Under rubriken ”Min Bajengranne” passade matchprogrammets Mats Wahlgren på att ta ett snack med supporterprofilen Balsam. Resultatet blev en intervju fullmatad med historier från förr!
Text: Mats Wahlgren | Bild: Peter Jonsson
Tjena, Balsam! För de flesta av oss äldre bajare är du välkänd, men för att våra yngre läsare ska förstå vem du är så kan du väl presentera dig.
– Jag har varit klackgubbe sen barnsben typ och varit med i olika Hammarbysammanhang i hela mitt liv. Jag är filmare och har hjälpt Bajen med det genom åren. Jag och Magnus Carlson låg bakom det musikaliska på Bajen Forever-skivan 2001 och jag är musikproducent på Bajengalan.
Du har ett digert Bajen-cv. Före detta bartender på Kvarnen bland annat. Numera ser man dig springa omkring med öronsnäcka och passerkort på matcherna. Vad gör du egentligen?
– Jag ser till så att filmer och bilder kommer på skärmarna på arenan. En matchdag börjar jobbet många timmar innan avspark. Jag är på plats på Söderstadion minst fem timmar innan matchstart. Det ska göras spelarintervjuer, kontrollrummet ska fixas, klockorna ska gå och kunna stoppas. Arbetsdagen slutar ett par timmar efter att matchen är slut. Matchdagsproducent tror jag att jag kallas. Jag ser till att ”Just idag är jag stark” spelas. En jävla viktig roll, va!
Nu när vi är så duktiga och spelar i Europa får du väl ännu mer att göra inför matcherna?
– Ja, då får man läsa olika manualer och det är ju spännande… att få veta vad UEFA vill. När man läst alla manualer spelar det ändå ingen roll för det är alltid nån pamp som skriker “I am the manual!”. Det är jävla mycket med vad man får och inte får göra. Hierarkier!.
Du har visst varit på en bortamatch med Djurgården.
– Jodå, man har ju sett en del derbyvinster!
Jag tänkte på en match i Spanien.
– Jaja, för fan! Jag har varit på Valladolid!
Hur kom det sig?
– Det är en lång story. Det var 1989 och jag kom direkt från Moskva, där jag varit på Next Stop Sovjet, ett projekt som var ett slags kulturellt utbyte mellan ungdomar. Olga, vår guide som inte gillade mig, skulle sätta oss på ett plan till Irkutsk, sex timmar österut från Moskva med enkelbiljett. Va fan, jag skulle ju på Bajenmatch så jag hoppade av taxin på flygplatsen, efter ett jävla hazzle fick jag tag på en biljett hem och kunde se matchen mot Luleå. På hemvägen träffade jag några Djurgårdspolare på Kvarnen som var på väg till Spanien för Djurgården hade en Europamatch mot Valladolid och jag fick lite feeling. Några dagar senare vaknade vi upp på Mallis, tog båten till Barcelona och tåg till Valladolid. Jag såg matchen, Djurgårn åkte ur. Efteråt skulle mina polare försöka träffa spelarna. Jaja, jag hänger med, men tänker fan inte gå in och surra med djurgårdare. Så när jag står där utanför och väntar kommer spelarbussen och stannar. Jag hade ju varit på en Bajenmatch innan jag drog till Spanien, halsduken är på och jag har köpt en solhatt som det står Klasse Johansson på. Där finns inga djurgårdare, bara jag som står och ger dom fingret! “Va fan gör du här?” undrade dom. Sen lyckades jag komma hem precis till ”Undret i Karlstad”. Jag försov mig och missade Bajenbussen, men lyckades komma på ett tåg och fick springa utav helvete i Karlstad, men jag var bara fem minuter sen till avsparken.
Låter som en fin Bajenhelg.
– Jag har några bra ickematcher också. St Mirren till exempel, jag skulle planka på tåget från London upp till Glasgow. Åkte åt fel håll, blev avslängd i Watford, missade matchen. Hamnade på en pub med nån snubbe som hade en radio, och Bajen vann så det var glatt! Sen plankade jag på båten hem. Det var mycket knas på bortamatcherna på 80-talet. Vi åkte till Kiruna i en minibuss. Bara en som hade körkort, stackarn! Men han fick några timmars sömn någonstans norr om Polcirkeln. Det var på den resan som vi introducerade Kir på allvar. Kir, Kir, Kiruna!
Så du är en av papporna till Kir?
– Ja, en av femtusen andra. Det var på den resan EN BRO föddes. Vi började ta omvägar för att klippa en bra bro. Det finns en jättestor bro i närheten, vi tar den! I Sundsvall åkte vi över Alnöbron bara för att klippa en bra bro.
Det har skapats en bra kultur runt det där, idag kan man höra tonåringar sitta och skråla EN BRO i bortabussar.
– Ja, jag hoppas dom tar en omväg för en bra bro! Det var inte bara på bortamatcherna det blev knas. Jag har blivit utburen på bår från Söderstadion. Det var första maj i början av 90-talet som jag blev nersparkad av skinnhuven i Gamla Stan. Jag kom ifrån mitt gäng och skinnhuvena skulle hiva i mig i vattnet vid Munkbron. Jag skulle ju på match! Det var hemma mot Norrköping. Det gick bra att ta sig dit men sen kom jag inte ner från läktaren. Lårmuskeln hade blivit avsparkad så det blev bår.
Fuck the elfs då?
– Vi var i London och hälsade på Mick Jones, originalmedlem i The Clash och senare i Big Audio Dynamite som medverkar på Bajen Forever-skivan. Han hade varit på Söderstadion och sett när vi mötte Elfsborg. Nu skulle dom till Liverpool och spela så vi hängde på. På vägen upp sa jag till Mick att idag möter vi Elfsborg borta. “Fuck the elfs!” var hans enkla svar.
Och hur var det med potatisen?
– Det var efter fjärde bytet-matchen. På Kvarnen hörde vi att Djurgården skulle överklaga resultatet. Jag hade sett en gammal säck med potatis i källaren som hade börjat gro, så vi åkte ut till Kaknäs och satte potatis på straffpunkten. Vet inte hur det gick med skörden.
OK, det var väl allt förutom att många undrar varför du kallas Balsam, men det får bli en bra cliffhanger till ett kommande program.