i det offensiva spelet. Det blev några mål per år med topp 1974, åtta baljor. Jag gjorde en hel del mål i derbyna, det var tuffa och intensiva matcher som jag verkligen gillade att spela.
Matte hade spelat i J- och U-landslagen och nu började förbundskaptenen Georg “Åby” Ericsson få upp ögonen för den unga högerbacken.
-Jag var nära att komma med till VM 74 i Tyskland men till slut valde Åby Jörgen Augustsson.Det blev till slut sex A-landskamper i alla fall. Jag hade också en del proffsanbud på den tiden och tränade bland annat med Bayern Munchen och Kaiserslautern men det blev tyvärr ingenting.
Det många minns Matte för hände en ljum sommarkväll 1975 på Söderstadion.
-Det får man höra en del, garvar han, det blev lite tjafs med Halmstads stjärna Hasse Selander så jag blev förbannad och gav honom en skalle.
Publiken skanderade hånfullt “hackad lax” och Matte blev utvisad och fick en rekordlång avstängning på två månader.
Inför säsongen 1979 kom nye tränaren Bengt “Julle” Gustavsson på genidraget att flytta upp Matte som forward. Det blev succé.
-Jag passade bra som forward med min spelstil. Jag vann skytteligan på fjorton mål och fick mycket hjälp av Uffe Eriksson som var nyförvärv det året.
I början av 1980-talet fick Matte ett proffserbjudande från Standard Liege.
-Allting var klart och underskrivet men i sista stund stoppade Hammarby mig. Då började jag tröttna och efter säsongen 1984 fick det vara nog. Vi hade förvisso fått Bengt Persson som tränare 1982, han var den bästa tränare jag har haft, men jag satsade på min snickerifirma istället.
Det blev några korta inhopp i Enskede IK och Vasalund men elitsatsningen var över för Matte. Idag blir det inte så mycket fotboll live.
-Nej, jag kollar mest på TV men jag försöker kolla på barnbarnet Emil ibland som spelar i U15-landslaget som mittback, avslutar Matte.
När jag står och väntar på bussen till Gullmars ringer Matte.
-Jag glömde en grej, säger han, jag har lirat mot Pelé. Det var Stockholmsalliansen mot New York Cosmos. Janne Sjöström gjorde tre baljor.
Bara en sådan grej!
Grattis Matte!